Ältar och fastnar i personer

Nu blir jag irriterad. Du tolkar in massa saker som jag varken uttryckt eller sagt och läser andra trådar jag startat och försöker lägga något slags pussel. Jag VET vad jag tycker är positivt med honom och vad jag tilltalas av. Det är ingenting jag varken behöver eller tänker fokusera på eftersom det snarare får mig att stanna kvar och vilja ha honom tillbaka.

Han är för övrigt inte ”sjuk i huvudet” heller och jag skulle uppskatta om du slutade spekulera i saker du inte vet något om.

Men vänta nu, varför skulle han "dra dig tillbaka" om han har en ny relation och inte bryr sig om dig? Doesn't make any sense. Tror inte att han är så pass besatt av dig på det viset. Du säger ju dessutom själv att han inte är "sjuk i huvudet" heller. Så dina farhågor är obefogade; bara att klättra och på!
Det bästa som dessutom kunde hända är att han har fått nån annan att fokusera på ist. Det var en sak som jag själv alltid gick och hoppades på när jag hade en knäppis efter mig en gång i tiden.
Så om jag var du skulle jag klättra så mycket det bara är möjligt

För att det är så det har varit. Oavsett hans relationsstatus. Sen kanske inte jag klättrat så mkt pga att jag fastnat.

En del av det du skriver håller jag med om. Vad gäller andra delar förstår jag inte riktigt vad du menar eller vill säga med.
De positiva sidor killen jag var dejtade hade, är sådana jag kommer vilja att nästa kille har. Och det är som du säger kanske inte ett betyg på en person utan egenskaper man faller för hos någon.

De negativa sidorna- som gjorde att han blev elak och behandlade mig som skit är förstås inget jag vill uppleva igen.
I mitt fall är det ju som sagt de positiva egenskaperna hos honom jag ältar och vill ha igen. Därav att jag även ser honom som han först framträdde, i ett rosa förälskelseskimmer. Och det är ju det fina med en person som gör att man inte kan släppa dem. Sen är ett steg i processen att minnas de bra egenskaperna och stunderna men att isolera dem från nutid och stoppa undan som just minnen.

Det magiska skimret som jag tror att jag och TS menar, och som vi håller fast vid är det som uppstår när man blir kär i någon och tenderar se endast fördelarna med personen.
För oss skulle det alltså hjälpa att i den fas vi befinner oss nu- se och komma ihåg de negativa sakerna mer för att mentalt bryta oss loss.

För oss pga olika omständigheter kanske detta är svårare att göra än för andra. Människor har olika långa sorge- och läkeperioder. Att bara acceptera kan ta lång tid tyvärr.

Att man skulle gå igång på någon man vet har problem, "är sjuk i huvudet" tror jag inte på. Eller det kanske kan vara så i vissa fall, men tror inte kvinnor generellt gör det.

Ja får det dig att må bättre och se saker tydligare så gör det. Allt som får en framåt tror jag är bra.

Ok, men hoppas att han håller sig borta. Det kan vara det bästa som hänt .

Ja precis, du har inte sårat honom men gjort honom irriterat och kommit åt en öm tå.
Tänk på dig själv nu

Ja, absolut, att arbeta på självkänslan och att sätta gränser hjälper. Sätt ner foten, inte bara när det gäller honom men också gällande dig själv. Skriv en lista. Vad gillar du i dig själv? Vad gillar du mindre i dig själv och hur kan du förändra det? Fråga människor i din närhet hur du uppfattas.

Gör en lista på vad du gillar med personen som du inte kan släppa. Varför gillar du det? Dra paralleller med dig själv.

Om personen får dig att må dåligt och är som ett ankare när det gäller din egen utveckling så är det dags att vända blad. Se fram emot nya möten, framförallt med dig själv.

Du är en väldigt fin person, tvivla aldrig på det.

Så vad du säger är att han kan vara med så många andra han vill och gå vidare i sitt liv, men du får inte? Och du menar också att han inte är "sjuk i huvudet"?
Varför det är "så det har varit" är för att du har TILLÅTIT det att vara så. Du tillåter honom tydligen att diktera ditt liv trots att han inte är en del av det nåt mer. Låter det rimligt enligt dig? Nej, hörru nångång får det vara slut med sån skit. Du är väl en vuxen självständig kvinna med dina egna behov och rätt att bestämma över dig själv? Dags att växa upp och gå din egna väg.

Just det där med sjuk i huvudet är mina ord, att man kan mycket väl kan ge varningar och råd till någon innan de fastnat i förälskelse och det blir nästan motsatt effekt.
Exemplet var att ifall jag säger någon är sjuk i huvudet är det som att jag döljer något enligt många kvinnor, att det endast handlar om svartmålning.
Just detta med att konstant tro att man säger något och menar något annat.

Jag har frågat tjejer som haft en kille som slår dem och de dras dit eller så vad som är så jävla bra med honom, får höra liknande "han är snäll".
Det är ju uppenbart en lögn, vad som egentligen är attraktivt är väl någon form av självsäkerhet personen har eller förmågan att göra sina egna regler, är min gissning.

Hela psykologin är skitknegig för kvinnor generellt delar inte med sig om sitt innersta, finns ingen som kan ge tips för alla förväntar sig att någon annan har pratat eller liknande.
Och är absolut inge vidare på ge bra råd till sina vänner, det är lite som denna tråden man söker någon som är i samma situation för att prata om det.
Idén på hur man faktiskt löser ett problem kommer inte direkt på tal.

Jag menar inte att det är som jag säger med alla kvinnor, men det finns inga bevis direkt hur ett sånt här problem löser sig just för det saknas för mycket ärlighet.
Och kvinnor pratar mer om problem än lösningar, dessutom utvalda delar av problemet och hoppas någon annan hittar en lösning. Sen söker upp folk med problem och undrar hur man löser det.

Du gör rätt som går till en kurator, känns ju seriöst.
Jag ber om ursäkt om ifall det är otrevligt och nästan obegripligt, men det är just grejen med tråden som finns där för babbla om problemet och inte ta tag i det som irriterar mig, 2,5 år senare så har t.s nästan gjort en likadan tråd.
Alla tidigare råd och sånt som kommit har hon ju såklart inte brytt sig om, det var just det som jag reagerade på när hon redan bestämt sig för vad hon vill höra.

tack <3 försökte skicka pm men det gick inte då du var en ny medlem. Jag ska göra som du föreslår.

Tror du misstolkar en del. Jag har beskrivit att jag har fastnat och ältar en person. Det är inte han som medvetet vill "hålla fast mig" eller att han förbjudit mig att gå vidare, verkligen inte. Däremot har han haft en förmåga att dyka upp och försvinna, dyka upp och försvinna under en lång period.

Du har rätt i att jag tillåtit det att fortgå. Han dikterar dock inte mitt liv. Min längtan efter honom är det som dikterar mitt liv.

Ok, ja men då är jag nog med. Och visst kan det nog vara som du säger, man pratar gärna om problem om och om igen men hittar ingen lösning. Den kan tom vara uppenbar för alla runt omkring, men sitter man i det själv så går det bara runt runt i huvudet. Man hittar nya frågor som ältas.
Psykologin i kärlek och förhållanden är ju väldigt svår. Personen och det man känt/minns- allt det positiva blir ju som en drog. Även det negativa kan skapa ett beroende.
Och visst är det jätteknepigt- man vill släppa taget då det är det självklara att göra men det går inte. Iaf inte på en gång.

Och det kan ta så lång tid tror jag, och vilket gör att ts skriver igen. Goda råd är jättebra och vi vill ju ha dem men de är också (vet jag verkligen själv nu) svåra att ta till sig fullt ut. För det är så individuellt hur man fungerar och man är inte redo att ta in dem. Vi lyssnar men kan inte följa dem. Svårt att förklara men man blir lite blockerad på nåt vis. Är vänner i liknande situation skulle det vara ganska självklart hur jag tycker de bör agera då jag är utanför och objektiv på ett annat vis- mer klarsynt. Men jag kan inte applicera det på mig själv direkt utan det är en väldigt långsiktig process.
Att då rådfråga någon som upplevt samma som en själv tror jag i sig är lite terapeutiskt- att dela erfarenheter och även att bara få skriva av sig här.
Och någonstans kanske även feedbacken här ger viss insikt som kan ruska en till liv.
Jag tror att ts lyssnar som sagt men hon säger själv att hon inte har förmågan att agera konstruktivt gentemot personen och jag vet precis vad hon menar.

Jag förstår vad du menar, jag har själv känt så förut och jag har lyckats finna strategier.
Hur detta går till är inte det enklaste, och dessutom ska man ge tips åt någon som inte är tillräckligt mogen så går det knappt att ge en snabbguide.

Själv tycker jag problemet är värre först när man ska börja ett nytt förhållande om man är lite trasig ifrån ett annat, även om man kommit ifrån personen känslomässigt så undviker man gärna den spiralen igen, och hur man vågar ge någon ett förtroende på de sättet igen.

Tack för du noterade det jag skrev och tolkade det på rätt sätt, istället för bli grinig och fastna på detaljer.
Men just det där med rådfrågning är lurigt om det ska bli allt för personligt på vissa håll och andra inte, och nu är det på nätet dessutom hyfsat offentligt men ändå anonymt så jag förstår till en gräns varför man inte talar om allt.
Det är mest det att om man har problem med att vara rationell eller konstruktiv så vet man inte heller kanske vad som är relevant och inte, det är bättre att gå till en kurator.

Men inläggen här kan ändå vara tänkvärda, men är det på fel sätt så kan det nästan mer dra ut på det hela.