Några funderingar om verklighetens eviga existens

Orimligt påstående.

Jag är inte den jag var för 10 år sedan och kommer inte vara den jag är om 10 år sedan om det är så du definierar "jag", eftersom att alla atomer i kroppen då är utbytta. Men jag är jävligt säker på att jag inte vill bli torterad om 10 år om jag får miljarder dollar för det idag.

Vad säger dessutom att inte exakt samma atomer skulle mötas igen?

Medvetandet och "jaget" är någonting annat än den intuition du har om den.

Du är fortfarande du hela ditt liv ända tills du som helhet löses upp, även fast dina delar pö om pö byts ut under denna tid.

Jag har ingen intuition om medvetandet och "jaget", forskarna är övertygande om att medvetandet precis som kroppen enbart består av atomer.

Om det nästa vinter skulle falla en snöflinga som ser exakt ut som en snöflinga som föll denna vinter (spelar ingen roll om den även skulle bestå av just de atomer som den förra bestod av), skulle det då vara samma snöflinga? Givetvis inte, den gamla har smält bort. Detta är bara en ny snöflinga som råkar ha exakt samma uppbyggnad som en tidigare snöflinga.

Så du menar att universum kom från ingenstans bara en gång, och aldrig kommer att hända igen. Att samtliga fysiklagar och rubbet blev perfekta på ett enda försök, på det första försöket.

Vad vore det för något magiskt som skulle orsaka det som du beskriver?
Vad vore det för magisk ingrediens som skulle göra en unik?

Snöflingan är inte medveten.

Samma atomer, nervsignaler, omgivning och rubbet leder till att samma "program" körs, alltså medvetandet.

Jag menar inte att det är mer orimligt än det andra alternativet iallafall. Alla fysiklagar perfekta? Jämfört med vad? I ett annat universum kanske det finns bättre fysiklagar? Sen innebär ju inte flera big bangs att universum blir lite bättre för varje gång.

Jag skriver ju att vi inte är unika. Den enskilda människan är lika speciell som den enskilda snöflingan eller det enskilda gruskornet.

Medvetandet är fortfarande bara en av otaliga egenskaper som människan har. Snöflingan har också otaliga egenskaper. medvetandet kanske är mer avancerat än de andra egenskaperna, men det tillhör fortfarande samma kategori.

Om två datorer kör exakt samma program, är de då en och samma dator?

Herregud vilka pessimister ni är! Jag försöker personligen hitta några som är filosofiska men som inte sitter och tycker hela meningen med allt är skit!
Vafan kommer vara mission impossible för mig att försöka få er alla att se en ljusare mening med livet och tron på flera liv, universum själv.

Här kommer det iaf, kort och konkret vad jag tror:

1: Livet ska LEVAS, du ska alltså inte ta livet av dig.

2: Utvecklas båda inombords som MEDMÄNNISKA (stor ord med många begrepp) och TA HAND om din kropp, du ska ha den resten av ditt liv.

3: Hjälp andra, det finns en anledning av att man mår bra av det, dock ger det inget att ge energi åt dem som bara suger i sig mer och mer...

Du gör en massa vilda antaganden om medvetandet, identitet och fysik. Samtliga saker är helt dina personliga åsikter. Det är inga övertygande idéer du har och de motsatta åsikterna är mer grundade i resonemang och fysik.

Att "forskarna är överens om att medvetandet är atomer" eller vad du nu skrev är nonsens. Den meningen betyder helt enkelt ingenting. Det är vagt och godtyckligt och kan tolkas precis hur som helst. Det är något random metafysiskt påstående du kommer med.

Vidare gör du en massa rätt så magiska antaganden om universums existens
- detta är första och sista gången universum existerar
- finns inga andra universum exakt som denna vad gäller allt
- detta är det enda universumet


Men håll käften. Du är off-topic. Det här är ingen meningen med livet tråd. Det där måste också vara den mest tragiska livsguide jag sett någonsin, ditt liv måste suga riktigt hårt.

Fysiklagarna och allt är perfekt för att vi överhuvudtaget ska kunna existera.
Chansen att just du (och alla andra) har kunnat komma till existens är så fruktansvärt liten att det inte ens går att begripa hur liten den är.
Så.. Det måste antagligen ha krävts absurt många försök för att det till slut kunde hända.
Om omniverse är evigt så har den kunnat få alla de där absurt många försöken (en himla massa big bangs). Det ledde till att det omöjliga blev möjligt.

Du skriver att medvetandet är unikt. Du skriver att inte ens när allt är identiskt så upplevs samma medvetande. Då frågade jag vad är det för magisk ingrediens som gör medvetandet så otroligt unikt att det aldrig någonsin kan upprepas oavsett vad?

Jag tror att medvetandet är allt annat än unikt.
Medvetande är kanske den enda saken som vi alla har gemensamt.
Sen klistras bara saker som minnen, känslor, tankar, åsikter, kön, osv. ovanpå medvetandet, och vips får man en identitet, aka ego.

"A human being is a part of the whole called by us universe, a part limited in time and space. He experiences himself, his thoughts and feeling as something separated from the rest, a kind of optical delusion of his consciousness. This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from this prison by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty."

- Albert Einstein

Tror du på evolutionen? En gång i tiden var vi apor, ännu tidigare fiskar, och före det bakterier. Vårt medvetande är något vi långsamt och stegvis har utvecklat fram sedan dess, precis som hjärta, lungor och armar.

Det går som sagt inte säga hur perfekta fysiklagarna är eller hur stor chansen var att vi skulle komma till på första försöket, eftersom vi inte har något att jämföra med.

Du missförstod mig. Om ett medvetande är precis identiskt med ett tidigare medvetande så är dessa båda precis samma typ av medvetande, de är dock inte ett och samma medvetande. De är exakta kopior av varandra.

Har du vetenskapligt underlag för det du påstår? Du skulle spara mig väldigt många plågor om du gav mig den infomationen. Länk, vad som helst. Jag lider. Om du vet så berätta. Tack.