Varför överger Gud en när han behövs som mest?

Döden är ofrånkomlig och alla dör, även om vi inte önskar det.

Men bönen till Gud är särskilt viktig när det gäller andlig nöd. T.ex för att få styrka att göra det som är rätt.

Om man förväntar sig att Gud skall lösa alla ens problem så har man nog fel förhållande till både Gud och sitt eget liv, som ju kräver eget ansvar, Gud kan inte hjälpa en hela tiden... Om livet är svårt så får man helt enkelt försöka att acceptera det, då blir det lite lättare, när man inte längre kämpar emot sitt eget "livsöde" och de problem som det innehåller...

Dock så har jag hört att om ens tro på att Gud kommer att hjälpa en när man ber om det är MYCKET stark, då kommer man också att få hjälp, dock funkar det inte för mig, men kanske är inte min tro tillräckligt stark...

Ja, det finns alla sorts ursäkter när Gud inte svarar på bön.
”Du ber fel”
”Du tror inte tillräckligt starkt”
”Gud ville ha en till ängel, därför dog ditt barn”
Och en massa andra dåliga ursäkter, och i vissa fall, vidriga ursäkter.

Och varför kan han inte hjälpa en hela tiden? Bristande intresse eller taskig simultankapacitet? Hade det varit bättre om Gud varit en kvinna kanske?

En människa måste bli lite vuxen, stå på egna ben, kan inte förlita sig på Gud hela tiden...

Hade Gud varit som min gamla mamma så hade vi aldrig behövt bli vuxna. Det är för att Gud jämt är på semester som vi behöver ta hans plats.

Gud hjälper folk med huslånet eller att hitta bilnyckler, men han hjälper inte barn med cancer.
Är det så man lär sig stå på egna ben? Elller ljuger dessa människor (eller misstar sig) som får hjälp av Gud med vardagliga saker?

Det är ju svårt att veta, vissa tråkigheter är det kanske meningen att man ska gå igenom, för att dessa erfarenheter ger en möjlighet att lära sig nåt nytt/viktigt som får en att mogna inombords, så tänker jag... Gud kan inte "trolla bort" prövningar som man behöver för att utvecklas som människa, du kanske tycker det låter "vidrigt" men det tycker inte jag...

Jag tror inte att Gud är på semester jämt, utan Gud vill som sagt att vi skall lära oss att lösa problem på egen hand, så att vi utvecklas lite...

Lösa problem som tex cancer?

Mmm så fint då..

Barnet förstår inte komplex situation i trafiken där den tutr runt på trehjulingen... men det är bra att barnet får lära sig lösa problem på egen hand.

Gudstroende brukar rätt ofta omtala gud som den "gode föräldern"

Så föräldern som låter barnet trampa runt med trehjulingen i trafiken, är en god förälder.. som vill barnet gott och har således en väldigt god och lite högre moral än dem "som tror" att förälder ska "hålla på och styra varenda sekund i barnets liv" , som om gud har något med sjukdomar, faror våld eller annat dåligt att göra? Han är ju god, för att han just inte bryr sig, eller "rotar" i människors "fria vilja"

Så, vad är då Gudens funktion då?

Ja, och innan vi lyckas med det, lära oss att hantera det elände som cancer skapar i de drabbades liv...
Guds "funktion" är att observera oss när vi klantar oss, och vänta på bättre tider då vi äntligen kommer att lära oss av våra misstag...