Citat:
Ursprungligen postat av
EliasAlucard
Varför ställde han upp på den här dokumentären? Har bara kollat typ 10 minuter och allt de snackar om är hur trasig människa han är osv, vilket han såklart också är, men får han pengar för att nedvärdera sig själv ännu mer eller vad är grejen?
Jag har inga faktasvar på dina två frågor, men kan givetvis
spekulera i hur "kackerlackan" till avskräde sannolikt tänkte. Fick han frågan formulerad som att vi ska göra en dokumentär om Sveriges tio farligaste alt. viktigaste gärningsmän, så skulle han aldrig kunna motstå att tacka ja.
Han har varit en empatilös manipulatör sedan fyra års ålder. Abbe kan ha lockats av chansen att (narcissistiskt i sina egna ögon) få chansen att berätta sin story. Han är inte tillräckligt intelligent för att ens begripa att det inte är han som styr och redigerar programmaterialet.
Med det så menar jag enbart att man sannolikt har tagit bort idiotens bullshit om hans egen syn på sig själv som en gud. I intervjuerna har man tagit ut det material som man redaktionellt ansett passa ihop med programmets syfte, nämligen att visa vad som händer i skallen på en sån här gärningsman.
Jag kan aldrig tänka mig att han har fått ens 50 öre för att ställa upp, och jag rekommenderar dig att se färdigt mer än de tio minuterna som du tittade. Det märkts att han suttit inne länge och haft förtroende för intervjuarna och öppnat upp. Hans kompis säger i dokumentären att Abbe redan efter ett par dagar sa att det kändes som att han hade suttit inne i flera veckor.
Om man tittar på dokumentären med klara, öppna och objektiva ögon tillsammans med en viss analytisk förmåga, så kommer iaf jag till den slutsatsen att det här aset till mänskligt avskräde borde ha aborterats i fosterstadiet.
Han har säkert fått brev ifrån tjejer som vill stå på tur för kvinnofridskränkning, misshandel och ond bråd död. Att släppa ut den fega kraken lär inte ge några höga odds på bettingmarknaden för att han kommer att köra på repris.
Frågan är knappast om, utan snarare när det är dags för nästa att råka ut för den diagnosprydde utan någon som helst självkänsla eller empatisk förmåga.
Jag kan iaf lova att jag inte kommer att klappa mig för bröstet och skrika "Vad var det jag sa!" när det väl har hänt.
Snarare så kommer jag att säga "Hur i helvete kunde allt få gå så fel!"