Citat:
Janne Josefsson vägrade att göra en ny intervju helt enkelt. Vilket för mig indikerar att han redan hade planer på att ta det vidare. På ett eller annat sätt. Att han bara skulle rycka på axlarna åt Özz öppna hån mot honom finner jag otroligt. Har bestämt för mig att Özz kort efter den intervjun bönade och bad att Josefsson skulle göra en ny intervju. Han kände, vill jag minnas, att intervjun med JJ "blivit fel" för att han "var ledsen" eller något sådant.
Men kort därefter backade han tillbaka till sin sedvanliga arrogans och stöddighet. Varför svängde det så plötsligt kan man fråga sig?
Sedan kröns det hela nu med att värdelösa SvD publicerar en "intervju" gjord av en av Özz kompisar där Özz malligt deklarerar att Josefsson "jiddrat med fel kille". Ett utstuderat provocerande blatte-uttryck.
Vadan dessa tvära kast? Först spak och vädjande att "få göra om intervjun". Marken skakade lite under fötterna. Men sedan raskt tillbaka till sin sedvanliga arrogans. Uppenbarligen insåg Özz ganska snabbt, på goda grunder, att någon annan än Janne J inte skulle följa upp det hela.
Han insåg att han fortfarande var fredad och fridlyst. Att han inte bara hade skydd från övriga gammelmedia utan också från myndigheter och de som jobbar där. Att han skrattande kunde göra sådant som ursvenskar omedelbart skulle bli granskade och fällda för.
Och han har rätt! Han har rätt i att vara mallig och arrogant för ingenting, absolut ingenting, händer. Han är verkligen fredad och fridlyst. Man ser nöjdheten i hans hånflinande ansikte. "Ingenting kommer åt mig- jag kan göra vad jag vill- hur känns det dumsvenne?"
Det måste kännas fantastiskt att vara Özz.
Men kort därefter backade han tillbaka till sin sedvanliga arrogans och stöddighet. Varför svängde det så plötsligt kan man fråga sig?
Sedan kröns det hela nu med att värdelösa SvD publicerar en "intervju" gjord av en av Özz kompisar där Özz malligt deklarerar att Josefsson "jiddrat med fel kille". Ett utstuderat provocerande blatte-uttryck.
Vadan dessa tvära kast? Först spak och vädjande att "få göra om intervjun". Marken skakade lite under fötterna. Men sedan raskt tillbaka till sin sedvanliga arrogans. Uppenbarligen insåg Özz ganska snabbt, på goda grunder, att någon annan än Janne J inte skulle följa upp det hela.
Han insåg att han fortfarande var fredad och fridlyst. Att han inte bara hade skydd från övriga gammelmedia utan också från myndigheter och de som jobbar där. Att han skrattande kunde göra sådant som ursvenskar omedelbart skulle bli granskade och fällda för.
Och han har rätt! Han har rätt i att vara mallig och arrogant för ingenting, absolut ingenting, händer. Han är verkligen fredad och fridlyst. Man ser nöjdheten i hans hånflinande ansikte. "Ingenting kommer åt mig- jag kan göra vad jag vill- hur känns det dumsvenne?"
Det måste kännas fantastiskt att vara Özz.
Jag tror din analys är klockren vad det gäller hur Özz resonerat. Men jag tror han misstar sig.