Jag fortsätter med nya vittnesmål om Förintelsen.
Här är det "Berättelser ur De dödsdömda vittnar",
http://www.levandehistoria.org/default.php?id=45
Det handlar fångarna i de många nazistiska lägren, bl.a. Auschwitz, som genom bl.a. den s.k. Bernadotteaktionen och strax efter kriget oftast i ett eländigt skick kom till Sverige.
Det finns många bra länkar i sajten och där klargörs också hur intervjuerna 1945 och de uppföljande efter 1980 kom till. Om trovärdigheten av berättelserna se under
http://www.levandehistoria.org/default.php?tid=1381&ss=&id=45
Ur inledning av författaren till boken, Pia Garde: "Jag minns glasklart det ögonblick då jag för första gången såg ett fotografi från ett koncentrationsläger. Det var ett träd, en soldat som höll vakt, och två kvinnor som just höll på att kasta ner en kropp i en massgrav. Jag var tolv eller tretton år och hade aldrig sett något liknande, och jag blev alldeles chockad.Många år senare fick jag en bok som heter ”De dödsdömda vittna: Enquêtesvar och intervjuerav Gunhild och Einar Tegen. Den handlar om människor som hade överlevt de nazistiska koncentrationslägren, och som kom till Sverige under våren och sommaren 1945. Boken består av enkäter och intervjuer om deras erfarenheter under kriget."
Ur förord av Stephane Bruchfeld: "Resultatet av Gardes mångåriga och oegennyttiga arbete föreligger nu. Det är en oupphörligen fascinerande läsning. Vi möter människor, unga människor, som just genomlevt och, oftast av en ren slump, överlevt en katastrof av ofattbar omfattning, och som har förlorat allt. Kvar har de bara sina egna, söndertrasade liv. På dessa sidor får vi möta dem igen många år senare, när de ser tillbaka. Då förbinds med nu."
Berättelserna (jag hann i urvalet endast halva sidan ner, lika mycket återstår att gå igenom) har valts ut därför att de bl.a. skildrar den s.k. selektionen vid ankomsten till Auschwitz. Texten är av mig av utrymmesskäl ibland starkt nerskuren med frågorna inlagda i den löpande texten. De nyare intervjuerna som åberopas är gjorda efter 1980.
Gå alltså gärna istället till respektive ordagranna länk. Jag börjar med den här:
http://www.levandehistoria.org/default.php?tid=180&ss=&id=45
Maria Hanel, polska, f. 1913 (ej judinna)
Maria Hanel greps 1943, men hon visste inte varför. Varit i Auschwitz-Birkenau, Ravensbrück och Malchow. Några år tidigare hade hennes make, framgår det, deporterats av ryssarna till Sibirien.
Direktcitat, nedkortat:
"Behandlingen (i KZ-lägren) berodde på vilken ställning man hade. Såsom vanlig fånge hade jag under sex veckors tid fått utstå slag och svordomar. Som innehållande tandläkarbefattning, var jag aktad till överdrift. I Birkenau har jag arbetat som tandläkare två år, i Malchow tre månader.
De vanligaste dödsorsakerna (i Auschwitz) var selektioner. Känner mycket väl till gaskammaren i Birkenau. Såg jämt skorstenen, röda flammor och hörde människoskrik därifrån. Det fanns nämligen en period då människor fick för lite gas och blev sedan kastade halvdöda i elden. Man kunde även noga urskilja barnens skrik.
Det obehagligaste intrycket: Såsom tandläkare fick jag ett snyggt möblerat rum. Mittemot sängen fanns ett fönster och genom detta såg jag jämt skorstenen med rök från krematoriet.
Tåget stannade alldeles utanför fönstret. Jag såg hur alla steg av, såg hur man ordnade dem i led, fem i varje, kvinnor och män för sig. Barnen blev bortrövade från sina mödrar och skrek: ”Mamma!” Ännu i dag hör jag det ordet och känner på nytt."