En vanlig inledande fråga från Jonas är om hans meningsmotståndare är skilsmässobarn om såren av detta är ordentligt behandlade. Därefter brukar påståenden om "passiv-aggresivitet" följa.
Efter att ha sett hela "Jonas Löfte" får jag nästan intrycket att han vill vara ett offer. Att han inte mår bra beror på hur hans mamma "misshandlade" honom. Han är alltid ett offer för någon annans illvilja.
Finns ett tillfälle i "Jonas Löfte" när det strular med hans recept på litium varpå Jonas berättar att han mordhotade sin psykolog och sin psykiatriker samt deras familjer förra gången det hände. Denna gång tänker han inte göra om det - inte för deras skulle utan för hans egen skull...
Hans jävla tjat om att det är barnmisshandel om att det är så synd om hans son är bara tröttsamt, kan han inte bara erkänna att det är HAN som lider mest. Tror knappast sonen sitter och grinar och frågar vad pappa är efter 3 månader. Att använda ord som barnmisshandel i denna situation är bara patetiskt.
Ett väldigt intressant inslag är när Jonas diskuterar med Liam Norberg:
http://urplay.se/170677
Diskussionen börjar 08:35 och är ganska sevärd. Vettigt sagt av Liam Norberg.