Bör man få utdela straff om man inte själv upplevt straffet?

jag svarar ju på frågor

Men inga bra motargument än så länge, bara löjliga.

Nej, såklart tar det tid att implementera. men det är möjligt. Och nej, det har ingenting med att vara kriminell att göra Jag frågar igen, vad är det du inte förstår? Ska man få utdela ett straff så bör man ha demonstrerat att man har förståelse för vad straffet i praktiken innebär.

Rösträtt, du vet, de som avgör vilken regering vi har och därmed vilka straff som kommer utdelas?

Du är oförskämd och snarstucken. Mycket märkligt att starta en tråd och sedan såga alla inlägg. Dessutom med ett frekvent användande av denna:
Det lustiga är dock att du i ovannämnda inlägg nu kraftigt mjukar upp din position. Nu räcker det plötsligt med ”att man har förståelse för vad straffet i praktiken innebär”. (Tidigare var det ”bör man få utdela straff om man inte själv upplevt straffet”).
Ja, det har jag inget emot. De som utdömer straff bör ha kunskaper om vad straffen medför i realiteten. Det är en medborgerlig plikt att besitta kunskaper som motsvarar det ansvar man har.

Du saknar läsförståelse. Denna förståelse skulle man skaffa genom att uppleva det själv. Fattar du nu?

Du är fullständigt hopplös. Du kan inte formulera dig så att man förstår vad du vill ha sagt. Men du tror säkert att jag inte kan läsa, jag inser det.
För att svara på din fråga, nej, man ska inte kräva att man själv har blivit straffad för att få straffa. Argument för det har du fått i tidigare inlägg. Du tycker att det är löjliga argument, men det rör mig inte ryggen. Ingen kommer att lyssna på dig.

jasså vilket inlägg? Jag har bara läst fullkomligt irrelevanta, onyanserade jämförelser som inte har med saken att göra.

Straff tvingas på en person, tillskillnad från alla andra jämförelser som förekommit i tråden. Du avfärdar resonemanget utifrån trams.

Om bödeln förgiftar den dömde men tar sitt eget liv innan det hunnit verka är det ju legit något som skulle funkat rent tekniskt.

Du har en viss poäng. Många vanliga människor förstår nog inte vilken oerhört negativ inverkan ett fängelsestraff har på den dömdes liv. De förstår inte varför domstolar drar sig i det längsta för att dela ut detta straff.

Just nu är det aktuellt att staten genom Försäkringskassan avslår ansökan om sjukpenning i parti och minut. Du tycker väl inte att de som gör så ska kunna göra det utan att själv ha fått ansökan om sjukpenning avslagen? Du invände mot mina tidigare exempel, eftersom de inte handlade om staten. Se där då ett exempel på vad staten gör. Jag kan räkna upp fler, där staten gör så här.
Naturligtvis ska olika typer av myndighetsutövning kunna ske utan att de som utövar denna myndighet själva har erfarit samma beslut.
Nu förutspår jag att du kommer att flytta målet/höja ribban, och hävda att det är skillnad på fängelsestraff och annan statlig makt över enskilda.

Nu är det ju inte personer per se som delar ut straff, utan det är samhället.

Varför personliga erfarenter är helt irrelvanta, blir tämligen uppenbart när man betänker att man omöjligt kan säga att en specifik händelse skulle uppfattas på liknande sätt av två olika individer. En angränsande frågeställning skulle ju vara - kan man dela ut straff för ett brott man inte själv utsatts för? Och svaret är givetvis ja. Med samma motivering.

Jag skulle faktiskt drista mej till att hävda motsatsen, ju mindre personliga erfarenheter som blandas in i ett beslut dessto bättre. Kollektiva erfarenheter kan man använda för att kalibrera straffskalor.

Det är ju inte heller så att straffen bör vara korrelerade till den reella skadan som orsakats av ett brott. En misshandel, t.ex. kan (bör) inte straffas efter hur offret upplevde händelsen; utan hur, så objektivt som möjligt, allvarlig den var. Ett brott som många varit utsatta för, och reagerar mkt olika på är inbrott; för en del är det bland det värsta man kan råka utför, ett totalt övergrepp på den personliga integriteten, medan för andra är det just inget speciellt mer än lite praktiskt trassel. Straffet är och bör vara helt oberoende av detta, ie den personliga upplevelsen.

En bärande princip i detta är förutsägbarheten i straff, gör jag mej skyldig till ett brott, ska de vara klart på förhand vad mitt straff kan tänkas bli.

Straffen har flera funktioner: avskräckning, signalvärde, få bort personer från samhället, hämnd och omskolning (vård). Många vill speciellt bortse från hämnd aspekten, för att det är en futtig känsla. Men i realiteten är denna mkt stark. Därför kan man inte ha straff, som i det allmäna uppfattas som oporprtionerligt. Det skulle vara svårt att motivera (även om det skulle uppnå sitt syfte) livstidsstraff för snatteri eller fortkörning, men samtidigt ha typ 4 år för vållande till annans död. Det är också därför som anhöriga till Flink's offer pratar om straff per individ.

Om jag ska avrätta någon, vad räknas då som giltig referenspunkt? Att jag är ett spöke?

Skitkärringarna på olika myndigheter skulle (kanske, för psykopater som de är kanske det inte biter) få en tankeställare om de själva drabbades av detsamma som de sitter och bestämmer att andra ska drabbas av.

Sedan är jag som anarkist emot att det alls ska finnas myndigheter, men det var ju inte det frågan gällde.

Som t.ex "sockärringar". Det vore ju intressant om det i deras utbildning låg ett obligatoriskt moment som innebar att leva på existensminimum (försörjningsstöd) under en viss tid. Jag tror definitivt det skulle bli en rejäl ögonöppnare för många.