Citat:
Absolut. Incitament är viktiga och det gäller även att vara en god medmänniska, det ska också ha sina självklara incitament. Precis. Starkast vinner men en god och stark medmänniska är en klippa även för den svagare. Förebilder behövs alltid och i början är vi ju alla svaga, men vi växer för att bli starkare och då är förebilderna incitamenten.
Ja, och jag som drar något åt det socialkonstruktivistiska/postmoderna hållet förstod det här relativt sent. Föregående är utan tvekan kraftfulla verktyg för tanke och filosofi... men de är värdelösa (no pun intended) som modeller för mänskligt leverne. Det är helt enkelt inte så vi fungerar som varelser - varken du eller jag ser på våra nära och kära med samma värde som på främlingar, även om vi intellektuellt kan förstå att alla har ett lika högt värde/saknar värde i ett referenslöst och oändligt kosmos. Som varelser behöver vi ett leverne som reflekterar någon sorts essens... en liten referensram, något helt obetydlig i kosmos men helt avgörande får vårt känsloliv, uttryck och välmående.
Vet dock inte vart gränsen ska/bör gå, haha... men det ena är verktyg för tanke och filosofi medan det andra är, vad ska man kalla det för, en självklar livsstil.
Liberal särartsfeminist verkar passa dina åsikter väl (och då har jag läst en hel del av dina inlägg här, kan tilläggas). Men det är inte viktigt att titulera sig själv... på så vis... men det är bra att känna till om man vill förändra politik som innehåller dessa ideologier (så man vet vad man vill ha bort respektive vill ha, i politiskt gångbara termer).
Det är ju som så att vi inte kan ha en soppas god relation med våra politiker (av rent praktiska skäl) att vi kan sitta ner med var och en och förklara våra åsikter och världsbild, medan de noterar och sedan tar alltihop i beaktning - varför politiska termer effektiviserar kommunikationen mellan folket och politikerna.
Ja, och jag som drar något åt det socialkonstruktivistiska/postmoderna hållet förstod det här relativt sent. Föregående är utan tvekan kraftfulla verktyg för tanke och filosofi... men de är värdelösa (no pun intended) som modeller för mänskligt leverne. Det är helt enkelt inte så vi fungerar som varelser - varken du eller jag ser på våra nära och kära med samma värde som på främlingar, även om vi intellektuellt kan förstå att alla har ett lika högt värde/saknar värde i ett referenslöst och oändligt kosmos. Som varelser behöver vi ett leverne som reflekterar någon sorts essens... en liten referensram, något helt obetydlig i kosmos men helt avgörande får vårt känsloliv, uttryck och välmående.
Vet dock inte vart gränsen ska/bör gå, haha... men det ena är verktyg för tanke och filosofi medan det andra är, vad ska man kalla det för, en självklar livsstil.
Liberal särartsfeminist verkar passa dina åsikter väl (och då har jag läst en hel del av dina inlägg här, kan tilläggas). Men det är inte viktigt att titulera sig själv... på så vis... men det är bra att känna till om man vill förändra politik som innehåller dessa ideologier (så man vet vad man vill ha bort respektive vill ha, i politiskt gångbara termer).
Det är ju som så att vi inte kan ha en soppas god relation med våra politiker (av rent praktiska skäl) att vi kan sitta ner med var och en och förklara våra åsikter och världsbild, medan de noterar och sedan tar alltihop i beaktning - varför politiska termer effektiviserar kommunikationen mellan folket och politikerna.
Men egentligen - varför är ens ordet feminist med? Det är ju ett ord som klingar som att man anser att kvinnor ska ha mer på något sätt.
Vad skulle motsatsen vara? Liberalkonservativ humanist?
Om man inte lägger till feminist där då, betyder det per automatik att man anser att man vill att kvinnor ska vara underordnade männen?
Hela kategoriseringen är egentligen rätt underlig, det är väl underförstått för de flesta i Sverige att kvinnor och män bör vara jämställda inför lagen, och inte begränsas någonting i samhället pga sitt kön enbart.
