Skulle du välja att sova bort livet om det gjordes så man mår bra?

Nej, det är inte alls tanken. Tanken är att se världen så som den är. Att det leder till mer sinnesro är en ren bieffekt, eller möjligtvis belöningen.
Det är en sanning som inte bara måste vetas utan också kännas. Därför räcker det inte att du förmedlas sanningen, utan du måste hitta den personligen. Därav kravet på ett sökande.

Det låter bra åtminstone. Kan vara kul med lite kontrast:

The true goal of all spiritual practices is to keep yourself fooled, to maintain the self-deception, to see what's not and not see what is. That's why the stated goals are always unverifiable and ill-defined: it's not about attaining them, it's about pursuing them.

Det var ju en intressant beskrivning. Skulle det då vara en spirituell övning att dricka alkohol t.ex? Och vad är det man skulle söka sig ifrån? De som inte ägnar sig åt spirituell verksamhet är alltså de som lever i verkligheten? Att Buddha och Dalai Lama är dem som egentligen är ute och cyklar? Vi borde sluta med fredsuppgörelser och starta atomkrig med varandra istället? Är det det egentligt upplysta tillståndet?

Däremot är det sant att många ägnar sig åt spirituell verksamhet i syfte av att ha ett mindre lidande. Men då tenderar man till att fortsätta vara en sökare och inget mer eftersom mycket handlar om att utmana sig själv vilket kan vara mycket obehagligt. Lite som så här när man beskriver ångest:
https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/180173...602500360f.jpg The path of least resistance är att inte utmana sin ångest, så det leder till minst obehag.

Bra och intressant TS!

Finns ett uttryck på engelska som jag gillar starkt: "The sweet is never as sweet without the sour". I ständigt välbehag skulle aldrig så starka känslor kunna uppstå, vi skulle aldrig kunna njuta lika mycket eller känna spänning och uppspelthet utan extrema känslor av dysterhet. Hur kan vi känna glädje av att tex övervinna problem och umbäranden utan att ha extrema svårigheter och umbäranden?

Mja. Jag tvivlar på att det handlar om vilken sida av yin/yang man väljer. Allting är upplevelser som egot får ta del av och förhålla sig till. Inte är det väl det man jagar?

Ok, alltså menar du att det helt enkelt inte går att frigöra sig eller i alla fall distansera sig från egot? Vad är då självinsikt? När egot är skadat och reagerar med ilska finns det någon annan röst som säger "det är ingen poäng att bli arg". Så även om du är arg så behärskar du dig själv. Notera att det låter som att det finns två jag, det egoistiska och "det andra". Är inte att bli mer identifierad med "det andra" än egot att distansera sig ifrån egot?

Många äldre människor, som jag, sitter mest bara och inväntar döden i vaket tillstånd. Visserligen har jag arbete, familj, barn och barnbarn, bra ekonomi osv men jag har gjort precis allt som jag velat göra och nu finns ingen önskan kvar att göra något mer. Det känns som jag hunnit med fem gånger mer i livet än vad en vanlig människa har gjort. Det enda spännande som händer är det som utspelar sig när jag sover. Jag är ofta på okända platser bland främlingar där underliga mysterier utspelar sig. Som sovande är jag alltid utan ålder eller kroppsliga problem. Absolut att jag skulle vilja sova den tid som är kvar om det inte vore för att jag måste tänka på andra än mig själv.

Jag har en väg som jag måste gå. Det jag är mest fundersam över är dom här generella tankarna som verkar flyta omkring. Hur pålitliga är dom? Ska jag meditera i 5 år? 10? 15? Okej och om jag sitter där i lotus-position utan att nåt har hänt 15 år senare. Vad ska jag göra då? Ligga på en bädd av varmt kol? Sova på spikmatta? Hjälpa allt och alla? Ge bort allt jag äger?

"It's easy to look at an enlightened guy and say 'Hey! He only eats rice. We must only eat rice if we wish to attain Nirvana!' But, of course, that's not true. If the enlightened guy jumped off a bridge, would you jump off a bridge?"
Andrew laughs politely.
"If the enlightened guy jumped off a bridge," I repeat, "would you jump off a bridge?"
He doesn't laugh this time.
"It's everywhere," I continue. "You see it all the time. Why should I turn the other cheek if someone belts me and I wanna belt him back? To act like Christ? When did I get into the acting-like-Christ business? Some great sage in India only sits facing North, so now I have to face North all the time? What if sage-guy is a nose picker? Do I have to face North and pick my nose eight times a day? Why? Because my mission in life is to imitate great sages? I don't think so. Say I'm well fed and you're starving. You come to me and ask how you can be well fed. Well, I've noticed that every time I eat a good meal, I belch, so I tell you to belch because that means you're well fed. Totally backward, right? You're still starving, and now you're also off-gassing like a pig. And the worst part of the whole deal—pay attention to this trick—the worst part is that you've stopped looking for food. Your starvation is now assured."

Helt rätt, och det är därför det är så svårt att ge tips. Jag personligen mediterade samtidigt som jag kämpade hårt med att bli av med min sociala fobi. Jag gjorde något jag har haft ångest och velat göra i 7 år, och plötsligt sa det klick. Förmodligen är meditation ett bra knep, men vad jag tror det handlar om är helt enkelt att sluta fokusera på något mål utan istället kontinueligt jobba för att bli mer genuin och en bättre person mot dig själv och andra. Kanske säger det då klick, men det ska ses mer som belöningen än själva målet. Jag personligen visste inte ens vad upplysning var innan jag upplevde det själv, så på så sätt är jag väl lyckligt lottad att jag inte ens visste att det var ett mål att se upp till.

Men, att följa sin inre röst och intuition är förmodligen det bästa man kan göra. Att lyssna på den. Vågar man det är man på god väg.

Självklart ja.
Varför skulle man inte vilja det? Det låter som paradiset.

Generellt kanske ja, men människans smärt och njutningscentra har en slags resistens. Förklaras bäst i att den svältande mannen njuter mer av en portion mat än den övermätte. Kanske är vi inte menade att bara ligga och må bra hela tiden? Kanske skall tillvaron innehålla en ansenlig del lidande och motgång?

Schopenhauer säger att liksom man inte skulle klara att det atmosfäriska trycket försvann så skulle de flesta människor inte uthärda en tillvaro utan motgångar. Tråkigt nog har han nog som för det mesta rätt.