Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

90-talet präglades framförallt av den analoga känslan.

En sak var t e x efter det att man hade lämnat in film för framkallning om man hade varit dokumenterat något 
socialt sammanhang eller någon semesterresa. Just den där timmen av spänd förväntan av hur resultatet av bilderna skulle bli under framkallningen var något speciellt.

Lite samma känsla var det också när man hade köpt en skiva med de senaste hitsen, typ Absolute Music eller någon annan samlingsplatta och man var på 
väg hem i längtan att få spela den, det första man gjorde när man kom hem.

En annan sak var också man istället kontaktade folk via ens hemnummer. Ibland var det någon annan som svarade (föräldrar eller syskon), än den man sökte så frågade så man typ “hej, är den personen (namnet då) inne?”


Dessa stunder har helt försvunnit idag.

Ett bra sätt att få en viss inblick om hur det var på 80 och 90-talet via YouTube skulle jag nog säga är Rosa Mannen https://www.youtube.com/@RosaMannen/videos samt Nostalgikanalen_93https://www.youtube.com/@nostalgikanalen_9383/videos

Minns även hur många sa att LP-skivan var passe, och vissa försökte kränga ens LP-skivor för 10-15kr/st. med motiveringen att "De är inte värda mer än så idag". Nu med facit i hand och med en retro-trend har ju LP-skivor blivit "hot stuff", ibland värda flera hundra.

Sverige var peak DDR i slutet av 80-talet. Allt var reglerat, myndighetskänslan påtaglig och skattetrycket helt banalt. Alla skulle vara sossar och med i facket. Socialstyrelsen och folkhälsomyndigheten gav svensken råd om kosthållning och leverne. Radio och TV nämnden övervakade så att inte svensken blev utsatt för reklam i TV och radio. Statens telenämnd höll koll på att det endast användes telefoner som var godkända av Televerket. Radiotjänst hade kontrollanter som pejlade efter TV-licenssmitare. IOGT-NTO kampanjade hårt för att ungdomar skulle vara nykterister. Sverige var i mångt och mycket ett kontrollsamhälle där alla skulle rätta in sig i ledet. Hela föreningslivet var väldigt starkt kopplat till Socialdemokratin.

Samhället var fortfarande homogent och tryggt, det offentliga fungerade bra även om det slukade enorma resurser. PK existerade inte, könsrollerna var sunda, dom flesta barn hade en bra uppväxt oavsett ekonomisk bakgrund. Folk var mer sociala, det fanns en känsla av gemenskap och man umgicks mycket mer med varandra. Konsumtionssamhället existerade inte på samma sätt som idag. Konsum hade sina blåvita egna produkter, att handla på ICA ansågs mer borgerligt på den tiden. Svenskarna levde på sätt och vis i en socialistisk bubbla skyddade från omvärlden. Som barn var det en trygg och härlig tid att växa upp i. Som vuxen hade jag nog känt mig rätt begränsad så här i efterhand.

Jag minns att det krökades och röktes rätt mycket. Känns som alla kvinnor rökte gula Blend på den tiden.

80-talet som decennium var härligt på många sätt, inte minst kulturellt. Att leva i 80-talets Sverige var väldigt speciellt och man måste nog ha upplevt det själv för att förstå hur det var.

90-talet var skit och elände i jämförelse på grund av att landets ekonomi kraschade. Det som var bra och välbehövligt var att DDR-Sverige började upplösas och folk fick större individuell frihet.

Får mig att komma ihåg nar man kunde ringa till en telefonautomat.
Har för mig att det var ett nummer skrivet och kunde ringa direkt, men minnet sviker nog

I slutet av 90-talet vill jag minnas att det stod ett 071-nummer på telefonautomaterna. Ett sånt som kostade 4,55 per minut. Provade i alla fall att ringa till en telefonkiosk från mobilen och jodå, det ringde, men inte med en klassisk ringsignal utan med ett högt pip eller nån slags summerton.

Även om du på några vis har rätt, känns det som du pratar om en tid där allt var i svart-vit för mig. Det var ju inte så illa, typ. Skulle heller säga att 90-talet präglades av tekno-optimism och framskrittskänsla. Internet kom då, mobiltelefon kom då, Google grundades, på slutet började MP3 bli populärt. Tekno-musik och olika musikvideos med spaceman-stil och framtids-stil. Även Eurodance-musiken var teknopräglat.

Det var väl heller 80-tallet och bakåt som var så som du beskrivar.
Även om 90-talet känns teknologiskt avlägset nu i dag, så kändes det inte så ut när det var "nu-tiden."

Bara i Sverige skulle jag säga, då hela eran ekonomi var i krasch och kaos.
Tänk på, och se på, sången till 2 Unlimited - "No limit." Från Nederland. Ser det allvarsamt ut? Full party och go go go ju

Dunka-dunka dansmusik fanns visserligen också i början på 90-talet, men annars var det ju mycket såkallad alternativ rock och pop som utgjorde populärmusiken då.

Ekonomin var nog sämre inte bara i Sverige och detta avspeglade sig i musiken och kulturen runt musiken. Grunge var inte enbart själva musiken utan även klädstilen, osv. Allt blev nergånget. Grungy betyder sunkig på svenska.

Videon till Nirvanas låt Smells Like Teen Spirit (1991) såg väldigt grungy ut. Detta var väl den låt som startade grunge-vågen kan man säga.

Sen blev det lite ljusare tiden i slutet av 90-talet och grunge-musiken ebbade ut. Istället blev det flickpop med Spice Girls och Britney Spears som blev populärt. Såna artister hade nog varit omöjliga att lansera i början av 90-talet skulle jag tro.

Grungen var ju lite depressiv och flummig, men på ett skönt sätt. Alice in chains var en favorit vid sidan av Nirvana. Det avspeglade väl den ekonomiska dipp vi gick igenom.

Det blev inne att vara långhårig och "dräggig" igen, som på 70-talet. Många toppade sina hår och skulle spara till långt, och jag var en av dem, efter att man i slutet på 80-talet helst skulle vara kortklippt (om man inte var hårdrockare) eller åtminstone välfriserad och välklädd och proper. 80-talet började ses som töntigt av många, med pastellfärgade kläder och stomatol-leenden.

Det var ok, tryggt men lite tråkigt. Bara två kanaler på tv:n och hårdrock på radio en timme i veckan

Kan det bli mer 80-tal än såhär?

Bröderna Herreys sjunger Diggiloo Diggiley i Melodifestivalen 1984

Edit: Helvete vad bögiga Herrey-bröderna det ser ut med sin dance moves, osv. Bögigt var väl inte 80-talet annars, men glättigt var det nog ganska mycket.