Varför överger Gud en när han behövs som mest?

Kanske 'gud' inte är den h*n reklameras vara, men är ett hjärnspöke eller en demiurg istället.

Det finns möjlighet till förväxling och många upplever nog Satan som Gud, vännen i lust och fienden i nöd. Det är lite sent att ropa på den goda makten i nöd om man hållt sig till Satan i lust.

Denna "möjlighet" beror vilka ad hoc-premisser som man utgår ifrån.

Ända gäller lagen och den är aktuell ända in på tvåtusen talet!

Gud hör varenda bön som människor gör i världen!



Om människan skulle sluta upp med att överge Gud!

För han svarar ju när oskyldiga barn drabbas av cancer etc? Pftt....

Människan är bara ett tält, det är livet efter döden som är intressant

Där familjer splittras?
Där den egna viljan är väldigt begränsad ?

Måste vara skönt att vara så naiv, enfaldig och tjurskallig att man helt sonika ignorerar de ändlösa självmålen kring Gud och religion och bara "vet".

Jag ser två tänkbara förklaringar som är mer troliga än den gängse religiösa förklaringen:

A) Gud finns inte eller

B) Gud finns och har skapat multiuniversum men har andra intressen är att engagera sig i enskilda individer i ett multiuniversum som rymmer fler arter än det finns sandkorn i Sahara.

Kanske måste du lära dig att förlita dig på dig själv och din förmåga att förändra ditt liv. Kanske förtjänar man inte Guds välsignelser innan man själv satt in hårt arbete? Tron utan gärningar är död tro, som det står. Du kanske har mer att bevisa för dig själv. Sen är ju livet som det är, kan vara väldigt fint men här finns också död och lidande från all synd. Du säger plan, planen är att du ska lära dig saker, allt från glädje till tårar i detta livet och att sen ta del av evigheten. Detta här och nu är blott ett ögonblick i skapelsen som helhet, du i ditt perspektiv gör det personligt och sätter in alla känslor i nuet, fullt mänskligt men också nödvändigt för att lära sig vad motgång i detta livet innebär jämfört med det som kommer sen.

Jag tror att människan är den som styr och skulle de eventuellt finnas något mer så står den tillbaka för det fria valet.

När det går bra betyder det att dina val har lätt till något bra, när det går dåligt har dina väl lätt till något dåligt.

Möjligen är det så att allt är tvärtom. Att s k Gud finns där för dig att ta för dig av och inte att det ges något till dig i tid och otid.

När man är nere i sorg, tvivel och negativa tankar så kallar man inte på Gud och då får man inte hjälp heller. Gud finns där hela tiden men det är man själv som bestämmer när man ska ha kontakt och bli upplyft av Guds kraft.

Är man på botten så har man antagligen levt ett tag med tvivel, negativitet och misstro. Då kapar man själv kontakten med det gudomliga.

Min tro är alltså att kraften (som många kallar Gud) är oändlig i tid och rum och att det är man själv som bär ansvaret för att sträcka ut en hand och ta/få det man behöver.

Och en stor tacksamhet följer förstås med detta, även om det är man själv som väljer.