Konservatism och familj - En samlad diskussion

Vad är det som gör att du har svårt att få svenska kvinnor? På vilket sätt är de svåra för dig att få?

En italiensk mormor/farmor är mycket mer en matriark-arketyp än vad en svensk motsvarighet är. De är mer strong-willed i deras kultur och krävs mer för att tämja än en relativt sett mer försynt svenska. Handlar inte nödvändigtvis om familjeförsörjare. Levnadsomkostnader i Italien är idag ganska höga och italienska kvinnor förväntar sig ofta högre levnadsstandard än endast en lön kan inbringa. Unga italienska kvinnor förvärvsarbetar.

De svenska män som anses snygga är inte samma svenska män som skaffar thailändska importfruar.

Det är komplext, givetvis är det inte kvinnors fel men hela svenska kulturen går ju åt fel hål. Man får ju ta och hålla med sociologer som pratar om sociala konstruktioner som överordnad individens förmåga att bryta sig ut ur skiten, men de själva har på många sätt varit med att skapa de sociala konstruktioner som låser in svenskar av bägge kön i toxiska livstilar och värderingar.

Det tragiska med Sverige är att våra normer överhuvudtaget inte är patriarkala längre, inte ens små rester finns kvar i många fall.

En bra citat från Houellebecq (troligen bästa författaren när det gäller att skriva om moderna Världens dekadens):


När vi ser på äldre personer som töntiga, passe och utan något att lära oss så börjar vi förlora allt som essentiellt bar vår kultur hela vägen till den punkt där vi står. Unga män sitter och spelar spel eller bingewatchar netflixserier (förrut tittade man i alla fall tillsammans med hela familjen!) istället för att gå ut och snickra en brygga med farsan eller gå ut och fiska med farfar och diskutera allt mellan himmel och jord och då kanske lära sig ett och annat som är av värde.

Istället lär vi oss våra värderingar från skräpkultur. Den jämställde pappan som slavar för sina söner och döttrar efter att ha jobbat hela dagen ser ungarna inte som någon speciellt inspirerande förebild, utan mer någonslags stackare.

Se på Farres relation till sin farsa så ser man en respekt och värme som sällan man ser från svenskar:

https://www.youtube.com/watch?v=eLoelPTCP14

Den patriarkala elden överförs naturligt ifall ens farsa ses som en slags hjälte på ett eller annat sätt. Skavlans fråga ifall han ser sin pappa som pinsam är det enda pinsamma med intervjun, att han ställer den frågan kommer från att skandinavisk modern kultur ser pappor som pinsamma vilket absolut inte är fallet i sydligare trakter.

Du spårar ut i en ad hominem diskussion nu med en hel del spekulationer från din sida. Jag är inte säker på att jag har svårare att få svenska kvinnor än du själv har bara för att du gillar muslimska kvinnor eller något liknande. Jag ogillar modern svensk kultur, och gillar kvinnor med känsla för humor och som är kultiverade och har bra familjevärderingar (värderingar låter så tråkigt, känslan för familj är viktigare än mer bräckliga lutheranska moralkoncept av familjen), saker som är ganska svåra att finna i Sverige.

Jo, italienska kvinnor är strong-willed och självsäkra i sin kvinnlighet.

Tror du att Varg Vikernes (tokig som han må vara, så är han en karaktär) exempelvis åkte ner till Frankrike för att ta henne ut till vildmarken och få 8 barn med honom för att han själv hade svårt att få norska kvinnor?

Jag ber att få upprepa vad jag skrev:
”Vi talade om män som tyckte svenska kvinnor är svåra. En italiensk kvinna kommer då också vara svår.”

Eftersom du svarade på det inlägget genom att ta upp dig själv som exempel så trodde jag givetvis att du menade att du tycker svenska kvinnor är svåra. Om du inte tycker det så är ju du uppenbarligen inte en del av den typen av män jag syftar på och då blir ditt exempel inte relevant.

Jag tror inte en person som Varg har svårt få norska kvinnor.

Ok. Fair enough.

Kan nämna Pewdiepie som gifte sig med en italiensk tjej också, men dessa är alla män med status och därmed irrelevanta. Det är statistiskt sätt enbart svenska män med sydostasiatiskor och svenska kvinnor med arabiska och sydeuropeiska män som är typiska blandparen, anledningarna kan man givetvis gräva efter länge. Jag har faktiskt lite svårt att tänka mig snittsvensken bli ihop med en sydeuropeisk kvinna, men tror de har lagom chans ifall de är något över snittet och inte sådär typiskt stela svenskar.

Enligt scb har vi 7500 barn med en italiensk pappa och en svensk mamma och 2000 barn med en italiensk mamma och en svensk pappa, och spanska förhållandet är något jämnare med 5200 mot 2500, så det är givetvis överrepresentation på attraktion från sydländska män och svenska kvinnor (liggstatistiken lär vara betydligt mer ojämn). Söker man sig till Sydamerika så är det dock betydligt jämnare, exempelvis 3000 barn med svensk pappa och kolombiansk mamma och 2800 barn där det är tvärtom förhållande.

Snittsvensken skulle jag tro har bättre chans med latinamerikanskor ifall de vill söka något mer naturligt än thailändskor, dock med golddigger-varning även där.

Här är en rolig artikel där man kommit fram att svenska män är bästa makarna i Världen (enligt absurda egalitära mått):

https://www.thelocal.se/20090804/21098/


Dessutom är de antagligen bland de snyggaste männen i Världen, så vad är liksom problemet kan man fråga sig? Haha...

Men detta var ju speciellt intressant:


Och det är kärnan av vad jag först försökte diskutera, vi ser som familjelivet som något otroligt tråkigt, det är vad vi förväntar oss från "att skaffa familj". Att överhuvudtaget "bli vuxen" har en ångestfylld ton som är extra laddad i Sverige jämfört med andra länder.

Än mer trams.

Dina ståndpunkter vilar inte mer på nån ”biologi” än vad min sidas ståndpunkter gör.
Det är således inte någon ”biologi” som är avgörande utan VAD man prioriterar.

Och ”social fakta”
Ja????? Uven? VILKEN ”social fakta” skavi ta fasta på?
Faktan av att kvinnor far extremt illa av abortförbud? Att de protesterar och tar till farliga illegala abortmetoder? Att födda oönskade barn far EXTREMT illa när deras föräldrar inte kan ta hand om dem och de hamnar på barnhem eller andra SICIALT vedervärdiga sitsar?

Och ja ?? Uven VAD är egentligen ETIK??? Och VAD ska vara målet för allt detta ansvar?
Hmm?

För dig verkar målet med din s.k.
”ansvarsetik” vara att kvinnor och små barn ska ta hela smällen, alla risker och faror, så män kan få slippa.

Det tycker inte jag är någon ”ansvarsetik” värt namnet.

Ja ja, Du är litet arg för att jag har en tydlig biologisk definition av människolivets startpunkt, medan Du har något diffust som ingen riktigt kan fastställa exakt. Om man ser till skydd av det ofödda livet, så är tveklöst min definition klart till fördel jämfört med Din. Din "definition" är samtidigt tillskapad för att gynna den kvinna som inte vill dra försorg om det liv hon inom sig bär. Du får stå ut med att vi har olika utgångspunkter och därpå följande prioriteringar.


Det är vackert att Du tar ställning för kvinnors situation och de problem som kvinnor hade - på 1890-talet. I vår tid finns både preventivmedel och ett socialt skyddsnät, varför 1890-talets problem inte kvarstår. Det går till och med att bota ett flertal skamliga sjukdomar nuförtiden, så både kvinnlig och manlig sexualitet har i vår tid helt andra förutsättningar.

Här hittar vi alltså ett flertal sociala fakta, exempelvis:
- Preventivmedel mm enligt ovan.
- Kärnfamiljens stora fördelar.
- Mäns och kvinnors respektive skilda funktioner i fortplantningsprocessen, även efter nedkomsten.
- Att män och kvinnor - på gruppnivå - i betydande utsträckning har olika intressen.
- Att män och kvinnor - på gruppnivå - uppvisar olika beteendemönster, t ex när det gäller brott.


Med Din "etik" så blir det inte så många barn.

Min ansvarsetik handlar om att ta ansvar som individ, familjemedlem och som samhällsmedlem. Vi bör inte skada oss själva, inte våra familjer och inte vårt samhälle. Vänstersverige agerar systematiskt precis tvärt om i alla dessa tre perspektiv. Att massabortera, att upplösa familjebanden och att erodera de värden och institutioner som bygger ett fungerande samhälle går på tvärs med min etik.

Jag påminner om en valaffisch för snart 100 år sedan. Tänk vilken välpolerad kristallkula man hade då!
https://d2mpxrrcad19ou.cloudfront.net/item_images/309460/8343064_fullsize.jpg

Och då var vi visst tillbaka här igen. Som redan konstaterats, att en situation föranleds av ett frivilligt val innebär inte att det inte existerar något tvång. Diskussionen går verkligen i cirklar. Här följer en kort sammanfattning av de invändningar som du har gjort genom tråden, och säkerligen kommer upprepa till leda så länge jag blir kvar i den här diskussionen:

- Jag tvingar ingen, jag förmår dem bara att göra något!
I respons till vilket vi hänvisar tillbaka till ordboksdefinitionen, och konstaterar att du vill förmå människor att göra något genom att hota dem med rättsliga påföljder, vilket alltså är ordboksdefinitionen av att tvinga någon.

- Man kan inte bli tvingad om man hamnat i situationen till följd av ett frivilligt val!
I respons till vilket vi återkommer till exemplet med mannen vid vägkanten, som likväl kan bli hotad med maktmedel för att förmås att gå hela vägen hem, oavsett hur han infunnit sig i situationen.

- Man kan inte bli tvingad om man har ett val!
I respons till vilket vi återigen konstaterar att en person visst kan tvingas att välja, och hänvisar till exempelanvändingen i ordboken, att tvingas välja mellan två onda ting.

- Jag vill inte utöva tvång mot gravida kvinnor, bara mot vårdpersonal!
I respons till vilket vi återigen konstaterar att du visst inte heller vill lämna något utrymme för kvinnor att själva utföra aborter utan sjukvårdens assistans, utan att du också vill hota med rättsliga påföljder för de som själva utför sina aborter, även om du menar att de symboliskt bör dömas för "varusmuggling" istället för utförandet av själva aborten.

- Man kan inte bli tvingad att inte göra något!
I respons till vilket vi återkommer till konstaterandet att den som tvingas avstå handling också tvingas till något, med otaliga exempel från media och litteratur på hur ordet används på ett sådant sätt som jag beskriver.

Jag tror det var allt. Har jag missat något, eller var det något mer du ville föra till bordet? Om inte antar jag att vi borde vara klara här. Till saken hör Strix, att när man hoppar mellan ett halvdussin dåliga argument så blir det väldigt tydligt att man inte har fog för det man säger, men likväl fäktas med näbbar och klor för det man så gärna önskar ska vara sant. Jag föreslår som sagt att du för framtida diskussion fokuserar mer på att komma fram till varför tvång kan vara rättfärdigat i denna situation. Den diskussionen kommer du dock inte att få ta med mig, eftersom det helt enkelt är extremt tröttsamt att diskutera med någon som spenderar ett femtiotal inlägg på att käfta om vad ett enkelt ord betyder.

Vilket för oss tillbaka till det tidigare konstaterandet, bara för att något är naturligt blir det inte per automatik önskvärt. När en skribent påpekar detta heter det dock:

Vilket då för oss tillbaka till tidigare fråga, om det som är viktigt är att rädda liv, varför förespråkas inte tvång i fallet med organdonation?

Detta visar med all önskvärd tydlighet ditt sätt att argumentera i den här tråden efter ett femtiotal inlägg. För varje kritik mot dina åsikter har du ett givet antal invändningar, som du till slut bara cirkulerar emellan allteftersom de motbevisas.

- Det är okej att inskränka rätten till sin egen kropp för att rädda liv.
- Om det handlar om att rädda liv, varför förespråkar du inte ett liknande tvång för t.ex. organdonation?
- Jo men organmottagaren kan ju opponera sig mot donation.
- Vi kan föreställa sig att han är medvetslös och ingen känd vilja existerar, det gör knappast donationstvång mer försvarbart.
- Nej, men det naturliga är ju att graviditeten inte avbryts.
- Att något är naturligt betyder inte att det är bra, tänk exempelvis på sjukdomar.
- Jo, men det är ju bra för att det räddar liv.
- Om det handlar om att rädda liv, varför förespråkar du inte ett liknande tvång för t.ex. organdonation?
osv.

I respons till vilket vi återigen konstaterar, det går att föreställa sig ett scenario där ingen känd vilja existerar, och om personen nu har uttryckt en önskan om att leva är det knappast överhuvudtaget ett argument för att vi borde göra mindre för att uppfylla denna önskan.

Du ägnar dig bara åt en evig rundgång, där du hoppar fram och tillbaka mellan en uppsättning på 3-5 felaktiga argument fastän de alla redan motbevisats. Jag tror inte vi har något mer att säga här.

Det är kanske inte så konstigt att vi inte matchar varandra här argumentatoriskt. Du har en sorts rationalistisk utgångspunkt där Du tror att ett argument blir starkare om det är tekniskt invändningsfritt, under det att jag har en värderingsmässig utgångspunkt där resultatet av ett arguments förverkligande är viktigare. Du har ett intresse att av att använda vissa begrepp med en innebörd som jag inte ställer mig bakom, varefter Du tycker det är konstigt att jag inte accepterar Din argumentation. Jag tror inte heller att vi kommer särskilt mycket längre här.


Fortplantningsprocessen är unik på flera sätt. Därför lämpar den sig inte särskilt väl för långsökta liknelser, som Du ägnar Dig åt. Det är förstås en väldig skillnad mellan de problem som finns i början av livsprocessen och de som finns i slutet.


Fast de har inte motbevisats. I hög grad handlar det om värderingsskillnader som lämpar sig dåligt för en mer mekanistisk argumentationsanalys.

Nej, vi har väl inte det.

Vad enkla ord har för vedertagen betydelse i det svenska språket är nu alltså en värderingsfråga, i vilken vi inte kan enas eftersom vi har olika politiska åskådningar? Med en sådan utgångspunkt så är ju all kommunikation meningsmotståndare emellan omöjlig. Vi kan lika gärna lägga ner hela det offentliga samtalet på en gång.

Vi värderar tydligtvis innebörden i tvångsbegreppet väldigt olika. Jag bedömer att orsaken till detta just ligger i värderingsskillnader. Vi är flera som har påpekat att vi inte delar Ditt sätt att resonera och använda detta, så det är tydligt att det finns minst två perspektiv. Tycker Du verkligen att det är konstigt?