Citat:
Ursprungligen postat av Powergirl
För en gångs skull är vi överens men det gör mig inte vänligare inställd till monarkin.
Det är forrtfarande en relik från forntiden och har inget med ett modernt samhälle att göra.
Tvärtom bästa fru. Ett modern samhälle kännetecknas av demokrati och stabilitet, vilket båda befrämjas av en välfungerande konstitutionell monarki. Precis som den svenska alltså.
Citat:
Nu när brölloppet mellan kronprinsessan och en man av folket närmar sig, så blir jag bara lessen och förbannad, när jag läser att i diverse skitpress att det är inte bra att det blåa blodet späds ut.
Vadå blåa blodet, anfadern en misslyckad militär men med ärvd rikedom, invandrad från ett annat land. Det sista en liten "känga* till er SD.are som inte tycker om invandrare.
Ja, jag är inte SD-are, så Du riktar Dig förmodligen till någon annan.
Anfadern för den bernadotteska dynastin var en utomordentligt framgångsrik militär. I stark konkurrens avancerade han till marskalk av Frankrike.
"Som en av Napoleons skickliga fältherrar blev han utnämnd till marskalk av Frankrike och furste över Ponte Corvo. Men 1809 hamnade han i onåd hos Napoleon och fick inga flera uppdrag. Okunnig om detta erbjöd den svenske löjtnanten Carl Otto Mörner 1810 Bernadotte att bli svensk tronföljare, i tron att det skulle leda till en allians med Frankrike. Bernadotte accepterade och blev sedan adopterad av Karl XIII med det nya namnet Karl Johan.
Karl Johan insåg att Napoleons dagar var räknade och fick Sverige att alliera sig med dennes fiender. 1813-14 förde Karl Johan befälet över den 158 000 man starka nordarmén och segrade i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig mot Napoleons arméer. Efter det sista slaget tågade han mot sina allierades vilja mot Danmark och tvingade detta land att avträda Norge. Norrmännen vägrade att acceptera detta och utsåg en egen kung och en ny grundlag. Efter ett kort krig 1814 tvingade Karl Johan norrmännen att acceptera Karl XIII som kung mot att att de fick behålla sin nya grundlag, varmed Sverige och Norge förenades i en union.
1818 dog Karl XIII och Karl Johan blev kung med ordningstalen XIV i Sverige och III i Norge. Fast i praktiken hade han varit Sveriges regent ända sedan han blev vald som tronföljare. Sveriges grundlag från 1809 förskrev en begränsad kungamakt. Men Karl XIV Johan var en mycket skicklig administratör och blev näst intill enväldig genom att bara rekrytera lojala tjänstemän till de viktiga ämbetena. Karl XIV Johans regering präglades dock av hans oro för att bli störtad. Vilket medförde ett mycket konservativt styre med upprepade ingrepp i tryckfriheten. Först i slutet av sitt liv gav kungen vika för reformkrav. Men trots att Karl XIV var Sveriges obestridde ledare i 34 år lärde han sig aldrig att tala svenska."
Han var alltså vad amerikanarna kallar en "self-made man". Därtill hjälpte han personligen till att lösa Sveriges statsfinansiella problem efter förlusten av Finland:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Guadeloupefonden
Citat:
Avskaffa monarkin nu och låt honom komma in i vår gemenskap och lämna det utanförskap han och övriga familjen är utsatt för.
Kungahuset är älskat av närmare 80% av befolkningen, så det är snarare Ni republikaner som sitter och huttrar i Ert kalla utanförskap. Så, ge upp de samhällsomstörande idéerna och kom in i vår gemenskap och gläds med oss åt Hennes Kungliga Höghets förestående bröllop.