Citat:
Man skall inte likställa ett amerikanskt politiskt parti med ett europeiskt. Partipiskan viner inte på samma sätt i USA utan det är plattformar för att presentera kandidater i personval.
Historiskt har det funnits demokrater med konservativ ideologi och republikaner med liberal.
Inbördeskriget delade dessutom politiken och en demokrat i norr har en annan agenda än en demokrat i södern och det var främst sydstaternas demokrater som historiskt har varit segregaister. Och det var de fram till 60-talet.
En rasistisk sydstats-sheriff var typiskt demokrat (de är ju folkvalda).
Clinton, som ju är sydstatsdemokrat, beskriver ett generationsskifte i generationen före honom. Demokraterna är ju småfolkets, arbetarnas, småböndernas parti och det var ju där som konkurrensen med frigivna slavar blev som störst. Slavarna konkurrerade om enkla jobb med demokratiska väljare.
Så segrationspolitiken var starkast i det politiska fältet.
Vad hände? Jo, Lyndon B Johnsson hände... som ju var en tämligen konservativ demokrat från Texas. Han ömmade för Hispanics som var extremt fattiga och blev ju president när JFK sköts. Han ansåg att hans politiska mandat var givet via JFK och drev igenom civil rights i sydstaterna. Han skall då, enligt Clinton ha sagt, att nu var sydstaterna förlorade för demokraterna. LBJ insåg att han gick emot sina egna väljare.
Republikanerna är inte segregaister men de är emot mycket av den politik som förs för att stötta de svarta som kvotering och liknande.
Demokraterna brukade ofta vinna i södern, idag är det republikaner. När demokraterna svängde bort från Family Values and God Fearing Citizens så gick republikanerna in. Det är Nixon, Reagan och GWB som flyttat fram de positionerna.
Och det kan vara att republikaner idag oftare kan luta åt det rasististika, men det har ju inte varit så öppet som kanske nu under Trump.
Vi ser ju lite samma rörelser i Sverige där vänstern alltmer lutar sig mot invandrarnas röster. De övergivna arbetarna, som konkurrerar om de lätta jobben med invandrarna, rör sig mot SD.