Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Kan nog vara svårt om man inte levt och upplevt det själv, som om jag skulle kolla nått från 60- och 70-talet och tycka det var fantastiskt.

Men jag tror ändå att hela 80-talet fram till 1996 var nått spektakulärt, det hände så mycket och allt var frid och fröjd att till och med ungdomar som är födda efter kan uppfatta att det var nått magiskt under dessa år.

Nja alltså det där havet av bara svenskar fanns så klart på landsbygden och i mindre städer, men i de större städerna fanns det ändå en hel del blattar redan då. Och ja, de var precis lika fula, äckliga, jobbiga, resurskrävande och respektlösa på den tiden. Det är bara det att idag märks detta av mycket mer eftersom de nu är många fler till antalet. Nu kan de ta för sig mer och visa fullt ut vilka de egentligen är.


Ja, folk romantiserar lite för mycket när det gäller vissa saker. Utbudet på saker och ting t.ex. var mycket mer begränsat på 80-talet. Internet och Flashback fanns inte och det var därmed svårare för folk att bilda sig en uppfattning om saker och ting utöver propagandan som staten pumpade ut på de två tv-kanaler som fanns. Å andra sidan kände man sig nog inte lika övervakad då som nu. Nu ska ju staten ha 100% koll på allt man gör och folk ställer upp på skiten också.

Vad gäller det här med IT-revolutionen så tycker jag den fört väldigt mycket negativt med sig. Jag kan längta tillbaka till en tid då folk hade mer riktig kontakt med varandra. Nu känns det som att verkligheten på sätt och vis dragit sig undan och nästan försvunnit. Folk står och glor ner i sina jävla telefoner överallt, man existerar inte för andra idag och det är svårt att få kontakt ens gällande rena skitsaker i vardagen eftersom så många dessutom går omkring med dessa jävla hörlurar.


Vattenfestivalen var väl mest en ursäkt för fjortisar att få supa ner sig på stan, skräpa ner, föra oväsen och pissa ner varenda gränd? Svårt att se charmen i detta.

Som vilket tonårsliv som helst. Tycker det inte verkar ändras så mycket mellan decennierna som går. På nittiotalet drömde jag om det magiska sjuttiotalet. Skillnaden nu är nog att ungarna förr var ute, att allt var dyrare och teknikprylar mer status.

Den som är beredd att offra en smula frihet för en smula säkerhet förtjänar vare sig det ena eller det andra.

Att man sitter med lurar och glor i telefonen medans man är ute i sig kollektivtrafiken tycker jag ju inte är så konstigt men just den här besattheten är helt sjuk.

Mja.. det är väl ett ständigt komprissande med frihet kontra säkerhet när det gäller det mesta i livet, svårt att komma undan. Men övervakningssamhället är ganska obehagligt som det har blivit idag. Ändå är kriminaliteten många gånger högre idag och den växer lavinartat för varje år, blir dessutom grövre.

Facebook och alla andra "sociala" medier (egentligen är de ju asociala medier) är också ett jävla otyg som inte fanns på 80- och 90-talet. Svårt att se att de tillfört nåt alls, de är fullständigt onödiga egentligen och fyller inget syfte mer än övervakning och åsiktskontroll.

Folk var nog mer sig själva tidigare tror jag, numera känns de flesta ganska fake och allting handlar om att visa upp en tillrättalagd yta.

Sen på 80- och 90-talet kunde man faktiskt ta en nattpromenad och vara ganska säker på att det inte skulle hända nåt allvarligt. Idag är detta inte längre möjligt på många håll, rån och överfall överallt.

Jag har absolut inget emot den moderna tekniken, snarare tvärtom. Men människan klarar uppenbarligen inte av att hantera det på ett vettigt sätt.

Just detta med toplessolandet minns jag också. Alla solade inte toppless, men visst var det vanligt. När min klass var och simmade var det ibland tjejer som var topless, då var vi bara 12 år men de tjejer som redan börjat få bröst verkade stolta över att få visa upp dem. Och ingen tafsade, ingen fällde några elaka kommentarer. De få invandrare vi hade i klassen betedde sig inte heller illa. En kurdisk tjej visade förresten också brösten och hennes var faktiskt störst.

Tänk er det idag, 12-åriga tjejer, svenska och kurdiska, som visar brösten under skolsimmet. Helt otänkbart, läraren skulle genast hängas ut som våldtäktsmördarsadistnazistpedofil och en hel flock missanpassade blattar skulle gruppvåldta tjejerna och komma undan med det utan påföljd.

Allt var inte bättre förr men samhället var utan tvivel sundare som helhet.

Män var män och kvinnor kvinnor och det kände man i luften. Som barn ville man syssla med nått macho yrke. Jag ville skrota bilar har jag fått höra, kan vara p.g.a att jag influerades av Skrotnisse och hans vänner, mysprogram:! https://www.oppetarkiv.se/video/9533...vsnitt-1-av-13

Varför söker sig kvinnor idag inom bygg, lastbilsförare, sophämtare...? Mycket har vänts upp och ner, sånt här fanns verkligen inte, kvinnan var en mamma, och man visste att alla barn hade fått en uppväxt som man själv fick, det också skapa en sammanhållning, våra föräldrar var lika, så var vi.

Samhällets själva anda gjorde att man fick en normal uppväxt, barn idag får väl höra att man ska vara metrosexuell... Det var inte alls politisk som idag, med batikhäxor, invandrarvurmare, PRIDE. Det var inget informationssamhälle och det fanns ingen anledning till det. Jo idag vet vi så mycket, vi hänger ut politikerna då dom gör fel, men till vilken nytta? Folk fortsätter att rösta fel och göra fel, själv står man och läser nyheter och förargar sig. Sluta läs, för den lilla människan kan inte göra nått ändå, man kommer må bättre när man inte bryr sig vad som händer i världen, man kommer komma närmare 80/90-talet igen.

Välfärdsstaten fungera, det var faktiskt bra att vara sosse i Sverige, alla blev omhändertagna, och sossarna var Sverige-vänner tills ja, dom börja släppa in allt och börja förändra allt.

Det fanns inte en massa dumma regler nånstans och det behövdes inte. Nu har det kommit så mycket mjölksill-regler att man blir dum och detta har förstört ens sätt att vara. Klart nått är bra som förbud mot rökning, men så mycket annat, typ en massa fartkameror, så att man inte kan köra utan att stressa om man kör 3 km/h för fort, en massa gupp överallt, sporter som har förstörts för att "förhindra" skador, eller för att det ska bli fler mål, men då har man förstört nått annat i spelet, typ kreativiteten och spänningen som uppkommer när folk tar saker i egna händer.

Håller inte riktigt med, avmaskuliniseringen av män har pågått länge och jag minns den själv från tidigt 80-tal då kärringjävlarna på dagis skulle stävja minsta form av aggressivitet hos pojkarna.

Sen tror du att saker och ting kommer att lösa sig av sig självt bara vi sticker huvudet i sanden tillräckligt djupt och slutar försöka hålla oss informerade om vad som händer?

Det fanns en sjuhelvetes massa dumma regler redan på 80-talet och den daddande socialistiska välfärdsstaten har aldrig egentligen fungerat mer än på det sättet än att den bidragit till att passivisera folk och göra dem mindre självständiga. Folk var ofta hemma på måndagar efter helgen, inte för att de var sjuka utan för att det inte fanns nån karensdag och för att man alltså fick betalt ändå. De flesta såg till att utnyttja alla fördelar de kunde få, missbruket av den så kallade välfärden var ganska omfattande.

Edit.

Det var nästan precis som nu. Allt var i färg, bilar brummade och fåglar kvittrade. Men jag var mycket blygare och vågade inte fråga chans. För mig är livet mycket bättre idag.

Musiken var bättre men de flesta lyssnade på skit ändå eftersom de inte visste bättre. Att musiken faktiskt var bättre insåg man först 10 år efteråt när allt hade blivit mycket sämre. Folk lyssnar fortfarande på skit idag men numera finns nästan bara skit så folk har inget val. Invandringen var åt helvete redan då. För man visste inte att det skulle bli mycket värre. Någon neger hade jag aldrig sett och jag har fortfarande inte vant mig. Än idag känns det otroligt konstigt att prata svenska med somalier o dyl. Det går liksom mot naturen. Men det fanns säkert tio (!) krullhåriga svartskallar (blattar är ett senare ord) och snedögda adoptivbarn i min skola redan på 80-talet. Och det var mycket! Redan då kände man att något var fel. Men det var ju "synd om dem" så det kunde man inte säga högt. De langade i alla fall inte knark och brände ner skolan. De var undantagen som stack ut och visste att de hade ögonen på sig. De där som inte borde finnas här. Men vi var snälla och behandlade dem nästan som vem som helst. För det skulle säkert bli bra ändå och det var ju synd om dem. Inte visste man att det skulle bli sju resor värre... Det fanns zigenare (romer hette det inte) och dem blev man varnad för. De bröt upp parketten och odlade potatis i vardagsrummet och byggde läger bakom affären. Det var farligt att gå ner på stan för där var det slagsmål utanför McDonalds, sas det.

Det var så här:
http://www.filmarkivet.se/movies/sto...rdens-venedig/

Det var välordnat och ganska fridfullt. Lite inåtvänt och ganska lagom. Folk var artiga och fina även om en del var stöddiga men framförallt var de SVENSKA. Man klarade sig bra utan mobiltelefoner. På pappas jobb fanns DATORER. De var t o m uppkopplade med något nätverk. Något slags terminal med svart skärm och gul / grön text. Det fanns text-TV som gav blixtsnabba nyheter. Säkert filtrerat genom statens socialistiska glasögon men det visste ingen så alla var glada ändå.