Citat:
Ursprungligen postat av
ricardo22
Det beror helt på hur definerar att vara utan sex. Man kan vara lycklig om man har sex då och då även om det är långt mellan stunderna. Man är garanterat inte lycklig om man är oskuld långt upp i 20års åldern, eller har sex vart 5e år mellan gångerna eller är en ensam 40+ man när man vill ha familj men ingen vill ha en.
Förstår ditt resonemang och inser att jag inte riktigt kan relatera, har gått månader utan sex till och från sedan min ungdom men inte längre perioder. Har dock aldrig haft inställningen att sex är det jag hänger min lycka på, det är en krydda som kommer när det kommer. När det varit torrt länge har jag insett att det inte är någon idé att vara butter över det. Gör man ansträngning för att socialisera med det könet man attraheras av (eller socialisera allmänt) och förstår sociala subtila kontexter så händer det saker tillslut. Många nypor med salt och klacksparkar är att rekommendera, sociala samspel är just ändå bara ett spel.
Haft perioder där jag socialt varit helt själv och ensam. Gäller då att våga ta första steget för dialog om nått ska hända om man vill ha social kontakt. Man kan faktiskt gå förbi någon på gatan, fråga efter klockan och smidigt skämta till det om en själv och att man är ett klantarsel som glömde mobilen, bra invit som ger möjlighet. Fått vänner och intimitet på liknande sätt, men kan som sagt inte sätta mig in i ensamheten som långtidsoskulder känner, men de kan definitivt göra något åt saken annat än att ge in till självömkan och skylla ifrån sig.
Det är hårdare tider nu för killar, det håller jag med om. Men människor är fortfarande kåta djur som drivs av reproducering, det gäller kanske att bita ihop, se verkligheten som den är och anpassa sig.
Inte alla vill ha familj heller, det är enligt mig bökigt, stressigt, själviskt och finns andra sätt för självförverkligande. Finns nog med ynglingar på planeten ändå. Ensamhet är inte lika med olycklighet, kan vara perfekt sätt för att bygga inre insikt och acceptans för omvärlden. Måste man verkligen känna att en annan person vill "ha" en för att man ska vara lycklig? Är inte det korrelerat med lägre självkänsla eller jag kanske är ute och cyklar?
Inser dock att jag antagligen borde hålla mig utanför diskussionen. Har man inte kommit till skott i sena 20-årsåldern kanske det är kört, vem vet. I värsta fall dra till amsterdam i guess... Men mitt perspektiv är singulärt här, ska läsa igenom tråden mer för att försöka förstå.