"Vittnesmål" om "utrotningsläger och gaskammare"

Vittnesmål av SS-män (mycket text):

http://shamash.org/holocaust/denial/testimony.txt

Nja, ett kall vill jag nog inte kalla det, men visst är jag intresserad av en så vitt möjligt lidelsefri och sakligt korrekt historieskrivning, fri också från moraliskt självuppblåsta förvrängningar av händelseförlopp (en förvrängning som kännetecknar det mesta av den judeocentriska och amerikacentrerade "historiesynen").

apanola II uttryckte i inlägget efter ditt i denna tråd på ett bra sätt vad även jag tror motiverar de "vittnesbördslämnande" sionistiska fotsoldaterna (typ det "xylofonspelande underbarnet" Sioma Zubicky) som åker runt på skolor och med överhetens goda minne indoktrinerar skolbarn med rent struntprat, greuellögner och antieuropeisk retorik. För ett mer övergripande internationellt perspektiv måste man räkna in många olika faktorer: vad har "Israel", USA, de övriga segrarmakterna, de borgerligt-liberala och "socialdemokratiska" politikerskikten i Europa, "antirasisterna", antinationalisterna osv. att vinna på att bevara status quo vad gäller Holocaustmyten? och vad har de att förlora på att en historiskt sund revision som sopar bort krigspropagandaöverdrifterna och omintetgör demoniserandet och skuldbeläggandet av tyskar och icke-judiska européer i släktled efter släktled även kommer folket till del och blir till "historisk konsensus" i Västerlandet? Komplicerade frågor: se en tråd jag länkade till nyss i tråden "Förintelsemytens betydelse för staten Israel", en tråd från RODOH diskussionsforum med rubriken "From Belzec to Baghdad", av den kloke revisionisten Scott Smith.

Kort sammanfattning av ett kapitel i David Cesaranis (ed.):- Holocaust – Critical Concepts in Historical Studies

Vol.VI, kap.85, Dienke Hondius “Cold Reception: Holocaust survivors in the Netherlands and their return”:

Självömkande sionistgnäll som blir rent absurt. Holländarna anklagas för att ha varit formella, byråkratiska, inte tillräckligt översvallande glada över att få tillbaka x antal deporterade judar...Vissa icke-judar hade rentav den ofattbara ("antisemitiska" ) fräckheten att inte rakt av tro på vad ”Förintelseoffren” berättade – andra lyssnade inte nog uppmärksamt och uttryckte inte den ånger och medkänsla och botgöringslust (och "kompensationsvilja"?) som borde ha varit på sin plats (man ska inte glömma att åtskilliga judar gömdes av holländska gojim och på så vis klarade sig undan deportation)...

s.197: En judisk kvinna ute och spatserar i sin päls med en väninna i Amsterdam strax efter kriget; ”Two people passed us and they said: ’Look, they are already wearing their fur coats again.’ And then I wondered: what am I still doing here in Amsterdam.” This particular woman emigrated.

Den hemskaste incident Hondius lyckats rota reda på är väl denna:

s.198: 25:e juni 1945 återvänder en grupp på arton statslösa judiska män som internerats i Bergen-Belsen (lägret med skräckbilderna på tyfus-och dysenteridöda skelettkroppar som bulldozas ner i massgravar). De anländer till Valkenburg och hamnar till sin överraskning i interneringslägret Voor galg en rad i Vilt utanför Valkenburg. I det lägret hade man internerat holländska nationalsocialister och frivilliga som kämpat med Waffen-SS.
”The prisoners were put to work in a quarry where they were required to dig gravel. They had to walk with wheelbarrows full of gravel through a part of the village where they were harassed by the inhabitants. Once in the camp, all the luggage belonging to the men were confiscated. News about this extreme incident reached the local authorities and, after a week, the eighteen Jews were transferred to a more appropriate repatriation centre.
They did not get their luggage back, however, and during the following year three of them contacted a lawyer who tried to get it back for them. His efforts led to a very interesting correspondence with the various authorities involved.---From it, we learn that the local camp commander made antisemitic remarks when confiscating the goods of these Jewish inmates. The commander apparently was irritated by the Jews who had a great deal of luggage and he found it hard to believe that they had been in a concentration camp at all because they looked well-fed.”

Kan erkänna att jag inte lagt ner min själ i att hitta svaret på internet men kanske går det att få ett snabbt svar här.

Om Belzec var ett transitläger, varför överlevde då endast 2 personer därifrån?

De kanske drygt 400 000 judar som deporterades osterut via detta lager stannade antagligen nagra timmar i det eller nagon dag som langst. Antagligen upplevde de flera liknande stopp under sin resa. Manga visste kanske inte ens namnet pa detta lager eller mindes det inte efterat. En del kanske visste det och mindes det aven senare, men fick efter kriget veta att Belzec var en "dodsfabrik" dar alla gasades, och inbillade sig att de maste ha minnts fel. Andra som visste att de slussats genom denna "dodsfabrik" utan att gasas kanske holl vetskapen for sig sjalva, for att de inte ville saga nagot till tyskarnas fordel eller for att de var radda for reaktioner fran sin omgivning eller fran judiska organisationer.

Det ar mina 50 ore.

Sa lange som det inte finns nagra bevis for att nagon systematisk utrotning bedrevs i Belzec maste jag dra slutsatsen att det var ett transit- och desinfektionslager.

Reder ar den ende av de tva "overlevande" som lamnat nagot substantiellt vittnesmal. Jag har last igenom hans vittnesskildring "Belzec" och skrivit en kommentar har:

http://www.forum.codoh.com/viewtopic.php?t=3759

Det ar en lojevackande, lognspackad soppa.

Som om det var allt som finns. Vi har också förövarnas berättelser:
http://fcit.coedu.usf.edu/holocaust/resource/document/DocBelz.htm

Och Cornides dagbok: http://www.death-camps.org/belzec/rawacornides.html

Du håller alltså med om att 400 000 judar varit i lägret som sedan transporterats vidare.

Är det inte lite långsökt att tro att ingen av dessa 400 000 kommer ihåg namnet Belzec?

Borde det inte finnnas flera vittnesmål eller dokument på slutdestinationen?

De icke-judiska vittnesmålen i form av grannar i närboende byar till lägret, borde inte någon av dom tala om judetransporter som åkte vidare från lägret?

Du tillhör ju dom som anser att "Förintelsen" har för många frågetecken för att kunna betraktas som sann. Tycker du inte det finns ännu fler frågetecken kring din förklaring till vad som hänt?

Har du inte målat in dig i ett hörn när du "erkänner" att 400 000 judar faktiskt varit i lägret?

Den estnisk-finsk-svenske massören Felix Kerstens föga tillförlitliga men roande Samtal med Himmler från 1947 publicerades ju i en nyutgåva 2002 på något som heter CKM förlag, med efterord av Kerstens son. Efterordet liksom Kerstens text fyller givetvis främst en personligt avvärjande och rättfärdiggörande funktion, alltså att avbörda Felix K. någon "skuld", något "ansvar", någon "vetskap" om vad Himmler enligt segrarmaktspropagandan sysslade med under kriget. Kersten kallades ju under hela kriget då och då till Himmler för att massera bort hans magsmärtor, och samtalade alltså med sin tyvärr alltför dåligt dokumenterade patient (det finns inga bra och alltså även historiskt lidelsefria biografier skrivna ännu)...

Jag har inte funnit något omnämnande av "gaskammare" eller de mytiska "sex miljonerna" i texten. Inga av de övriga "kammarbaserade" mordmetoder det fantiserades om förekommer heller
(vacuum, ånga, diesel osv.)
På s.280-81 får läsaren dock denna mycket autentiska och skrämmande upplysning :

"Himmler smålog:
- Vapnet kommer snart att tas i bruk, sade han. - Sedan får vi andrum. Och under det andrummet kommer Tyskland att rusta sig på nytt och driva bort fienden.
Hans ord väckte min nyfikenhet. Jag började undra om det kanske låg någonting bakom de vilda rykten jag hade hört, som tycktes stå i samklang med Himmlers förtäckta avslöjanden. Och när kriminalrådet Obersturmführer Göring, en pålitlig man (i motsats till sin beryktade namne), berättade något för mig om det "hemliga vapnet" trodde jag honom.
Han sade att en by hade byggts för experimentella ändamål nära Auschwitz. I detta syfte hade tjugotusen judiska män, kvinnor och barn förts till denna by för att bo där. En enda bomb hade släppts ned på byn. Den hade åstadkommit en hetta av 6000 grader och hela byn - hus, människor och djur inbegripna - hade bränts till aska. Det förefaller mig otvivelaktigt att tyskarna hade sin atombomb nästan färdig och stodo i begrepp att taga den i bruk när Berlin föll."

Nu fick jag svar på mer än vad jag trodde, men huvudfrågan var alltså vad gamlingarna tjänade på det - varefter du räknar upp ett antal stater och makter som behöver ett "historiskt konsensus". Så alla gamlingar som fortfarande återberättar sina minnen från kriget är alltså alla i dessa staters och makters tjänst för att in i döden återberätta dessa lögner? Du tror inte att någon till sist spricker och säger vad som egentligen hände och att de inte såg en enda jude mördas och att alla egentligen tassade iväg till Sovjets "inre", flydde till USA innan kriget? Det finns nog ett antal gamlingar kvar som dels åker runt på skolor, men även de som ligger på ålderdomshem och knappast har varit några aktiva återberättare, men likväl bär de med sig historier. Du får gärna förklara hur du tror så många vittnen (aktiva och inaktiva) sys ihop i en såpass intrikat konspiration för att upprätthålla historiskt konsensus baserad på en lögn?

Läs mitt inlägg som Ezzelino citerar så kanske det klarnar lite mer.

apanolaII:


Så om jag förstår det rätt så finns det ett antal anledningar för att hitta på rövarhistorier om förintelsen:

1) Den internationella judiska konspirationen som använder förintelsen intrumentellt och där "överlevande" är med på det hela.

2) Ren och skär uppmärksamhet

3) Egen personlig vinning

Jag lägger gärna till ett par punkter:

4) En vilja att innan sin egen död berätta för nära och kära vad man har upplevt och varför man är den enda överlevande i en släkt på 40 personer.

5) Ett behov av att prata av sig, utan lögner eller överdrifter (vilket verkar vara ett oerhört cyniskt sätt att se på överlevande från förintelsen, givetvis finns det undantag som överdriver, förvränger, glömmer) för att ens livs historia ska kommas ihåg.

Med tanke på den enorma mängd vittnesmål som existerar, som skrevs under själva kriget, precis innan krigsslutet, efter krigsslutet och fram till våra dagar så vore det OERHÖRT naivt att tro att varenda överlevande tillhör kategori 1, 2, 3.

Revisionisterna är mycket duktiga på att ta fram exempel på överlevande som tillhör kategori 1, 2, 3 - att däremot befatta sig med den enorma textmängd av vittnesmål som skrevs under krigsslutet som knappast hade någon ekonomisk vinning i konstiga vittnesmål verkar inte vara intressant.

Då vill jag att du utan att slingra dig och komma med vaga krystade undanflykter konkret refererar till denna "enorma mängd vittnesmål" om "homicidala gaskammare", "den enorma textmängd av vittnesmål som skrevs innan, under och strax efter krigsslutet" om "Förintelsen" av sex miljoner judar. Jag vill ha namn, titlar, årtal, helst länkningar förstås, men det är mest revisionister som söker fram, läser och analyserar de fåtaliga och fullständigt absurda "vittnesmål om Holocausten" som existerar från den tiden.