Avskaffa monarkin!

1. Jag förstår dig inte. Var det oärligt av mig att påpeka att du bygger halmgubbar?

2. Det finns inget positivt med monarkin som överväger monarkins negativa sida.

Du kastar dels in amatörmässiga karaktärstolkningar över andra debattörer (OT), dels förstår du inte innebörden av klara motbelägg. Varför lämnar du, i debatten om kungahuset, sakargumenten och ägnar dig åt att klassificera andra debattörer? I de fall någon spekulerat i skälen till att någon resonerar som du, har du dig själv att skylla.

Inser du inte löjet i att argumentera för avlägsnandet av det svenska kungahuset i modern tid med:

Och det är alltså ett argument för att avskaffa monarkin? Tycker du exempelvis också att Heliga stolen ska avlägsnas för alla de brott man begått mot mänskligheten i sin tvåtusenåriga historia?

Ja, jag vet. Nu sliter jag fram katolicismen igen, fastän jag nyss lovade att inte göra så i tid och otid. Men jag tycker att det är en bra liknelse, och att det därför är berättigat att använda den här.

Den svenska konstitution innehåller en mängd intressanta spänningsförhållanden eller kontradiktioner om man så vill.

Den mest grundläggande principen är folksuveränitetsprincipen - att all makt utgår från folket. Monarkisterna - i den mån de har uppmärksammat principen - har en förmåga att vilja tolka denna så restriktivt att man egentligen omkastar den till att all offentlig och ekonomisk makt utgår från "evolutionen", traditionen och kontinuiteten.

Demokrater, som införde folksuveränitetsprincipen, hade förstås avsikten att folksuveränitetsprincipen skulle legitimera den parlamentariska makten framför den monarkiska.

I linje med folksuveränitetsprincipen ska det allmänna, enligt regeringsformen, verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

"alla områden" omfattar bl.a. även ekonomin, och borde kunna omfatta statschefens funktion, om man tolkar "alla områden" i ljuset av folksuveränitetsprincipen.

För övrigt, det högerextremisterna Strix m/94, Monarki 1.1. och Schweizmodell tror sig framföra som fakta är ju inget annat än demagogi eller propaganda. Deras åsikter grundar sig på irrationella dogmer som gått i arv i generationer.

Det är inte särskilt svårt att hamna till vänster om en högerextremist!

Med den av dig deklarerade insikten får man bekräftat att du såtillvida är en psykopat och att du därmed är oförmögen till att vara en demokratisk medborgare.

Om det är Din uppfattning att den politiskt maktlöse statschefen skall omfattas av "all offentlig makt utgår från folket", så undrar jag hur Du ser på massmedia och journalisterna? Det är ett politiskt mäktigt kluster i samhället, med tämligen enahanda syn på många politiska frågor, med stora resurser både ekonomiskt och framför allt opinionsbildningsmässigt. Hur tänker Du Dig att denna, tvivelsutan offentliga makt - kanske den första statsmakten i många frågor - skall begränsas genom att "all offentlig makt utgår från folket"? Skall riksdagen utse chefredaktörer? Skall det råda ämbetsmannaansvar för journalister? Skall offentlighetsprincipen gälla även tidningsredaktioner?

Det känns inte demokratiskt att dela makten mellan ett parlament å ena sidan och en statschef å den andra. Slopa statschefen, vare sig han kallas kung eller president! Kungens ceremoniella uppgifter kan vi vara utan - de känns mest som påklistrade för att han överhuvudtaget skall ha något att syssla med.

2. Inser du inte löjet i att argumentera för bibehållandet av det svenska kungahuset i en modern tid!

Enär det tycks som att modernitet är ett avgörande förhållande för Dig, så skulle det vara intressant att veta:

- Vad konstituerar modernitet?
- När inträder Sverige i denna modernitet?
- Hur vet man om moderniteten är passerad och det är dags att återinföra monarkin?

Vi har haft kung i över tusen år - vi har haft parlamentarism sedan 1917. Båda dessa styrelseskick har kunnat samsas och i denna sämja har det demokratiska Sverige vuxit fram. Det vore enligt min mening rent dumt att brtya sönder detta framgångsrecept. Därtill är kungens ceremoniella uppgifter trevliga, skänker glans åt Sverige och bidrar till nationell sammanhållning. Det är värt ganska mycket.