Citat:
– Många unga kvinnor i Japan är högutbildade och arbetar. Men på grund av långa arbetsdagar och en outvecklad barnomsorg blir de i stort sett tvingade att säga upp sig när de skaffar barn. I Japan har detta lett till en ond spiral av minskat barnafödande, säger Livia Oláh.
Livia Oláh menar att situationen i Japan påminner om Sverige på 70-talet, när kvinnor i allt högre grad släpptes in på arbetsmarknaden. Då dalade barnafödandet även här. Men politikerna förstod allvaret i problemet, och vad detta på sikt skulle kunna leda till.
Om mödrar säger upp sig vid första barnet så borde de väl i många fall kunna skaffa ytterligare barn (om privatekonomin medger). Var finns sambandet mellan uppsägning och mindre barnkullar?
Hur vanligt är det att högutbildade kvinnor i Japan måste lämna arbetsmarknaden för gott när de får barn?
Nog stämmer det att barnafödandet minskade i Sverige under 70-talet pga att fler kvinnor utbildade sig fick arbete, men bland annat även pga lågkonjunktur, ökad aborträtt, ökad tillgång på preventivmedel och sexualkunskap, ökad sekularisering samt minskad invandring.
Stämmer det att familjepolitiken i Sverige efter 70-talet syftade till att öka födelsetalen?
Är det en artikel värdig en kvalitetstidning, dvs där man har en någorlunda uttömmande diskussion i sakfrågorna, eller har man nöjt sig med en typisk DN-nivå när man skrev artikeln?