Fira nyår med familj eller kompisar?

Du skall såklart fira med dina kompisar!

Din syster är en vuxen människa och skall kunna ta vara på sig själv.

Jo faktiskt, tyvärr, jag önskar att det var på ett annat sätt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara hur det har blivit så här men för att göra en lång historia kort så handlar det om att hon alltid vill bestämma, vägrar i princip att kompromissa osv så detta är resultatet efter en massa år i samma spår. Ja jag kanske är otacksam men jag är trött på att ge efter utan att få något tillbaka. Det handlar om att ge och få - inte ge och ta, vilket hon oftast gör, därför...

Dessutom är våra föräldrar av curling-typen, de har gjort enormt mycket för oss, vi har blivit lata helt enkelt. Vi två syskon måste bli bättre på att klara oss själva, vi kan inte alltid i alla lägen räkna med att familjen ställer upp. Hade det varit något annat än en fest hade jag troligtvis ställt upp. Vad jag menar är att hon måste skaffa sig vänner, problemet är att hon är kräsen med vem hon ska umgås med (med all rätt), samtidigt antränger hon sig inte för att vara social med andra heller. Jag vill att hon ska ta tag i sitt liv och komma ut istället för att häcka i sin lägenhet. Jag har ingen lust att fira med familjen, kompisar är roligare, julafton fick räcka och det var inget att hänga i granen så att säga


Jag skäms inte men det känns inte bra att ha med henne,
Dessutom tror jag inte att hon skulle vilja umgås med mina kompisar. Har inte frågat henne så jag får iofs inte veta heller men det är vad jag tror


Hon tycker fortfarande är det är synd att jag åker men hon har accepterat det iaf

Trist att det är så då. Men du borde kanske ta och snacka med henne om det istället. Antar att, som i princip alla andra familjer, så ser de yngre upp till de äldre och hon kanske tar ditt ord serriöst om du berättar för henne hur det ligger till.

Jo, som det är nu ser jag henne som avskräckningsexempel på hur man inte ska göra. Det är ganska känsligt att ta upp sånt här med henne, hon mobbades till och från mellan förskolan och högstadiet och det har helt klart satt sin prägel. Hon borde nog få professionell hjälp, vi tre andra i familjen är för insyltade, det behövs en oberoende part. Det mesta vi säger till henne upplever hon som tjat som inte är värt att ta på allvar. Lite så...