Citat:
Ursprungligen postat av
Fleuch
Fråga till er som anser att domen mot JCA är riktig: Ponera att han är oskyldig, hur kunde/borde han ha gjort för att övertyga domstolen om det? Med andra ord, nu när vi med facit i hand vet hur svenskt rättsväsende förhåller sig till den här typen av bevisning, var han inte tämligen dömd redan på förhand?
Frågan är intressant. Hurtig har hela tiden framstått som en klantskalle.
Att kalla Frostenson som vittne, och kanske ännu värre, att peka på att målsäganden tidigare skrivit en bok med sexuellt innehåll, är rena rama artonhundratalet. Eller att säga att JCA är en "vanlig snubbe". Vad man än tror i skuldfrågan, någon vanlig snubbe var JCA inte.
Det är svårt att bli dömd för sådana här brott. Se t,ex fallet Virtanen/Wallin. Men här fanns det mycket stödbevisning i form av personer, bl.a en psykiater, som intygade under ed att de för flera år sedan hört MÄ berätta om de här händelserna på ett trovärdigt sätt. Det, tillsammans med dagboksanteckningar och bedömningen av MÄ:s trovärdighet när hon berättade om händelsen idag, gjorde det juridiskt möjligt att fälla JCA.
Försvarsadvokaten verkar snarast ha trasslat in sig i argument som känns lätt föråldrade och kvinnofientliga.
Den svagaste punkten i åtalet hade jag trott var resan till Paris. Hur två väninnor kan åka och besöka en man som den ena säger sig ha blivit våldtagen av är för mig fullständigt ofattbart.
Jag kunde tänka mig en försvarsadvokat som betonade den långa tiden som förflutit sedan händelserna och det faktum att alltihop stått i den största dagstidningen, vilket skulle kunna påverka vittnenas minnesbild av vad MÄ berättat.
Men vittnena är som jag förstått det ganska bombsäkra på sin sak och gav ett trovärdigt intryck i rätten. En försvarsadvokat hade kunnat ifrågasätta den uppgivna tiden, en halv till en minut. Jag tror inte att det har en så avgörande betydelse om det bara rörde sig om fem till tio sekunder...
