Roliga/konstiga saker man sett/hört/gjort när man vart blazed

Jag vaknade en morgon jävligt efterbäng, med blöta skor och strumpor på golvet samt leriga byxor.
Jag började städa upp lite, och hittade en nollfyra brunt i ena fickan och satte mig genast för att tillbereda en wake 'n' bake.
Sagt och gjort, med spliffen i fickan och en vattenflaska på pakethållaren började jag cykla iväg till "min" bänk ett par hundra meter bort.

Denna bänk är nästintill legendarisk i min bekantskapskrets efter alla smokesessions som ägt rum där i krokarna.
Bänken står efter en grusstig som går genom ett litet skogsparti - avskilt från nyfikna ögon. (Enda faran är vissa pensionärer som brukar vandra den lilla "slingan" där )

Sätter mig på bänken och lightar spliffen, börjar känna av ganska mycket redan efter ca 8 (ganska stora i och för sig) bloss.
Börjar få syrebrist och något som liknar blodtrycksfall.
Börjar bli riktigt jobbigt att andas nu, så där sitter jag och flåsar högt medans allt är svart framför ögonen och bara snurrar.

Har fortfarande halva spliffen kvar ungefär, och börjar nu väga nackdelar och fördelar mellan följande situationer:

1. Rök upp hela spliffen och kanske svimma där på bänken en timme eller två.
2. Släng spliffen och det som är kvar och stick hem och se på Family Guy.

Att situation 3. existerade lyckades min hjärna inte koppla riktigt.

(situation 3. - Fimpa spliffen, stick hem, ta spliffen senare vid önskat tillfälle.)

Inte förrens efter ca 5 minuters tänkande inser jag att jag kan välja alternativ 3.

Jag fimpar spliffen, stoppar den i fickan, halsar vatten som jag hade med mig, och sätter mig på cykeln.
-SHIT!
Inget blodtrycksfall när jag reste mig?
-OJ FAAN!
Cyklar alldeles för fort i en nerförsbacke med snäva kurvor och allt flimrar återigen framför ögonen.

Det har aldrig någonsin varit så extremt jävla jobbigt att cykla i hela mitt liv.
Höll på att svimma ca 4 ggr på 200-300 meter samt nära på att spy för att allt snurrade.

Fan vad dum jag måste sett ut.
Man skulle kunna misstagit mig för en full mongolid.
Cyklade vingligt, med stora hörlurar på mig, dreglandes, flåsandes eftersom jag var helt matt av blodtrycksfallet eller vad fan det nu var...

Kommer inte ihåg mycket sen, svag minnesbild av hur jag kryper upp för trapporna till lägenheten.

Vaknar efter 1 timme på min soffa, kallsvettig som en snöboll i helvetet.
Fortfarande bäng som en gris.