Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Var med om både 80 och 90 tal.
Och ja, 80 och 90 talet framstår idag som ett surrealistiskt lyckligt minne.
Och problemen man hade då som väääldigt triviala.
Man förstod inte vad man hade då riktigt, man har förstått det först nu när det är för all framtid förlorat.

Man förstod inte vad man hade då riktigt, man har förstått det först nu när det är för all framtid förlorat.

Mitt minne av 80-90 talen är att det var ett jävla röj då, fast inte så mycket vapen inblandade. Det var till och med sällan som knivar förekom i slagsmål, visst hände det, men då var det rätt stora händelser som nästan alltid hamnade i tidningen, vilket det knappt gör i dagens Sverige där knivslagsmål känns som rutin nästan.

Nu rör jag mig nästan aldrig ute på stan längre, speciellt på helger, men jag får intrycket av att det inte alls är lika stora samlingar av ungdomar som drar runt och bråkar som det var på slutet av 80-talet, början av 90-talet.
På den tiden så fanns ju inte internet och mobiltelefoner i den utsträckningen det gör idag, så det vi gjorde var att samlas inne i stan och slåss. "Stockholmsnattsyndromet" eller vad man ska kalla det.

Något som ofta hände var att man åkte iväg hela busslaster med ungdomar från stan och for iväg till någon mindre håla för att spontant leta upp gäng från den stan att slåss mot. Ofta kunde t.ex Enköping eller någon annan mindre stad få ovälkommet besök.

Sverige som det är idag, är väääldigt annorlunda mot hur Sverige var på 80 och 90 talet. Det som chockar mig är hur alla bara frivilligt kunde ge upp det. Att man inte såg problemen med massinvandring.
Men det är som man säger, man vet inte vad man har förrens man förlorat det. Nu har vi förlorat det.

Det var verkligen fantastiskt trivsamt och lyckligt att vara ung i Sverige under 80-90 talet. Jag åkte till Finland i somras och det var som att kastas tillbaka till den tiden. Det var en sådan lättnad att få vistas där, som en sista vistelse i det Sverige jag en gång växte upp i.

Var barn under 80 och 90-talet i Stockholm, under 80-talet det gick väldigt bra för många och man hade en grym framtidstro, man fattade ju inte så mycket då när man var liten men i efterhand kan man jämföra. En kompis farsa spekulerade i aktier och köpte en Ferrari, en annans farsa som man visste hade en Flying Flipper osv. Det gick bra för många och det fanns en känsla av att det bara skulle fortsätta så.

Vi hade aldrig sådana pengar men fick ända Nintendo 8-bit i julklapp och med den var man kung i klassen, alla ville hem efter skolan och spela. Att köra tv spel på den tiden var magiskt för det var något helt nytt och inget man tog för givet. Dessutom fanns inte internet så istället läste man tidningar med guider och tipsade varandra, det var faktiskt en grymt kul period kommer jag ihåg.

Sedan kom visserligen finanskrisen i början på 90-talet och de som spekulerat mycket i aktier och bostäder gick det surt för, jag tror kompisens farsa fick sälja sin Ferrari osv. Dock så gick Sveriges industri överlag fortfarande bra så det flesta med vanliga jobb klarade sig hyfsat.

Typ 1994 började väl ekonomin vända igen och samma år tog även Sverige brons i fotbolls VM, det var hur jävla stort som helst och vi kunde faktiskt ha vunnit. Folk gick som på moln ett helt år efteråt och alla skulle spela fotboll. Samma år tog vi även OS guld i hockey, jävlar vilket år. Vårt lilla skitland här upp i norr var typ bäst i världen det året, iaf kändes det så.

Dessutom var detta långt innan PK och feminism, män fick vara män och det var ok för kvinnor att vilja vara kvinnor. Ingen hade kommit på "hen" ännu och det var självklart att pojkar skulle leka med lego och tv spel och flickor med barbie. SAAB fanns fortfarande och Volvo PV var 100% svenskägt.

Och ja, vattenfestival var grym. Sådan festival och stämning har inte funnits i Sverige varken före eller efter vad jag vet, och skulle man införa det idag skulle det säkert bara bli våldtäkt och taffs och annan skit.

Visst är internet och den teknikutvecklingen som vi fått idag fantastisk, men samtidigt fanns det en helt annan stämning och "svensk gemenskap" i samhället på den tiden. Jag var själv för att gå med i EU och tyckte det kunde verka fint, varför inte liksom. Resa fritt inom EU och fri handel lät ju bra. Men i efterhand kan jag säga att det var ett grymt jävla misstag som vi gjorde. Sverige, Norge, Danmark, Finland hade kunnat bilda sin egen union och skitit i EU. Det hade varit något det.