Översättningstråden Latin-Svenska-Latin (sammanfogad tråd)

Fråga: Är det nån som har funderat på varför i herrans namn latin stavar /-i-/ + genitiv med två /i/?.Typ filii (av filius). Det ser ju ganska fult ut. Och varför har man ansett sig behöva just denna stavningsregel?

Finns det exempel på missförstånd som avhjälps med dubbel-/i/? Finns det nån uttalsskillnad – mellan tex filii och patri – som jag har missat? Alla genitiv-/i/ är väl långa? Och om man nu skulle börja intressera sig för att markera vokallängd så borde det väl vara betydligt mer angeläget med tex långt /a/, som i extra, (så man kan skilja ablativ från nominativ)?

Visst, det ser lite tydligare ut. Man latin är väl knappast känt för att redovisa hur ord är konstruerade. Jag menar, man stavar ju ad paratus som apparatus, leg-s som lex, osv.

Jag har inget direkt svar, utan tycker mest att din fråga är lite oprecist ställd. Är det så att "latin stavar" och hur fungerar det i så fall i praktiken?
I t.ex. medeltidslatin, som mycket är kristen, använder man en stor mängd förkortningstecken, så det är väl oklart om det alls skrivs ut några ändelser på Sonen bokstav för bokstav.

Men i grunden ligger ju att formen filii är trestavjg, och det är därför så den ska stavas ordentligt. Men om det verkligen görs, har gjorts och gjordes under klassisk tid – och i vilken utsträckning – är väl mer oklart och utredning av den frågan ingick inte i undervisningen.

Jag minns att jag frågade en lärare i slutet av en kurs om i vilken utsträckning de texter vi fick var normaliserade, dvs. tillrättalagda efter vad det borde stå och hur orden borde stavas, mer än återgivna efter originalet, men fick inget ordentligt svar vad jag minns. (Frågan betingades av att jag tidigare läst fornisländska, där texterna är ordentligt tillrättalagda för att stavningen ska fungera med undervisningen i språk- och ordhistoria liksom med grammatiken och där originalen innehåller många korrupta former.)

Så i mina ögon är din fråga lite grand som om man skulle fråga varför vi i svenskan stavar ordet "reell" med två e och vad som blir tydligare med den stavningen gentemot "rell".

Man lär sig ju ett lite tillrättalagt uttal även om man lär sig det s.k. klassiska. Exempelvis uttalar man insula [ˈin.su.la], medan det verkliga uttalet snarare torde ha varit [ĩː.sʊ.ɫ̪a].

Nasalljuden i spanska och portugisiska borde kunna vara från (det klassiska) latinet. Ironiskt nog saknas de i italienskan.

Förresten blev denna mening raderad, då den var i fel tråd. Här måste den vara rätt: Margarita Thunberg cum patre et amicis nave Lusitaniam vehitur. Simne in recto?

Aha, om filii på fullt allvar ses som trestavigt så förklarar det dubbel-/i/. Minst en vokal per stavelse, har någon tyckt. Jag försöker fatta …

Så filius är formellt trestavigt; det kanske blir typ [filiju-]. Då föreställer filii typ [filiji], eller?

Och mihi är [miji] och tuum är [tuwu-], eller?

Ett problem är dock att mycket pekar på att /ē/ och /ī/ i klassisk tid uttalas exakt likadant. Och även att /ŭ/ och /ĭ/, näst sist, är ett och samma ljud. (Typ att cīvilis uttalsmässigt lika gärna skulle kunna vara cēvulis.)

Så hur bör vi egentligen rekonstruera uttalet av filii, om så är fallet att det första dubbel-/i/:et lika gärna kan låta som /ŭ/ och det andra som /ē/?

Och nu kan man dessutom undra om det i praktiken upprätthölls nån uttalsskillnad på /æ/ och /ii/ i slutet av ord.

Själv vill jag förresten i det här läget vara öppen för att även tex extra, med lite god vilja, skulle kunna klassas som trestavigt, alltså extraa, med nåt tonsvaj på slutet, som i det svenska (formellt fyrstaviga) ordet beteende.

Såvitt jag har förstått är det som kallas det klassiska uttalet åtminstone delvis från fornlatinet. Fornlatin är förresten ett lite konstigt koncept, eftersom Cato den äldre och Julius Caesar lätt skulle ha förstått varandra, medan ingen av dem skulle ha förstått mycket av någon från 700 f.Kr.

Det där var modern latin...pajas typ google översätt

Exakt vad är fel?

Borde du veta som säger du latin...pronomen ett tips

Det enda märkliga som jag ser är att du har "sim" istället för det förväntade "sum". Vad skulle skälet vara till konjunktiv här? Sillen.frunken bara fånar sig; det är i alla fall inga problem med pronomen.

Jag fattar att han fånar sig

Jag var lite osäker på om man skulle ha indikativ eller konjunktiv, fast nu när jag tänker på det, så brukar man ju ha indikativ i den typen av frågor.

Konjunktiv överlag kan fara åt helvete tycker jag. Särskilt i latin där det finns i fyra olika tempus och givetvis i aktivum och passivum, och reglerna framstår som helt ologiska. Men man ska vara glad att man slipper aoristen.

Jag är nog lite påverkad av tyskan, där konjunktiv fortfarande är ganska levande i talspråket och definitivt i skriftspråket