Igår hände en lite udda grej.
Jag och en kompis drog hem till en tjejkompis på kvällen för att kolla på film med några av hennes vännonor (som äver vi känner). Vi kom dit och kollade på Smala Sussie, som bara jag gillade

, sen skulle min polare dra och köpa en kebab så jag hängde med honom. Efter kebabköpet gick vi tillbaka, han smaskandes på sin middag och jag ständigt spanandes efter nåt soft ställe att avnjuta kvällens hövding på(vi är båda oerfarna av denna stadsdel). Vi kom till slut tillbaka till huset utan att ha hittat nån bra plats så vi gick in i skogen bakom huset där det såg ruggit mörkt ut.
Väl på väg in i skogen såg dom som var kvar i huset oss genom fönstret men vi sprang bara därifrån

. Inne i skogen tände vi på och blev kvickt stekta och nojiga över hundförare som verkade smyga omring i skogen och iakta oss.
Då ringde en av tjejerna mig och frågade vart fan vi va och om vi skulle komma tillbaka och jag sa nåt i still med att "vi är på väg men vi måste bara hitta ut ur den jävla skogen, hur gör man?". Till slut kom vi ut och jag blev jättelättad och glad vilket jag lät hon i telefonen veta varpå jag frågade vad hon hade för godis.
Vi kom in och slog oss ned i soffan och det var tydligen inte bara vi som märkte av våran bänghet. Då får dom för sig att gå ut på en promenad och frågar om vi ska med. Jag tackar nej för vi va ute i nästan en timme och fann husets värme väldigt tilltalande. Dom gick och vi sitter kvar i vardagsrummet.
Jag slås fort hur ful den här situationen är. Två killar ensamma sitter och gapflabbar och häver i sig hela husets fruktförråd under CB-rus medans resten av familjen vi aldrig träffat och är hemma hos dom som vi heller aldrig varit.
Dom kommer tillbaka efter ett tag och jag börjar pladdra på om volvomotorer och annant nyttigt kunnande resten av kvällen vilket dom andra inte fattade skit av. Kan nämnas att jag råkade kalla alla tjejer i sällskapet för tjocka minst en gång var denna dag.