Citat:
Ja, förstår vad du menar och uttryckte mig nog lite obetänksamt, kanske. Förenklade så det lät fel. Men jag tänker att det nog finns lite olika grader i helvetet vad det gäller psykopati. Om en psykopat ska känna en gnutta rädsla så krävs ganska extrema saker för att ett sådant känslotillstånd ska triggas igång. Vad jag har förstått så är det en av anledningarna till att psykopater har ett sådant behov av att utsätta sig för spänning genom olika extrema grejer som t.ex att hoppa fallskärm, bungyjump o.dyl, utsätta sig för extrema situationer, söka kickar, fara osv, som t.ex en del av de extrema grejer PM sysslade med i projekten osv.Skraj, rädd och osäker?
Nu måste jag fråga vad du menar för jag hänger inte med alls sett till psykopati?
Inte det här heller:
Förödmjukelse har fortfarande med begreppet skam att göra, dvs står i reation till omgivningens uppfattning.
En psykopat bryr sig inte vad vad omgivningen anser (för hög självskattning). They simply don't care.
Nu måste jag fråga vad du menar för jag hänger inte med alls sett till psykopati?
Inte det här heller:
Förödmjukelse har fortfarande med begreppet skam att göra, dvs står i reation till omgivningens uppfattning.
En psykopat bryr sig inte vad vad omgivningen anser (för hög självskattning). They simply don't care.
Det jag försökte beskriva angående PM:s agerande i rätten är att han ser det som ett slags spel där han känner sig säker på att vinna och där åklagaren är fienden han ska besegra.
Säker på att vinna men blir ruskigt irriterad när han blir pressad.
Jag tror att PM nog kan känna ett litet obehag när han blir pressad, när saker går honom emot, om man inte tror på det han säger, att han blir ifrågasatt helt enkelt. En smula av osäkerhet.
Det mesta handlar väl om att han blir förbannad av att bli ifrågasatt, han "står ju över alla andra".
I normala fall hade han ju bara kunnat agera ut sin ilska, kastat något verktyg eller tagit en cykeltur i månskenet för att lugna sig, men här måste han snällt sitta kvar.
Hans försök att förminska åklagaren, kalla honom vid förnamn, bete sig arrogant och otrevligt är väl det sätt han är van vid när han ska ta kommandot, när han ska visa sin överlägsenhet. Och kommandot måste han ju ta över "Jakob" som pressar och ställer jobbiga frågor - fienden ska besegras, såklart.
Om det nu är så att Madsen skulle känna den lilla gnutta av rädsla som en psykopat möjligen kan känna så krävs ju extrema saker för att framkalla och trigga igång ett sådant känslotillstånd, som en förnimmelse av lite rädsla. Det extrema i Madsens fall skulle väl i så fall vara att ingen tror på hans långa utläggningar, lögner och bortförklaringar, att han motbevisas i allt han sagt och att han blir dömd för allt han står åtalad för. Undrar om han ens har den tanken i bakhuvudet, att det kan bli resultatet?
Det andra jag hade skrivit om att psykopaten varken känner skam eller skuld men att han kanske känner en "enorm prestigeförlust och förödmjukelse", där kanske det istället nog låter vettigare med att han känner sig förolämpad och kränkt över att ha åkt fast, istället för förödmjukad som mer kan kopplas till skam, som du skrev. Hur fan kan de ta fast geniet Raket-Madsen, idiotpoliser, vet de inte vem han är? typ.
Framförallt är han förbannad för det och tycker så synd om sig själv som hamnat i detta.
Nu blev detta väldigt långt och flummigt, men det är ganska svårt när man ska hitta rätt ord för eventuella känslor i olika situationer för Madsen, som saknar normala känslor (svårt beskriva något som inte finns
) och så att han skiter i vad omgivningen anser. Det är ju alltid bara HAN, HAN, HAN, som vet bäst och endast darrade på läppen när han beskrev den hemska situation han "hamnat i pga olyckan", det var något så hemskt så ingen kan förstå det och så läppdarren, självömkan när han berättade att hans sms till Sirid egentligen var ett avskeds-sms.Hans självömkan i den berättelsen fick mig att tänka på Arbogarättegången när det talades om alla allvarliga skador hennes mamma fått med men för livet och hur systern mått så psykiskt dåligt efter allt som hänt. Då avbryter Johanna Möller, som en trotsig, avundsjuk snorunge och säger med hög röst: Varför är det ingen som frågar hur JAG mår?
__________________
Senast redigerad av Merwinna 2018-04-02 kl. 14:28.
Senast redigerad av Merwinna 2018-04-02 kl. 14:28.
Citat:
Att sitta på sina egna händer lär vara ett sätt att försöka hålla sig lugn för hur ofta sitter någon vuxen på sina händer
Ja, förstår vad du menar och uttryckte mig nog lite obetänksamt, kanske. Förenklade så det lät fel. Men jag tänker att det nog finns lite olika grader i helvetet vad det gäller psykopati. Om en psykopat ska känna en gnutta rädsla så krävs ganska extrema saker för att ett sådant känslotillstånd ska triggas igång. Vad jag har förstått så är det en av anledningarna till att psykopater har ett sådant behov av att utsätta sig för spänning genom olika extrema grejer som t.ex att hoppa fallskärm, bungyjump o.dyl, utsätta sig för extrema situationer, söka kickar, fara osv, som t.ex en del av de extrema grejer PM sysslade med i projekten osv.
Det jag försökte beskriva angående PM:s agerande i rätten är att han ser det som ett slags spel där han känner sig säker på att vinna och där åklagaren är fienden han ska besegra.
Säker på att vinna men blir ruskigt irriterad när han blir pressad.
Jag tror att PM nog kan känna ett litet obehag när han blir pressad, när saker går honom emot, om man inte tror på det han säger, att han blir ifrågasatt helt enkelt. En smula av osäkerhet.
Det mesta handlar väl om att han blir förbannad av att bli ifrågasatt, han "står ju över alla andra".
I normala fall hade han ju bara kunnat agera ut sin ilska, kastat något verktyg eller tagit en cykeltur i månskenet för att lugna sig, men här måste han snällt sitta kvar.
Hans försök att förminska åklagaren, kalla honom vid förnamn, bete sig arrogant och otrevligt är väl det sätt han är van vid när han ska ta kommandot, när han ska visa sin överlägsenhet. Och kommandot måste han ju ta över "Jakob" som pressar och ställer jobbiga frågor - fienden ska besegras, såklart.
Om det nu är så att Madsen skulle känna den lilla gnutta av rädsla som en psykopat möjligen kan känna så krävs ju extrema saker för att framkalla och trigga igång ett sådant känslotillstånd, som en förnimmelse av lite rädsla. Det extrema i Madsens fall skulle väl i så fall vara att ingen tror på hans långa utläggningar, lögner och bortförklaringar, att han motbevisas i allt han sagt och att han blir dömd för allt han står åtalad för. Undrar om han ens har den tanken i bakhuvudet, att det kan bli resultatet?
Det andra jag hade skrivit om att psykopaten varken känner skam eller skuld men att han kanske känner en "enorm prestigeförlust och förödmjukelse", där kanske det istället nog låter vettigare med att han känner sig förolämpad och kränkt över att ha åkt fast, istället för förödmjukad som mer kan kopplas till skam, som du skrev. Hur fan kan de ta fast geniet Raket-Madsen, idiotpoliser, vet de inte vem han är? typ.
Framförallt är han förbannad för det och tycker så synd om sig själv som hamnat i detta.
Nu blev detta väldigt långt och flummigt, men det är ganska svårt när man ska hitta rätt ord för eventuella känslor i olika situationer för Madsen, som saknar normala känslor (svårt beskriva något som inte finns ) och så att han skiter i vad omgivningen anser. Det är ju alltid bara HAN, HAN, HAN, som vet bäst och endast darrade på läppen när han beskrev den hemska situation han "hamnat i pga olyckan", det var något så hemskt så ingen kan förstå det och så läppdarren, självömkan när han berättade att hans sms till Sirid egentligen var ett avskeds-sms.
Hans självömkan i den berättelsen fick mig att tänka på Arbogarättegången när det talades om alla allvarliga skador hennes mamma fått med men för livet och hur systern mått så psykiskt dåligt efter allt som hänt. Då avbryter Johanna Möller, som en trotsig, avundsjuk snorunge och säger med hög röst: Varför är det ingen som frågar hur JAG mår?
Det jag försökte beskriva angående PM:s agerande i rätten är att han ser det som ett slags spel där han känner sig säker på att vinna och där åklagaren är fienden han ska besegra.
Säker på att vinna men blir ruskigt irriterad när han blir pressad.
Jag tror att PM nog kan känna ett litet obehag när han blir pressad, när saker går honom emot, om man inte tror på det han säger, att han blir ifrågasatt helt enkelt. En smula av osäkerhet.
Det mesta handlar väl om att han blir förbannad av att bli ifrågasatt, han "står ju över alla andra".
I normala fall hade han ju bara kunnat agera ut sin ilska, kastat något verktyg eller tagit en cykeltur i månskenet för att lugna sig, men här måste han snällt sitta kvar.
Hans försök att förminska åklagaren, kalla honom vid förnamn, bete sig arrogant och otrevligt är väl det sätt han är van vid när han ska ta kommandot, när han ska visa sin överlägsenhet. Och kommandot måste han ju ta över "Jakob" som pressar och ställer jobbiga frågor - fienden ska besegras, såklart.
Om det nu är så att Madsen skulle känna den lilla gnutta av rädsla som en psykopat möjligen kan känna så krävs ju extrema saker för att framkalla och trigga igång ett sådant känslotillstånd, som en förnimmelse av lite rädsla. Det extrema i Madsens fall skulle väl i så fall vara att ingen tror på hans långa utläggningar, lögner och bortförklaringar, att han motbevisas i allt han sagt och att han blir dömd för allt han står åtalad för. Undrar om han ens har den tanken i bakhuvudet, att det kan bli resultatet?
Det andra jag hade skrivit om att psykopaten varken känner skam eller skuld men att han kanske känner en "enorm prestigeförlust och förödmjukelse", där kanske det istället nog låter vettigare med att han känner sig förolämpad och kränkt över att ha åkt fast, istället för förödmjukad som mer kan kopplas till skam, som du skrev. Hur fan kan de ta fast geniet Raket-Madsen, idiotpoliser, vet de inte vem han är? typ.
Framförallt är han förbannad för det och tycker så synd om sig själv som hamnat i detta.
Nu blev detta väldigt långt och flummigt, men det är ganska svårt när man ska hitta rätt ord för eventuella känslor i olika situationer för Madsen, som saknar normala känslor (svårt beskriva något som inte finns
) och så att han skiter i vad omgivningen anser. Det är ju alltid bara HAN, HAN, HAN, som vet bäst och endast darrade på läppen när han beskrev den hemska situation han "hamnat i pga olyckan", det var något så hemskt så ingen kan förstå det och så läppdarren, självömkan när han berättade att hans sms till Sirid egentligen var ett avskeds-sms.Hans självömkan i den berättelsen fick mig att tänka på Arbogarättegången när det talades om alla allvarliga skador hennes mamma fått med men för livet och hur systern mått så psykiskt dåligt efter allt som hänt. Då avbryter Johanna Möller, som en trotsig, avundsjuk snorunge och säger med hög röst: Varför är det ingen som frågar hur JAG mår?
Citat:
Tack!
Jag är rätt OK idag, bara inte i form för matte!
Citat:
Men kan du sluta? Vacuum används som synonym för undertryck i dagligt tal. Annars skulle det inte finnas några vacuumpumpar t.ex., eftersom de skulle vara omöjliga att tillverka inom jordens atmosfär...
Citat:
Fast M sa ju aldrig "kulilte", han sa "giftiga gaser" utan att precisera. Det var Jens Möller som påstod att han sagt "kulilte"!
https://www.dr.dk/nyheder/indland/forsvarer-politiet-har-misforstaaet-peter-madsens-forklaring
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera