Stjärnorna på slottet (SVT)

Ja, och vad vacker han var när han var ung!

Jag hade förväntat mig ett uppträdande i typisk Gardellstil. På scenen tar han plats och så blev det även ikväll när han skulle fylla ut sin dag.
Men samtalen vid bordet blev något helt annat.

Jag förstår Gardells beteende och bakgrunden fick vi veta mycket om. Det är inte lätt att växa upp som en trasig människa. Jag har gjort samma resa och möjligen kanske ännu värre. Jag känner igen mig i Gardells tankar och syn på livet men jag lever ett annorlunda liv än vad han gör. Alternativet till att ta sitt liv är att göra något av det enda liv man har. Tingen har sin gång, blir vårt bästa argument för att leva vidare.
Man ska inte behöva straffas ytterligare i livet, kan man tycka senare. Man kan inte, som Gardell så klokt säger, önska att leva om sitt liv. Man är den man är, hur många tårar som än har passerat ens liv. Man har bara ett liv och det finns bara en... bara en av en själv.
Den största kärleken är att finna någon som kan älska mig och mitt tragiska liv.
Så kan jag tänka. Det kan vara anledningen varför Mark kom till programmet.
Jonas behövde honom. De andra hade sin trygga tillvaro hemma.

Det förklarar varför han tafsar Weiron Holmberg på röven under skojdansen i Repmånad

Ja, och vad vacker han var när han var ung!

Förövrigt är det en skandal att han är hedersdoktor i teologi. Det enda han har gjort är att föra in massa pk-åsikter i den teologiska diskussioner ...

... vad vacker han [Scheja] var när han var ung!

Gardell dömer med extremt olika mått. Han accepterar ingenting från Scheja eftersom han ser honom som en grå mus som ska veta sin plats, medan han ser Dellert som en diva som har helt andra rättigheter. Ingen trevlig människosyn om ni frågar mig.

Jag förstår inte hur folk kan slänga undan förra veckans avsnitt så lättvindigt. Han betedde sig ju avskyvärt då, glömmer man bort det nu när han kör en gråtvals eller två? Nej allt detta faller dött till marken i ljuset av att man vet vilken självupptagen idiot han är.

Själv har jag väldigt svårt för människor som kan vara trevliga och glada när de själva har det bra men som sätter sig på tvären nåt oerhört så fort nånting går emot dem. Det är just sådan Gardell är: noll självdisciplin, noll förmåga att sätta andras behov före sina egna.

Som sagt ter det sig oerhört märkligt hur Gardell kunde bli så sur på Scheja när han utsätter dem för i stort sett samma sak på sin dag.

Intressant, kan du utveckla?