Skräcken: Mittmedias journalister tvingas ringa f d läsare som slutat prenumerera

Om det skulle vara någon poäng med det så skulle det vara chefredaktörer/ansvariga utgivare som ringde. Eventuellt nyhetscheferna. Det är oftast inte reportern som bestämmer vad den ska rapportera om. Och om den själv har tagit till initiativet till någonting så är det ändå inte reportern som i slutändan bestämmer om det ska publiceras och vilket utrymme det i så fall ska ges.

Jo, sådana samtal har man ju fått åtskilliga år efter att man sagt upp prenumerationen. Särskilt DN har varit ihärdiga. Men jag har alltid trott att det är vanliga försäljare som ringer, inte journalister. Själv svarar jag oftast inte på misstänkta försäljarnummer, men vid ett tillfälle råkade min sambo ut för en osedvanligt tjatig tant från DN. Hon verkade ta det väldigt personligt när han sade att han inte ens ville ha tidningen om han fick den gratis. Kanske var det en riktig journalist?

Jag har givit DN samma svar som din make gav men har känslan av att det är försäljare, inte journalister som ringer. Jag tvivlar vidare om det verkligen sker någon vidarerapportering från deras håll och OM så sker avfärdas säkert sådana uttalanden som "hat".

Så funkar inte journalistbranschen. Ansvaret är decentraliserat och reportrarna har stor frihet att välja vinkling och upplägg. Dessutom finns mäktiga korridormaffior.

Haha, jag förstår varför journalisterna tycker det är jobbigt, när deras jobb blir hårt kritiserade för att vara agendasättande eller fakenews. Det är mycket simpel försvarsmekanism.

Och Reddit är gratis.
Det är inte så svårt att rapportera om en händelse som ägt rum.

"Det brinner i en skola"
Du kan ge dig fan på att minst 200 elever hunnit twittra/instagramma/ blogga om händelsen innan Journalisten hunnit dit i sin leasade bil.

Om journalisten dessutom vinklar händelsen och tar en natt på sig att skriva artikeln så har nyhetsvärdet försvunnit.

De riktiga grävande journalisterna som grävt i Palmeutredningen eller rapporterar från farliga krigsområden m.m kommer fortfarande att få jobb , men en stor del av slasket kommer att försvinna..

https://www.sjf.se/lon-och-villkor/a...vtal/dagspress

Hänvisningen syftar på uppdrag som skulle bryta mot Spelregler för Press, Radio och TV
https://www.sjf.se/yrkesfragor/yrkes...licitetsregler

Inget där som skulle kunna vara emot att ringa f d prenumeranter.

Edit, Barnmorskor vet jag inte, de verkar ha begränsade möjlighter att avstå arbetsuppgifter som går emot deras övertygelse:
(FB) Abort-vägran gjorde att kvinna fick inte jobbet som barnmorska - stämmer Landstinget

De samtal somliga här har fått tidigare om att förnya eller förlänga eller återuppta prenumerationen på random tidning har varit från prenumerations- eller säljavdelningarna. Det nya nu är att journalister "tvingas" ringa upp tio avhoppare för att försöka utröna varför de valt att säga upp sina digitala prenumerationer, och sedan redovisa svaren i en sammanställning till ledningen.
Påminner inte så lite om forna tiders lokalredaktörer som förutom att leverera lokala artiklar om stort och smått även var ortens så kallade annonsackvisitör som sålde annonser på lokalredaktionen.
Förnedrande uppdrag skulle det kallats ända tills alldeles nyligen. Men nu är det nya tider med nya krav. Kniven mot strupen i mediahusen uppenbarligen.

https://www.journalisten.se/nyheter/...-prenumeration

Samma yrkesgrupp som utan betänkligheter stalkar och fulciterar folk anser alltså att samtal till före detta prenumeranter är "förödmjukande eller står i strid med hans eller hennes övertygelse"?

Ridå.

Som gammal f.d. murvel måste jag ge fyra stjärnor till MM:s ledning. Det finns inget nyttigare för en journalist än att ha kontakt med sina läsare. Vi journalister (inkluderar f.d. i den gruppen) får allt för ofta itutat oss att artikeln skall förstås av "moster Greta i Hökarängen" (namn och plats varierar med utgivningsort) men jag har alltid vänt mig mot den inställningen. En tidning skall ha material för alla dess olika läsare och inte bara för moster Greta. Tillställs allt material till denna illusoriske läsare blir resultatet också att hon är den ende läsaren som tilltalas av tidningens innehåll, och hon existerar inte ens.

På den tiden jag hade lön och var med i facket försökte jag alltid argumentera för att tidningen måste tilltala allt från intellektuella med abstrakta intressen till de mer jordnära läsarna som bara ville veta hur det gick för favoritlagen. Men facket kontrollerades hårt av de som kom fram under vänstervågen, och mera konservativa förändringsobenägna journalister har nog aldrig spridit trycksvärta på tabloiderna. När jag var ute och pratade med folk var det väldigt uppenbart att folk hade starka åsikter om "sin" tidning, och det här var på den tiden det fortfarande var vanligt med två organ per utgivningsort. Själv brukade jag alltid fråga vad de tyckte om tidningen, vad som kunde göras bättre och vad som var direkt dåligt.

Genomgående var att det började bli för mycket bild by-lines, de sket väl i vem som skrev det, och att det var för mycket åsikter på nyhetsplats. Däremot ville de gärna ha mer kåserier på såväl nöje som sporten. Läsarna var således också kluvna (kåserier är opinion) i sina preferenser. Mest tydligt var att när tidningen gjort fel, så skulle det erkännas lika tydligt som misstaget man begått. Just den biten var journalistkåren emot som starkast, och här var det likadant över linjen av partisympatier. Men skall man ha allmänhetens förtroende går det inte att låtsas som om man är felfri, det kan överlåtas på påven. Folk förstår att det kan blir fel, att en ny ung reporter vill visa framfötterna och träder över linjen.

På rak arm kommer jag inte ihåg om det var NYT eller WP, men för en si så där femton år sedan hade en av dem en serie artiklar om narkotikamissbruk. I den serien beskrevs bl.a. en sexårig svart pojke som satt med sin heroinspruta i armen för att han blev för svag att dra ut den när han blev påtänd. Artikeln och journalisten fick en Pulitzer. Visade sig sedan att journalisten fantiserat ihop hela artikeln. Ett snyggt stycke fiktion med andra ord.

Rätt och räfstarting vidtog, hela rannsakningen publicerades med långa ingående förklaringar och ursäkter från både chefredaktör och redaktionschef. Troligen räddade det tidningens renommé. Tyvärr kan jag tycka att svensk press och journalistkår specifikt saknar detta civilkurage.

Fattar ärligt talat inte vad de tycker är jobbigt. Det är väl bara intervjuer som alla andra. Har själv jobbat inom Mittmedia och hade utan att gnälla gjort uppgiften på en förmiddag och därefter gått vidare med ordinarie jobb. Konstig grej att tjura över.

Herregud det är ju journalister (guds utvalda) skall de behöva kontakta simpla människor, de som de facto betalar deras lön!

Skit samma om de producerar en produkt som ingen vill betala för, det där pengamässiga, krassa verkligheten är inget som de skall behöva smutsa ner sina skrivmaskinsfingrar med!