#FakeNews DN om Japans demografi

Evelyn Jones på DN (sommarvikarie?) står som artikelförfattare till

Japan är en "demografiskt tidsinställd bomb

där hon beskriver att en 69 årig man legat död i sin lägenhet i tre år.

I ett stort bostadsområde en timme utanför Tokyo låg en 69-årig man död i tre år. Ingen märkte att han var borta, och hyran drogs från hans konto automatiskt.

Jag har googlat och Yahooat alla tänkbara japanska källor och inte ett enda hit får jag på detta. Istället verkar hennes källa vara ett nära tre månader gammalt inlägg från South China Morning Post. Där står följande:

The first time it happened, or at least the first time it drew national attention, the corpse of a 69-year-old man living near Ito had been lying on the floor for three years, without anyone noticing his absence. His monthly rent and utility payments had been withdrawn automatically from his bank account. Finally, after his savings were depleted in 2000, authorities came to the flat and found his skeleton near the kitchen, its flesh picked clean by maggots and beetles, just a few feet from his next-door neighbours.

Inte heller till den artikeln kan jag få fram något japanskt källmaterial. Men så är nyheten också 18 år gammal. Ett flertal saker får mig att reagera.

1) En 69-årig änkling i Japan bor hemma hos äldste sonen, inte ensam. Om inte honom så något av de andra barnen. Han tillhör en generation som rimligen har tre till fyra barn, på 50-talet, när han var i 20-års åldern, ynglade japanerna av sig som om det var en nationalsport.

2) Hyra och el/vatten/gas/sopor skulle dragits automatiskt från hans konto. Runt 2000 var detta en nymodighet, faktum är att få företag erbjöd möjligheten. Artikeln antyder att han bodde i ett stort bostadskomplex. Dessa byggs nästan uteslutande av kommunerna (de enda som har nödvändig mark) och de är inte progressiva när det gäller att införa nymodiga betalningsrutiner. Att både hyresvärd och fyra olika bolag skulle ha genomdrivit detta samtidigt år 2000 håller jag för högst osannolikt. Och även om de gjort det, är det ännu mer osannolikt att någon född 1931 (1928 om han nu var 69 vid dödstillfället) skulle ta till sig autobetalningar. Japaner gillar sina kontanter.

3) Död i tre år? Japaner tillhör ett nationellt sjukförsäkringssystem kallat Kokumin Kenko Hoken (国民健康保険) som skickar ut inbetalningskort för ett år i taget. Där finns ingen autobetalning. Även om han skulle avlidit dagen efter att han betalt för hela året - i sig osannolikt då han är pensionär, månadsbetalningar är betydligt mer sannolikt - så hade myndigheterna efter ett år upptäckt att betalning inte inkommit och undersökt anledningen. Redan inom en månad borde hans postlåda vara överfylld, tillräckligt för att någon vänlig (alternativt nyfiken) granne skulle burit upp posten till honom som svepskäl att kolla att allt står rätt till. På tre år skulle det samlats en sophög av papper på sisådär 10 kg enbart i direktreklam.

Därefter kommer hon in på att sambandet skulle bero på bristande jämställdhet mellan könen.


Vad exakt menas med "många" i detta sammanhang? Fler än två? I så fall är det obestridligt många. Runt 50 % av kvinnor i åldern 20 - 35? Njaa, då blir det genast mer problematiskt. De som söker sig till en karriär inom de stora företagen har nämligen redan avsvurit sig familjebildning när de gör valet att skicka in sin ansökan. De är fullt medvetna om kraven som ställs på dem. Bara häromdagen fick en anställd på Kobes vattenverk löneavdrag för att han smet ut tre minuter före utsatt lunchtid för att han inte ville stå i kö halva lunchen för att inhandla sin bento. De flesta kvinnor vill nämligen bilda familj och söker sig därför inte till den brutala karriärväg som i värsta fall kan sluta med karoshi. Här skall man också ha i åtanke att det inte på långa vägar handlar om någon epidemi, men självfallet är ett fall ett för mycket. Som så ofta är verkligheten mer komplicerad än den som tecknas i media, obduktioner har visat att flera avlidna haft medfödda hjärtproblem som stressen på arbetsplatsen utlöst. Ungefär som fotbollsspelare som segnar döda under pågående match.

Problemet för de unga kvinnor som söker sig till lättare anställningsformer och mer liberala arbetsgivare med syfte att inom en snar framtid bilda familj är istället den MGTOW rörelse som genomsyrat några generationer yngre män. I Japan går de under beteckningen idisslare och matvägrare och är inte tillnärmelsevis lika politiska i sitt ställningstagande som västerländska män. De har helt enkelt valt bort kvinnor i sitt liv för att de anser att förhållanden kommer med fler problem än tillgångar. Fler dagisplatser, VAB, föräldraledighet och allt vad det är utgör således ingen lösning i de här fallen. Inget av detta bidrar till att göra kvinnorna mer problemfria i deras ögon.

Det andra klassiska argumentet i det här sammanhanget är att männen jobbar så hårt.


Där står docentens uttalande i all sin kausala bristfällighet. Det stora misstaget västerländska betraktare gör är att likställa arbetstid och hårt arbete, men som bekant är kongruens inte detsamma som kausalitet. Japanskt övertidsarbete kommer med många - för oss okända - komponenter som gör att vi med automatik slår samman dem som en enhet. Och vad docenten och de flesta andra totalt förbiser är att detta övertidsarbete huvudsakligen är en ekvation där hustrun är den främste variabeln. Det är hon som ligger på sin make att han skall arbeta hårt, göra karriär, slicka chefens röv på spjuthaken och ge fan i att komma hem nykter mer än högst en dag i veckan. Om lönehöjningen är för låg, befordran mindre än hon krävt och tieln minimalt justerad tar det hus i helsicke. Att han då föredrar att stanna några extra timmar på jobbet för att spela mah-jong eller läsa tidningen och tjabba med polarna är lättare att förstå än att arbeta in i socioekonomiska fertilitetsmodeller.

Anmärkningsvärt att DN:s redaktionssekreterare släpper igenom sådan här smörja, men är den feministiska agendan viktigare än nyhetsförmedlingen kanske man inte bör förvånas. Men ni andra kanske tycker att jag är helt uppåt väggarna?

Huruvida hon talar sanning eller inte vet jag inte, men det kan vara svårt att hitta artiklar ibland. Jag har själv letat efter artiklar som jag har läst tidigare och som verkar ha försvunnit i tomma intet.

För några år sedan var det en nyhet om en medelålders kvinna i USA som låg död i fem år utan att någon märkte det. Gissningsvis borde IRS ha upptäckt det, men av någon anledning gjorde de inte det.

Så nog kan myndigheter missa dödsfall.

Men inte japanska grannar. Väggar är betydligt tunnare än i Sverige. Doften tränger igenom. I så fall skulle han haft en granne som varit förkyld tre år i sträck. Tillåt mig tvivla.

Nu är inte alla japanska byggnader likadana, och vi vet inte hur tunna hans väggar var. Grannarna kanske höll hårt på seden att låta främlingar vara.

Trådens frågeställning är ju egentligen huruvida DN hittar på nyheter om länder vars språkbarriär gör det svårt för svenskar att kontrollera sanningshalten, och en enda nyhet räcker inte för att man ska kunna uttala sig om det.

Det är väl känt att DN sätter propagandaperspektiven högre än kvaliteten. Framförallt verkar det påverka perspektiven i artiklarna som är tämligen likriktade och ointressanta. Men nyligen fick de ju även ta avstånd från en artikel om flyktingsmottagandets ekonomiska konsekvenser.

Jag vill dock gå i god för hongkong-baserade South China Morning Post, som jag tycker är den tidning som är mest pålitlig i Kina.

En råtta dog i ett rör i källaren i ett flerbostadshus förut, det STANK i minst en månad och inte bara i mitt trapphus, utan även de intill liggande.

Det verkar vara en ny trend i PK-media att kasta skit på Japan, jag har sett det ett par gånger nu. Jag antar att det börjar bli politiskt obekvämt med ett demokratiskt, högutvecklat land utan massinvandring från tredje världen, som fungerar som en spegel för hur Sverige hade kunnat vara.

Japan har ju så låg kriminalitet att det blev internationella nyheter för ett tag sedan. Detta gäller såklart majoritetsbefolkningen i Sverige också. Kriminaliteten sjunker drastiskt, vilket här kompenseras med väldigt hög kriminalitet från utlandsimporten och ligor från Östeuropa (genom EU).

Det är Japanerna som bestämmer i Japan och inte samma äckliga smuts som i Sverige - via sina legohjon, vilka mot betalning i generationer förpestat och hjärntvättat befolkningen med sina ”journalistiska” ”alster”.

Kallas Kodokushi eller Lonely Death, tyvärr ett ganska vanligt fenomen i Japan med ca. 2000 rapporteringar per år.

I decennier har det dykt upp artiklar i tidningar om åldringar som legat döda hemma i Sverie. Kanske inte i åratal men ändå. Ibland har hemtjänsten struntat i att rapportera då gamlingen inte öppnat.

Reportern har skrivit en copy-paste-artikel som är en hopkok av allt möjligt. Och det har blivit en Sandviken-artikel av det hela. Fake.

Ett tag stod det i alla artiklar att Japan har de mest högutbildade hemmafruar. Länge sedan var det så även i Sverige. I alla fall i min föräldrageneration då flickor skulle utbilda sig, inte för att få ett jobb utan för att göra sig väl på äktenskapsmarknaden. Men sedan började arbetsmarknaden lossna för kvinnor och i min släkt började kvinnorna jobba då ungarna hade nått skolåldern.

Alltså det positiva med kvinnorna i Japan är att landet har en arbetskraftsreserv till skillnad från Sverige där en familj inte klarar av att leva på en lön utan båda måste arbeta. Arbetskraftsdeltagandet är högt bland svenska kvinnor. Det är invandrarkvinnorna som drar ned statistiken. Hur nu de familjer klarar av att leva på en lön. Om Japan vill så kan de se till att kvinnorna föses ut till arbetsmarknaden. Det verkar som att de inte haft brådis med det.

Det verkar inte gå så illa i Japan utan decennier av "Japan-bashing" i västmedia. Det började då den japanska aktiemarknaden sjönk och låg sedan flat. Det känns som att det handlar om att folk inte kunnat tjäna pengar på Japan där skon klämmer.

Tackar.
https://en.wikipedia.org/wiki/Kodokushi


I artikeln tages även fallet upp med mannen som låg avliden i tre års tid i hemmet, som även behandlas i New York Times rörande fenomenet i helhet; https://www.nytimes.com/2017/11/30/w...s-the-end.html

Japan har haft 20 "förlorade år" (sök på Japan lost decade) och deras befolkning förväntas minska från 120 till 80 miljoner inom 2050 tror jag.

Så visst har de problem, vilka vi skjutit upp genom massinvandring. Men kanske hittar de ett sätt att få upp födelsetalen och ekonomin. Det är lättare med förändring i ett homogent land. Man lyder regeringen. Allt sker nästan synkront.

Ett sätt är att förändra deras övertidstradition, då ändå inget konstruktivt blir gjort. Sen kan man kanske ha arbetskraftsinvandring som inte blir medborgare utan åker hem när de är klara. Typ som i FAE (UAE på engelska).

Jag tror inte det är fake news i alla fall.