2005-12-28, 23:38
#1
Okej, svaret är väl iofs redan givet men iaf
Scenariot är följande: min familj (jag 24 år, syster 28, mamma o pappa) har alltid firat nyår med grannfamiljen (son 23 år, mamma och pappa). På senare år har jag firat med flickvän och kompisar och grannkillen har firat på sitt håll med andra polare. Mitt förhållande tog slut så förra året firade jag med päron, syster och grannarna (sonen var på annan fest) vilket känns b, minst sagt. Varken jag eller syrran har så många kompisar, skillnaden är att hon egentligen inte har någon alls, bara några ytliga som hon träffar ibland medan jag har en liten kärntrupp som jag ska fira med i år.
Syrran känner sig sviken av mig över att få fira själv tillsammans med två par i 50-årsåldern. Hon är inte så social, har varit mobbad under stora delar av skoltiden, har haft lätt till tårar för minsta motgång även om det är mycket bättre nu än förr. Hon bor i en annan stad en timme härifrån, jag har bott själv under tre år men är nu tillbaka i föräldrahemmet (om än tillfälligt). Varje gång hon kommer hit. över en helg eller så, tar hon befälet och styr det mesta, maten är äcklig (hon är vegetarian), hon säger nej till de flesta förslag vi andra kommer med oavsett vad det gäller men vi får bara nej, nej, nej, som svar vilket sabbar fantasin. Vi har tagit upp det med henne och troligtvis är det någon typ av kontrollbehov hon lider av, eftersom hon bor själv och är väldigt osocial utövar hon kontroll över de få hon kan göra det på. Hon vill gärna ha tips men säger gärna nej, däremot vill hon inte bjuda så mycket på sig själv, mer ta än ge med andra ord.
Så nu ikväll sa jag att jag har tänkt och fira med kompisar i en annan stad och hon får vara här själv, jag känner mig lite taskig på ett sätt men samtidigt - ska jag ta ansvar för henne och att hon inte har skaffat kompisar under alla år som hon har pluggat etc.? Vad tjänar jag på att vara kvar hemma, det blir enbart för att glädja henne medan jag nästan garanterat kommer att ha tråkigt. Dessutom är jag trött på att höra pappas samma gamla "höhö-skämt" år efter år plus att grannarna är rätt trista också. Det blir lite som att rädda henne utan att få något för det.
Vad tycker ni, vad talar för att jag ändå borde stanna hemma istället för att åka iväg? hoppas att jag inte har svamlat för mycket..
Scenariot är följande: min familj (jag 24 år, syster 28, mamma o pappa) har alltid firat nyår med grannfamiljen (son 23 år, mamma och pappa). På senare år har jag firat med flickvän och kompisar och grannkillen har firat på sitt håll med andra polare. Mitt förhållande tog slut så förra året firade jag med päron, syster och grannarna (sonen var på annan fest) vilket känns b, minst sagt. Varken jag eller syrran har så många kompisar, skillnaden är att hon egentligen inte har någon alls, bara några ytliga som hon träffar ibland medan jag har en liten kärntrupp som jag ska fira med i år.
Syrran känner sig sviken av mig över att få fira själv tillsammans med två par i 50-årsåldern. Hon är inte så social, har varit mobbad under stora delar av skoltiden, har haft lätt till tårar för minsta motgång även om det är mycket bättre nu än förr. Hon bor i en annan stad en timme härifrån, jag har bott själv under tre år men är nu tillbaka i föräldrahemmet (om än tillfälligt). Varje gång hon kommer hit. över en helg eller så, tar hon befälet och styr det mesta, maten är äcklig (hon är vegetarian), hon säger nej till de flesta förslag vi andra kommer med oavsett vad det gäller men vi får bara nej, nej, nej, som svar vilket sabbar fantasin. Vi har tagit upp det med henne och troligtvis är det någon typ av kontrollbehov hon lider av, eftersom hon bor själv och är väldigt osocial utövar hon kontroll över de få hon kan göra det på. Hon vill gärna ha tips men säger gärna nej, däremot vill hon inte bjuda så mycket på sig själv, mer ta än ge med andra ord.
Så nu ikväll sa jag att jag har tänkt och fira med kompisar i en annan stad och hon får vara här själv, jag känner mig lite taskig på ett sätt men samtidigt - ska jag ta ansvar för henne och att hon inte har skaffat kompisar under alla år som hon har pluggat etc.? Vad tjänar jag på att vara kvar hemma, det blir enbart för att glädja henne medan jag nästan garanterat kommer att ha tråkigt. Dessutom är jag trött på att höra pappas samma gamla "höhö-skämt" år efter år plus att grannarna är rätt trista också. Det blir lite som att rädda henne utan att få något för det.
Vad tycker ni, vad talar för att jag ändå borde stanna hemma istället för att åka iväg? hoppas att jag inte har svamlat för mycket..