Transpersoner i vården

(FB) Eunucker problem för vården

Transpersoner har en helt enormt mycket högre risk för exempelvis självmord och psykisk ohälsa. Att ge dessa behandling som minskar risken för detta är självklart något vården ska syssla med. Vården syftar inte bara till att bota sjukdomar utan även att lindra lidande och förbättra hälsa. Det görs dagligen massor av insatser inom vården som inte är direkt livräddande (även om operationer och behandling av transpersoner faktiskt är det, men nåväl).

Kanske opersonligt men jag skriver oftast patienten/pat, dock är det relaterat till högt patientflöde så det minskar risken för att det ska bli fel.

Ja, mår man dåligt så ska man klart få vård, antar att de sköts via en speciell avdelning som har kontakt med psykiatrin eftersom de antagligen mår dåligt.

Jag har inget emot att folk ska få byta kön om de vill. Dock tycker jag att många missar poängen med det hela och vill ta könsbyte som en utväg. Folk säger att de inte känner sig hemma i sitt kön, men vad säger vad som är hemma? Att få känna sig annorlunda eller bete sig annorlunda utan att bli socialt dömd för man kör saker som inte är "normalt" för ens kön. Frågan är ifall det är känsla natt inte passa in eller om det är kroppen i sig som känns fel.

Oavsett anledning så ska folk få hjälp som mår dåligt, de kan leda till mycket problem fram över och kan vara/bli lika handikappande som somatiska sjukdomar både för individen i sig och samhället.

Nu är det förstås svårt att hitta statistik eller fakta om detta, men man får onekligen intrycket av att det finns en djupare problematik hos dessa personer. Det är inte ovanligt att man vill bli opererad tillbaka till sitt ursprungliga kön, och även att man har psykiska problem fast man blivit opererad. Är det inte helt enkelt så att dessa personer har andra problem och inte trivs med tillvaron, och därför tror att ett könsbyte eventuellt skulle få dem att må bättre?

Precis vad jag menar. Är det verkligen könet som är fel, eller är det nåt annat som gör att man känner sig utanför eller inte trivs med tillvaron? Man får väl anta att det görs en ordentlig utredning innan dessa personer belastar vårdköerna i Sverige.

mm, tycker den delen ofta kommer i skymundan i debatterna, jag tror att ifall man lyfter det och jobbar mycket på den punkten kanske problemen överlag kan minska. Med det sagt finns det säkert dem som har problem med själva könet med.

Jag har för mig att de ska till rätt långa utredningar innan du accepteras att få göra könskorrigering runt två år. en sökning på wikipedia säger samma sak


Jag är lite emot att folk säger att de belastar/kostar sjukvården pengar och att man inte ska stödja det. Folk mår dåligt av olika anledningar och vården är till för att hjälpa, vill man räkna kostnader kanske det är lönsamt i långa loppet.

Ska man klaga på att belasta vården kan i princip alla kategorier klagas på, sportskador (självförvållat), diabetes (egna kosten), hjärtproblem (dålig levnadsstil) m.m. Varför det är mer okej att klaga på vissa grupper än andra vet jag inte men det gör det inte lättare att lösa problemet att tillskriva det en till negativ aspekt.

Man skulle önska att det gick att prioritera vissa fall, men vem ska gör den bedömningen? En som har halkat och skadat sig på jobbet borde gå före en snowboardåkare som skadat sig. En som fått hjärtproblem på äldre dar borde gå före en alkoholist som supit sönder sig.
Men många sjukdomar är svårt att finna orsak till, och visst ska man kunna idrotta om man vill även om det orsakar skador.
Men transpersoner kan förstås röra sig om människor som inte mår bra, och tror sig ha funnit orsaken. Vad händer om den fortfarande känner sig utanför och konstig efter en "könskorrigering"? De här idéerna om sexuell identitet är så flummiga och abstrakta, och kanske kommer man i framtiden se med skepsis på denna företeelse. Det androgyna ligger i tiden och har blivit "inne", se bara på kändisvärlden. Hur många har inte blivit kända bara genom detta..?

Jag tycker prioriteringssättet som är nu (ska vara nu) är bra med att den som är störst behov av sjukvård ska få vård först. Ska en person sitta och bedöma vilken orsak som triumferar en annan? Personligen tycker jag vi ska fortsätta som det är nu, folk blir prioriterade när de kommer till sjukhuset och efter det får de hjälp.

På din punkt om könskorrigering håller jag delvis med dig, i alla fall på den delen om hur de mår efteråt. Jag antar och hoppas de följer upp personerna noga dels för att se om det blivit hjälpta och om det uppstått andra problem, det hade varit intressant och viktigt med en sammanställning (självklart anonymt där inga individer kan spåras) för att se hur det gått. Det blir lite det vi var inne på tidigare, är det könet som är problemet eller är det att man mår dåligt. Frågan är inte helt lätt när man mår dåligt.

Dock tror jag det finns en hel del studier genomförda på området för den som är intresserad

I Aftonbladet reportage om transpersoner nämndes det fall där barn i fyraårsåldern "kommit ut" som transpersoner. Sjukt. Hur får barn ens de tankarna? De måste på nåt vis påverkats av omgivningen. Fyraåringar ska leka i sandlådan och ha kul, och inte fundera på detta. Tids nog kommer puberteten med sexuellt intresse och könsfrågor, men låt barnen vara barn så länge de kan.

Det är nog inte vanligt att 4-åringar kommer ut som något men det är i vart fall i den åldern man ofta börjar få en självuppfattning i relation till omgivningen.
Så det är fullt möjligt att barn med dessa tankar inser att något känns fel och dåligt. Eftersom killar förväntas göra mer killsaker och omvänt så blir tanken om det som inte stämmer ofta till en inre skam som man helst håller för sig själv.

Den uppfattningen är den jag fått i vart fall då jag kommit i kontakt med transsexuella.

Könsöverskridare har det ju funnits i alla tider och de har nog rätt ofta fått kämpa mot människor som vill se sig som förmer än dessa. Hade det inte varit för väldigt djuprotade uppfattningar om vad som är kvinnligt respektive manligt kanske vi istället hade sett mindre av barn som växer upp och känner sig i fel kön.

Sedan som i en del av inläggen här kan man ju alltid fundera kring vad vården i ett samhälle ska innefatta.
2015 ansökte 194 personer att få ändrad könsidentitet vilket borde bli ungefär 20 personer per miljon svenska invånare.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kon...llt-vanligare/

Så det är ju inte direkt en stor grupp -men allt är ju relativt. Denna ökning sågs ju efter det att man var tvungen att sterilisera sig för att kunna byta juridsik könstillhörighet vilket borde innebära att färre än 194 hamnar på operationsbordet.

De flesta transsexuella vill nog bara leva vanliga liv i fred och harmoni. Visst finns det en överrepresentation i den gruppen vad gäller suicid men gruppen utmärker sig väl sällan i andra negativa sammanhang(?).

Transsexuella ger närmast intryck att att vilja synas, inte av att leva ett liv i lugn och ro. De verkar vilja chockera, provocera, och visa upp sig. Det gäller hela HBTQ-gruppen, och däri ligger en del av problematiken. Jag och många andra inser att dessa avvikelser finns, men vi vill inte se eller höra mer än nödvändigt om det. Eftersom vi tycker att det är störande och äcklas av det.
Gayparader, varför..?!
Varför är Rickard Söderberg sminkad i TV? Han är mer känd för sin sexuella läggning än som operasångare. Vem hade hört tals om denne innan han blev Riksbög nr2 efter Gardell.
Varför är det viktigt att skrika ut sina böjelser och vifta med det framför ansiktet på folk som inget vill veta?

När folk har den inställningen och attityden mot folk så kanske det inte är så konstigt att det mår dåligt. Dels så känner de sig annorlunda och på det mötas av att andra äcklas av dem och andra anledningar till att folk inte gillar dem. Bara läsa vad många skriver om dem. Stör du dig på att avvikelserna finns eller för att de får uppmärksamhet?