Citat:
Jag lever ungefär som Rask med det undantaget att jag inte har fru och barn och inte laddar upp grejer på Youtube. I övrigt är det snarlikt. Sover till lunch, står och myser en halvtimma i duschen och okynnesspolar vatten bara för att det är skönt, går ut och driver lite planlöst med hunden, tittar förbi Systembolaget framåt eftermiddagskröken och spelar sedan lite dator och dricker några öl på kvällen för att därefter retirera till sovgemaket vid två-draget på natten. Läser lite, tittar på Youtube och småmyser under täcket i adventsljusstakens sken tills det börjar dra i ögonen och då släcker vi och sover, jag och hunden. Sedan vaknar jag när jag vaknar. Om klockan är tio eller tolv eller tre på eftermiddagen är egalt.Fruktansvärt provocerande att bevittna en sådan lathet som Patrask besitter. Noll ansträngning i livet. Ligger och drar sig i sängen till lunch-tid. Går sedan in i duschen i en timme och "tinar upp sig". Sedan är det tid för en luffarpromenad med att gå runt planlöst utan mål och spela in stories som handlar om absolut ingenting.
Andra sliter för att få Sverige att gå ihop medans Patrask tar en promenad och "myser". Upprepar samma jävla dumma skit om hur "mysigt" allting är. Klart det är lätt när man inte bär något ansvar, inte har ett jobb och ingenting att planera.
Hur får denna familj det att gå ihop ekonomiskt? 5 i hushållet. Allting har blivit dyrare. Utgifter vs. inkomster? Är det farfar som lättar på pungen varje månad och betalar?
Andra sliter för att få Sverige att gå ihop medans Patrask tar en promenad och "myser". Upprepar samma jävla dumma skit om hur "mysigt" allting är. Klart det är lätt när man inte bär något ansvar, inte har ett jobb och ingenting att planera.
Hur får denna familj det att gå ihop ekonomiskt? 5 i hushållet. Allting har blivit dyrare. Utgifter vs. inkomster? Är det farfar som lättar på pungen varje månad och betalar?
Ironin ligger i att Rask och jag gör helt rätt. Vi njuter här och nu och skäms inte för att låta andra bära kostnaden. Och varför inte? Vad får vi för tack för att även vi kastar bort våra liv på att slita för att Sverige ska gå runt (som du själv säger)? Personligen struntar jag i både Sverige och svenskarna, på samma sätt som jag struntar i alla andra länder och folk. Jag känner inget ansvar. Och varför skulle jag? Regeringen står snart sagt varje dag och hotar med att koppla bort folk från elnätet och inflationen gör att ett halvt kilo kaffe snart kostar hundra spänn. Mjölken ligger på en tjuga kartongen. Ostdisken har man inte ens råd att titta på i butiken. Så exakt vad är det ni sliter för? Vad får ni ut av att kasta bort era få år i den här reinkarnationen på meningslöst knog när det ändå bara slutar med att ni måste sälja röven på busstationen för att ha råd till att tanka bilen så att ni kan ta er till kneget?
Jag och Rask och alla andra dagdrivare och lättingar gör helt rätt och är de stora vinnarna i tillvaron. Vi njöt av våra liv och om femtio år är vi alla döda och då spelar våra ambitioner ingen som helst roll. Vi är inte vinnare på grund av att vi vinner utan eftersom vi inte förlorar lika mycket som de som pissar bort sina liv i grottekvarnen.
I en annan tråd som jag läste igår frågade TS om vi hade slutat jobba ifall vi hade fått ut 15k i månaden skattefritt och majoriteten svarade nej på den frågan. Många på grund av att de hade utgifter som översteg 15k i månaden. För vissa täckte det inte ens boendekostnaden. Hur i helvete planerar man sina liv om man sätter sig i en situation där varje månad kostar 20-30k bara för att inte hamna på gatan med tom mage? Hur i hela fridens namn kan sådana människor betrakta sig som "vinnare"? Vad vinner man? Ännu en månad utan att banken tar huset eller socialen tar barnen? Är det en seger? Vakna upp, för sjutton gubbar. Ni är inte vinnare. Ni är trälar. Kuggar som rullar runt i maskinen tills ni är utslitna och då tar era barn över er plats tills de är utslitna. Och så vidare och så vidare. Hur fan är det att vinna? Det är ett självbedrägeri lika stort som att skryta om att man blivit våldtagen eftersom man trots allt fick lite sex, låt vara på någon annans villkor. Det är en slavmoral, dimridåer för att orka kliva upp om morgonen för ännu en meningslös dag vid maskinen eller framför pärmarna med människor man ogillar och iklädd kläder som sitter illa. Och för vad? "För Sverige"?
Keep up the absence of work, Rask. Om femtio år är vi alla döda och då hade vi det skönare än strebrarna som stod och skrapade rutor på parkeringen varje morgon år ut och år in.
Citat:
Jag har svårt att se mig själv njuta av livet om jag var luspank
Jag lever ungefär som Rask med det undantaget att jag inte har fru och barn och inte laddar upp grejer på Youtube. I övrigt är det snarlikt. Sover till lunch, står och myser en halvtimma i duschen och okynnesspolar vatten bara för att det är skönt, går ut och driver lite planlöst med hunden, tittar förbi Systembolaget framåt eftermiddagskröken och spelar sedan lite dator och dricker några öl på kvällen för att därefter retirera till sovgemaket vid två-draget på natten. Läser lite, tittar på Youtube och småmyser under täcket i adventsljusstakens sken tills det börjar dra i ögonen och då släcker vi och sover, jag och hunden. Sedan vaknar jag när jag vaknar. Om klockan är tio eller tolv eller tre på eftermiddagen är egalt.
Ironin ligger i att Rask och jag gör helt rätt. Vi njuter här och nu och skäms inte för att låta andra bära kostnaden. Och varför inte? Vad får vi för tack för att även vi kastar bort våra liv på att slita för att Sverige ska gå runt (som du själv säger)? Personligen struntar jag i både Sverige och svenskarna, på samma sätt som jag struntar i alla andra länder och folk. Jag känner inget ansvar. Och varför skulle jag? Regeringen står snart sagt varje dag och hotar med att koppla bort folk från elnätet och inflationen gör att ett halvt kilo kaffe snart kostar hundra spänn. Mjölken ligger på en tjuga kartongen. Ostdisken har man inte ens råd att titta på i butiken. Så exakt vad är det ni sliter för? Vad får ni ut av att kasta bort era få år i den här reinkarnationen på meningslöst knog när det ändå bara slutar med att ni måste sälja röven på busstationen för att ha råd till att tanka bilen så att ni kan ta er till kneget?
Jag och Rask och alla andra dagdrivare och lättingar gör helt rätt och är de stora vinnarna i tillvaron. Vi njöt av våra liv och om femtio år är vi alla döda och då spelar våra ambitioner ingen som helst roll. Vi är inte vinnare på grund av att vi vinner utan eftersom vi inte förlorar lika mycket som de som pissar bort sina liv i grottekvarnen.
I en annan tråd som jag läste igår frågade TS om vi hade slutat jobba ifall vi hade fått ut 15k i månaden skattefritt och majoriteten svarade nej på den frågan. Många på grund av att de hade utgifter som översteg 15k i månaden. För vissa täckte det inte ens boendekostnaden. Hur i helvete planerar man sina liv om man sätter sig i en situation där varje månad kostar 20-30k bara för att inte hamna på gatan med tom mage? Hur i hela fridens namn kan sådana människor betrakta sig som "vinnare"? Vad vinner man? Ännu en månad utan att banken tar huset eller socialen tar barnen? Är det en seger? Vakna upp, för sjutton gubbar. Ni är inte vinnare. Ni är trälar. Kuggar som rullar runt i maskinen tills ni är utslitna och då tar era barn över er plats tills de är utslitna. Och så vidare och så vidare. Hur fan är det att vinna? Det är ett självbedrägeri lika stort som att skryta om att man blivit våldtagen eftersom man trots allt fick lite sex, låt vara på någon annans villkor. Det är en slavmoral, dimridåer för att orka kliva upp om morgonen för ännu en meningslös dag vid maskinen eller framför pärmarna med människor man ogillar och iklädd kläder som sitter illa. Och för vad? "För Sverige"?
Keep up the absence of work, Rask. Om femtio år är vi alla döda och då hade vi det skönare än strebrarna som stod och skrapade rutor på parkeringen varje morgon år ut och år in.
Ironin ligger i att Rask och jag gör helt rätt. Vi njuter här och nu och skäms inte för att låta andra bära kostnaden. Och varför inte? Vad får vi för tack för att även vi kastar bort våra liv på att slita för att Sverige ska gå runt (som du själv säger)? Personligen struntar jag i både Sverige och svenskarna, på samma sätt som jag struntar i alla andra länder och folk. Jag känner inget ansvar. Och varför skulle jag? Regeringen står snart sagt varje dag och hotar med att koppla bort folk från elnätet och inflationen gör att ett halvt kilo kaffe snart kostar hundra spänn. Mjölken ligger på en tjuga kartongen. Ostdisken har man inte ens råd att titta på i butiken. Så exakt vad är det ni sliter för? Vad får ni ut av att kasta bort era få år i den här reinkarnationen på meningslöst knog när det ändå bara slutar med att ni måste sälja röven på busstationen för att ha råd till att tanka bilen så att ni kan ta er till kneget?
Jag och Rask och alla andra dagdrivare och lättingar gör helt rätt och är de stora vinnarna i tillvaron. Vi njöt av våra liv och om femtio år är vi alla döda och då spelar våra ambitioner ingen som helst roll. Vi är inte vinnare på grund av att vi vinner utan eftersom vi inte förlorar lika mycket som de som pissar bort sina liv i grottekvarnen.
I en annan tråd som jag läste igår frågade TS om vi hade slutat jobba ifall vi hade fått ut 15k i månaden skattefritt och majoriteten svarade nej på den frågan. Många på grund av att de hade utgifter som översteg 15k i månaden. För vissa täckte det inte ens boendekostnaden. Hur i helvete planerar man sina liv om man sätter sig i en situation där varje månad kostar 20-30k bara för att inte hamna på gatan med tom mage? Hur i hela fridens namn kan sådana människor betrakta sig som "vinnare"? Vad vinner man? Ännu en månad utan att banken tar huset eller socialen tar barnen? Är det en seger? Vakna upp, för sjutton gubbar. Ni är inte vinnare. Ni är trälar. Kuggar som rullar runt i maskinen tills ni är utslitna och då tar era barn över er plats tills de är utslitna. Och så vidare och så vidare. Hur fan är det att vinna? Det är ett självbedrägeri lika stort som att skryta om att man blivit våldtagen eftersom man trots allt fick lite sex, låt vara på någon annans villkor. Det är en slavmoral, dimridåer för att orka kliva upp om morgonen för ännu en meningslös dag vid maskinen eller framför pärmarna med människor man ogillar och iklädd kläder som sitter illa. Och för vad? "För Sverige"?
Keep up the absence of work, Rask. Om femtio år är vi alla döda och då hade vi det skönare än strebrarna som stod och skrapade rutor på parkeringen varje morgon år ut och år in.
__________________
Senast redigerad av abv 2022-12-29 kl. 15:30.
Senast redigerad av abv 2022-12-29 kl. 15:30.
Citat:
Du kallar dig för vinnare men har samtidigt inte ens råd med en ostbit på mackan, skönt liv mannen.Kommer aldrig förstå mig på dagdrivare som er, ni har ju missat det viktigaste I livet, en människa behöver en sysselsättning och mål för att bli lycklig men du kan ju försöka intala dig något annat när du går runt och letar dina burkar för att skramla ihop till nästa fylla.
En fråga bara, hur ser du på din kommande framtid och pension, skulle det inte vara skönt med en dräglig tillvaro på ålderns höst eller tror du att du fortfarande kommer vara nöjd över dina livsval när du står och fryser I kön till soppköket?
Citat:
Jag ser att du övat på ditt försvarstal. Är det ingen skam inför vänner och familj när samtalsämnet kommer på tal? Ett arbete är oftast (för många) mer än bara för pengarna. För mig är pengar frihet, men den definitionen håller såklart alla inte med om.
Jag lever ungefär som Rask med det undantaget att jag inte har fru och barn och inte laddar upp grejer på Youtube. I övrigt är det snarlikt. Sover till lunch, står och myser en halvtimma i duschen och okynnesspolar vatten bara för att det är skönt, går ut och driver lite planlöst med hunden, tittar förbi Systembolaget framåt eftermiddagskröken och spelar sedan lite dator och dricker några öl på kvällen för att därefter retirera till sovgemaket vid två-draget på natten. Läser lite, tittar på Youtube och småmyser under täcket i adventsljusstakens sken tills det börjar dra i ögonen och då släcker vi och sover, jag och hunden. Sedan vaknar jag när jag vaknar. Om klockan är tio eller tolv eller tre på eftermiddagen är egalt.
Ironin ligger i att Rask och jag gör helt rätt. Vi njuter här och nu och skäms inte för att låta andra bära kostnaden. Och varför inte? Vad får vi för tack för att även vi kastar bort våra liv på att slita för att Sverige ska gå runt (som du själv säger)? Personligen struntar jag i både Sverige och svenskarna, på samma sätt som jag struntar i alla andra länder och folk. Jag känner inget ansvar. Och varför skulle jag? Regeringen står snart sagt varje dag och hotar med att koppla bort folk från elnätet och inflationen gör att ett halvt kilo kaffe snart kostar hundra spänn. Mjölken ligger på en tjuga kartongen. Ostdisken har man inte ens råd att titta på i butiken. Så exakt vad är det ni sliter för? Vad får ni ut av att kasta bort era få år i den här reinkarnationen på meningslöst knog när det ändå bara slutar med att ni måste sälja röven på busstationen för att ha råd till att tanka bilen så att ni kan ta er till kneget?
Jag och Rask och alla andra dagdrivare och lättingar gör helt rätt och är de stora vinnarna i tillvaron. Vi njöt av våra liv och om femtio år är vi alla döda och då spelar våra ambitioner ingen som helst roll. Vi är inte vinnare på grund av att vi vinner utan eftersom vi inte förlorar lika mycket som de som pissar bort sina liv i grottekvarnen.
I en annan tråd som jag läste igår frågade TS om vi hade slutat jobba ifall vi hade fått ut 15k i månaden skattefritt och majoriteten svarade nej på den frågan. Många på grund av att de hade utgifter som översteg 15k i månaden. För vissa täckte det inte ens boendekostnaden. Hur i helvete planerar man sina liv om man sätter sig i en situation där varje månad kostar 20-30k bara för att inte hamna på gatan med tom mage? Hur i hela fridens namn kan sådana människor betrakta sig som "vinnare"? Vad vinner man? Ännu en månad utan att banken tar huset eller socialen tar barnen? Är det en seger? Vakna upp, för sjutton gubbar. Ni är inte vinnare. Ni är trälar. Kuggar som rullar runt i maskinen tills ni är utslitna och då tar era barn över er plats tills de är utslitna. Och så vidare och så vidare. Hur fan är det att vinna? Det är ett självbedrägeri lika stort som att skryta om att man blivit våldtagen eftersom man trots allt fick lite sex, låt vara på någon annans villkor. Det är en slavmoral, dimridåer för att orka kliva upp om morgonen för ännu en meningslös dag vid maskinen eller framför pärmarna med människor man ogillar och iklädd kläder som sitter illa. Och för vad? "För Sverige"?
Keep up the absence of work, Rask. Om femtio år är vi alla döda och då hade vi det skönare än strebrarna som stod och skrapade rutor på parkeringen varje morgon år ut och år in.
Ironin ligger i att Rask och jag gör helt rätt. Vi njuter här och nu och skäms inte för att låta andra bära kostnaden. Och varför inte? Vad får vi för tack för att även vi kastar bort våra liv på att slita för att Sverige ska gå runt (som du själv säger)? Personligen struntar jag i både Sverige och svenskarna, på samma sätt som jag struntar i alla andra länder och folk. Jag känner inget ansvar. Och varför skulle jag? Regeringen står snart sagt varje dag och hotar med att koppla bort folk från elnätet och inflationen gör att ett halvt kilo kaffe snart kostar hundra spänn. Mjölken ligger på en tjuga kartongen. Ostdisken har man inte ens råd att titta på i butiken. Så exakt vad är det ni sliter för? Vad får ni ut av att kasta bort era få år i den här reinkarnationen på meningslöst knog när det ändå bara slutar med att ni måste sälja röven på busstationen för att ha råd till att tanka bilen så att ni kan ta er till kneget?
Jag och Rask och alla andra dagdrivare och lättingar gör helt rätt och är de stora vinnarna i tillvaron. Vi njöt av våra liv och om femtio år är vi alla döda och då spelar våra ambitioner ingen som helst roll. Vi är inte vinnare på grund av att vi vinner utan eftersom vi inte förlorar lika mycket som de som pissar bort sina liv i grottekvarnen.
I en annan tråd som jag läste igår frågade TS om vi hade slutat jobba ifall vi hade fått ut 15k i månaden skattefritt och majoriteten svarade nej på den frågan. Många på grund av att de hade utgifter som översteg 15k i månaden. För vissa täckte det inte ens boendekostnaden. Hur i helvete planerar man sina liv om man sätter sig i en situation där varje månad kostar 20-30k bara för att inte hamna på gatan med tom mage? Hur i hela fridens namn kan sådana människor betrakta sig som "vinnare"? Vad vinner man? Ännu en månad utan att banken tar huset eller socialen tar barnen? Är det en seger? Vakna upp, för sjutton gubbar. Ni är inte vinnare. Ni är trälar. Kuggar som rullar runt i maskinen tills ni är utslitna och då tar era barn över er plats tills de är utslitna. Och så vidare och så vidare. Hur fan är det att vinna? Det är ett självbedrägeri lika stort som att skryta om att man blivit våldtagen eftersom man trots allt fick lite sex, låt vara på någon annans villkor. Det är en slavmoral, dimridåer för att orka kliva upp om morgonen för ännu en meningslös dag vid maskinen eller framför pärmarna med människor man ogillar och iklädd kläder som sitter illa. Och för vad? "För Sverige"?
Keep up the absence of work, Rask. Om femtio år är vi alla döda och då hade vi det skönare än strebrarna som stod och skrapade rutor på parkeringen varje morgon år ut och år in.
Citat:
Jag lever ungefär som Rask med det undantaget att jag inte har fru och barn och inte laddar upp grejer på Youtube. I övrigt är det snarlikt. Sover till lunch, står och myser en halvtimma i duschen och okynnesspolar vatten bara för att det är skönt, går ut och driver lite planlöst med hunden, tittar förbi Systembolaget framåt eftermiddagskröken och spelar sedan lite dator och dricker några öl på kvällen för att därefter retirera till sovgemaket vid två-draget på natten. Läser lite, tittar på Youtube och småmyser under täcket i adventsljusstakens sken tills det börjar dra i ögonen och då släcker vi och sover, jag och hunden. Sedan vaknar jag när jag vaknar. Om klockan är tio eller tolv eller tre på eftermiddagen är egalt.
Ironin ligger i att Rask och jag gör helt rätt. Vi njuter här och nu och skäms inte för att låta andra bära kostnaden. Och varför inte? Vad får vi för tack för att även vi kastar bort våra liv på att slita för att Sverige ska gå runt (som du själv säger)? Personligen struntar jag i både Sverige och svenskarna, på samma sätt som jag struntar i alla andra länder och folk. Jag känner inget ansvar. Och varför skulle jag? Regeringen står snart sagt varje dag och hotar med att koppla bort folk från elnätet och inflationen gör att ett halvt kilo kaffe snart kostar hundra spänn. Mjölken ligger på en tjuga kartongen. Ostdisken har man inte ens råd att titta på i butiken. Så exakt vad är det ni sliter för? Vad får ni ut av att kasta bort era få år i den här reinkarnationen på meningslöst knog när det ändå bara slutar med att ni måste sälja röven på busstationen för att ha råd till att tanka bilen så att ni kan ta er till kneget?
Jag och Rask och alla andra dagdrivare och lättingar gör helt rätt och är de stora vinnarna i tillvaron. Vi njöt av våra liv och om femtio år är vi alla döda och då spelar våra ambitioner ingen som helst roll. Vi är inte vinnare på grund av att vi vinner utan eftersom vi inte förlorar lika mycket som de som pissar bort sina liv i grottekvarnen.
I en annan tråd som jag läste igår frågade TS om vi hade slutat jobba ifall vi hade fått ut 15k i månaden skattefritt och majoriteten svarade nej på den frågan. Många på grund av att de hade utgifter som översteg 15k i månaden. För vissa täckte det inte ens boendekostnaden. Hur i helvete planerar man sina liv om man sätter sig i en situation där varje månad kostar 20-30k bara för att inte hamna på gatan med tom mage? Hur i hela fridens namn kan sådana människor betrakta sig som "vinnare"? Vad vinner man? Ännu en månad utan att banken tar huset eller socialen tar barnen? Är det en seger? Vakna upp, för sjutton gubbar. Ni är inte vinnare. Ni är trälar. Kuggar som rullar runt i maskinen tills ni är utslitna och då tar era barn över er plats tills de är utslitna. Och så vidare och så vidare. Hur fan är det att vinna? Det är ett självbedrägeri lika stort som att skryta om att man blivit våldtagen eftersom man trots allt fick lite sex, låt vara på någon annans villkor. Det är en slavmoral, dimridåer för att orka kliva upp om morgonen för ännu en meningslös dag vid maskinen eller framför pärmarna med människor man ogillar och iklädd kläder som sitter illa. Och för vad? "För Sverige"?
Keep up the absence of work, Rask. Om femtio år är vi alla döda och då hade vi det skönare än strebrarna som stod och skrapade rutor på parkeringen varje morgon år ut och år in.
Ironin ligger i att Rask och jag gör helt rätt. Vi njuter här och nu och skäms inte för att låta andra bära kostnaden. Och varför inte? Vad får vi för tack för att även vi kastar bort våra liv på att slita för att Sverige ska gå runt (som du själv säger)? Personligen struntar jag i både Sverige och svenskarna, på samma sätt som jag struntar i alla andra länder och folk. Jag känner inget ansvar. Och varför skulle jag? Regeringen står snart sagt varje dag och hotar med att koppla bort folk från elnätet och inflationen gör att ett halvt kilo kaffe snart kostar hundra spänn. Mjölken ligger på en tjuga kartongen. Ostdisken har man inte ens råd att titta på i butiken. Så exakt vad är det ni sliter för? Vad får ni ut av att kasta bort era få år i den här reinkarnationen på meningslöst knog när det ändå bara slutar med att ni måste sälja röven på busstationen för att ha råd till att tanka bilen så att ni kan ta er till kneget?
Jag och Rask och alla andra dagdrivare och lättingar gör helt rätt och är de stora vinnarna i tillvaron. Vi njöt av våra liv och om femtio år är vi alla döda och då spelar våra ambitioner ingen som helst roll. Vi är inte vinnare på grund av att vi vinner utan eftersom vi inte förlorar lika mycket som de som pissar bort sina liv i grottekvarnen.
I en annan tråd som jag läste igår frågade TS om vi hade slutat jobba ifall vi hade fått ut 15k i månaden skattefritt och majoriteten svarade nej på den frågan. Många på grund av att de hade utgifter som översteg 15k i månaden. För vissa täckte det inte ens boendekostnaden. Hur i helvete planerar man sina liv om man sätter sig i en situation där varje månad kostar 20-30k bara för att inte hamna på gatan med tom mage? Hur i hela fridens namn kan sådana människor betrakta sig som "vinnare"? Vad vinner man? Ännu en månad utan att banken tar huset eller socialen tar barnen? Är det en seger? Vakna upp, för sjutton gubbar. Ni är inte vinnare. Ni är trälar. Kuggar som rullar runt i maskinen tills ni är utslitna och då tar era barn över er plats tills de är utslitna. Och så vidare och så vidare. Hur fan är det att vinna? Det är ett självbedrägeri lika stort som att skryta om att man blivit våldtagen eftersom man trots allt fick lite sex, låt vara på någon annans villkor. Det är en slavmoral, dimridåer för att orka kliva upp om morgonen för ännu en meningslös dag vid maskinen eller framför pärmarna med människor man ogillar och iklädd kläder som sitter illa. Och för vad? "För Sverige"?
Keep up the absence of work, Rask. Om femtio år är vi alla döda och då hade vi det skönare än strebrarna som stod och skrapade rutor på parkeringen varje morgon år ut och år in.
Hur du ser på livet verkar så bisarrt man kan inte mer än att tycka synd om såna som dig och Rask och hoppas ni mår bättre snart det är ni som kommer sluta upp ensamma och ledsna när ni blir gamla för det är ingen i er tillvaro som vill ha med er att göra. Ni är den typ av människor som lämnas på Äldreboende och glöms bort med ingen som kommer att bry sig om er eller att besöka er. Ni kommer sitta ensamma i era rum helt stela och tomma inombords. Om ni ens kommer att lyckas ta er in på ett boende d.v.s. för att det är nästintil omöjligt för en som har jobbat idag att få tillgång till ett så jag kan bara tänka mig att Soc offren kommer att bli utelämnad på gatorna inom 20 år. Även ifall man inte väljer att tro på karma så kommer karma ändå att drabba en, vare sig om det skulle vara hokus pokus eller människor runt ens omgivning.
När Sveriges system väl kommer att sluta ge Soc offren pengar om 20 år så undrar jag vem ni kommer att vända er mot. För att det kommer inte vara någon som vill anställa er för ni är för gamla och det är ingen som vill bli tillsamans med en gammal gubbe som har glidit på en räkmacka hela livet på andra människors bekostnad. Lycka till är allt jag har att säga det ser ljust ut nu, men det är djävulens kontrakt ni har skrivit på och han kommer att vilja få sin återbetalning efter några år. (Talesätt)
__________________
Senast redigerad av Romanche92 2022-12-29 kl. 16:43.
Senast redigerad av Romanche92 2022-12-29 kl. 16:43.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
