Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Nationalism är bra. Men mycket riktigt så förstår vanligt folk inte varför nationalism är bra. De sa ju på Aktuellt i TV igår att nationalism är farligt och den där trevlige Annie Lööf höll med. Så tänker den vanlige svensken om nationalism.

Man måste enkelt och klart förklara varför nationalism är bra och att den inte gör att den där trevliga arbetande kurdiske pizzabagaren måste åka hem. För han är ju så glad och trevlig.

Kan man inte skapa regionala avdelningar för att få människor att bli aktiva och framförallt få aktiva att lättare komma in i gemenskapen. Nu tvingas ju alla kontakta riks.

Alla framgångsrika, tror jag. De har visat sig vara eller blivit rumsrena genom avståndstagande.


Allt oftare i dessa fall. Men det är inte det jag talar om. Jag talar om vad dessa partier ska stå för, och vad de ska kommunicera att de står för. Alldeles oavsett anklagelser.


Ett utmärkt exempel. De har visat sig vara eller blivit rumsrena genom avståndstagande, och anklagelserna uteblir nu helt i många sammanhang.


Jag är inte så förtrogen med SDU:s optics i allmänhet, men om du syftar på den uppmärksammade filmen som påminde om identitärernas så ja, definitivt. Den är det enda jag själv hade anledning att kritisera hos SDU och instämma i partiledningens syn på; jag delade helt Paula Bielers negativa reaktion. Filmen var onödigt hård, kall och grå, och borde kombinerat budskapet om det allvarliga läget med en positivt bildsatt vision av Europa.


När det gäller öppen svenskhet ja, utan tvekan, det är ett bra begrepp när man talar om medborgarskapets nationalitet. Problematiserandet av svensk etnicitet är något helt annat. Det är ohållbart i sak och i sig, oavsett om man vann på det i termer av röster och sympatier eller ej. Men det har väl inte ägt rum i någon större utsträckning?


Ja, det finns definitivt ett vakuum när det gäller det alternativa Europasamarbetet, NATO, neokonservatismen, krigsinterventionerna i Mellanöstern och förhållandet till Ryssland. Här finns helt klart en efterfrågan som saknar utbud, inte minst därför att V driver dessa frågor på ett otroligt svagt och ineffektivt sätt. När det gäller kulturen, skolan och vården är vakuumet mindre p.g.a. SD, men även där finns utrymme att gå betydligt längre i socialkonservativ riktning. Däremot håller jag givetvis inte alls med om att dessa frågor har eller bör ha något med radikalnationalism att göra.


Jag avvisar radikalnationalism och ser inget behov av att äga det begreppet. Jag har problem även med mindre radikal modern nationalism och tycker att det är fullt tillräckligt att tala om nationalitet, även för folkrättens syften. Men jag har ju accepterat kompromissen att stödja och t.o.m. vara verksam i partier som använder nationalism som del av sin ideologiska självdefinition, och då blir förstås den mer exakta definitionen avgörande för mig, åtskiljandet mellan högre och lägre former. SD har alltid varit på rätt väg här, och tog från mitt perspektiv ett stort steg framåt när man övergick till att använda socialkonservatism som huvudsaklig ideologisk beteckning.

Ja, anklagelser (om nazism, fascism, rasism och antisemitism enligt ovan) kan säkert förminskas av att avfärdas, och ja, de bör avfärdas - när det man står på är en berggrund av autentisk icke-nationalism, s.a.s. Som också möjliggör att, om det ändå blir behov av det, svar ges på tal. Lågmäldhet är inte viktigt i sig. Tvärtom bör man bullra på ordentligt - men med den rätta berggrundens deltagare och budskap på torgmötena.


Ja, självklart. Du har skrivit mycket bra om detta, och på ett av AfS politiska och ideologiska planeringsmöten förra året rekommenderade jag läsning av dina inlägg här. Men nu har jag ett antal invändningar på andra punkter.


Ja, identitet i vid mening inte bara fungerar utan är viktigt i sig. Dock finns också identitetspolitik som blir alltför snäv, rigid och inte minst historiskt godtycklig, och när det talas om tribalism har man väl gått över en sådan gräns.


Ja, det är det säkert, men det har jag inte förespråkat. Nu är du ju med på att det finns ett vakuum, en nisch och en efterfrågan när det gäller just de där frågorna. Men anledningen till att jag tog upp dem här var ju bara för att förklara varför jag nu är medlem i AfS i stället för SD, och vad som därför för mig gör det särskilt beklagligt att AfS fått den nuvarande inriktningen. Det innebär givetvis inte att det inte också måste finnas andra frågor, som även de är viktiga.

I mina tidiga inlägg om SD med anledning av Tradition & Fasons synpunkter på partiet föreslog jag att man inte skulle bli ett nytt parti på den vanliga högerkanten, utan att man borde kvarhålla och ta fasta på det allmänna populistnationalistiska anspråket på en position bortom höger-vänsterskalan, en mittenposition skild från den vanliga mitten, i en egen dimension, och vidareutveckla den ideologiskt i riktning mot en mer distinkt och preciserad socialkonservatism.

Låt säga att AfS:arna läste faktiskt läste dina inlägg, oyto. Vad blev resultatet?

Jag tar inte upp det här för att vara sarkastisk utan för att det är väldigt svårt att hitta rätt i den här frågan. Det går inte att höfta till det och bara hoppas på det bästa. Vi två har diskuterat detta många gånger och när diskussionen inte längre är hypotetisk, d.v.s när resultaten är inne, inte bara i Sverige, så måste man ta in vad som hänt, vad som gått fel och vad som kan förbättras. Varje premiss i resonemangen måste undersökas och vara föremål för revision.

Det finns inget stöd från partistyrelsen för att ska regionala eller lokala avdelningar. Därav sitter hela organisationen och biter på avklippta tånaglar istället. Jag har nämnt detta ett antal gånger här och försökt få en diskussion om det obefintliga partiarbetet

Kan man då namnge kretsansvariga och deras kontaktuppgifter?

Vilket nationalistiskt eller populistiskt parti har lyckats nå rumsrenhet genom avståndstagande? I Sverige eller internationellt? När har anklagelserna om nazism, fascism, rasism och antisemitism snällt uteblivit?

SD? Hade man förlorat röster på att inkludera SDU:s optics? Vann man på allt laborerande över "öppen svenskhet" och problematiserande av svensk etnicitet?

Jag menar ju att det finns ett vakuum i svensk politik, just på grund av SD:s hantering av frågorna du berör. En nisch, en efterfrågan som saknar utbud och som faktiskt kan betecknas radikalnationalism.

Tricket är ju att ta äganderätten över begreppet och med det tolkningsföreträdet och makten, som ju aldrig ges av välvilliga altruister. Den måste tas från cyniska motståndare. Nationalism måste förstås och kommuniceras som synonymt med folkrätt, en legitim politisk kamp som bara blir mindre legitim av att spädas ut.

Då, med en autentisk nationalism till innehållet, kan formen gärna bli lågmäld. Men kommer insinuanta frågor, måste det finnas en berggrund att stå på och svar måste ges på tal. Det måste finnas psykologiska insikter om att anklagelser förminskas av att avfärdas och att medias trovärdighet är deras akilleshäl.

Målet för vara att göra politiken till en lagsport där även den svenska ingruppen ingår. Identitet och tribalism fungerar och svensk identitet och tribalism är den position som SD medvetet övergivit. Att försöka skapa ett ideologiskt drivet konservativt parti på högerkanten, enbart baserat på synen på NATO, EU och geopolitik - DET är att göra det svårt för sig.

Alla framgångsrika, tror jag. De har visat sig vara eller blivit rumsrena genom avståndstagande.


Allt oftare i dessa fall. Men det är inte det jag talar om. Jag talar om vad dessa partier ska stå för, och vad de ska kommunicera att de står för. Alldeles oavsett anklagelser.


Ett utmärkt exempel. De har visat sig vara eller blivit rumsrena genom avståndstagande, och anklagelserna uteblir nu helt i många sammanhang.


Jag är inte så förtrogen med SDU:s optics i allmänhet, men om du syftar på den uppmärksammade filmen som påminde om identitärernas så ja, definitivt. Den är det enda jag själv hade anledning att kritisera hos SDU och instämma i partiledningens syn på; jag delade helt Paula Bielers negativa reaktion. Filmen var onödigt hård, kall och grå, och borde kombinerat budskapet om det allvarliga läget med en positivt bildsatt vision av Europa.


När det gäller öppen svenskhet ja, utan tvekan, det är ett bra begrepp när man talar om medborgarskapets nationalitet. Problematiserandet av svensk etnicitet är något helt annat. Det är ohållbart i sak och i sig, oavsett om man vann på det i termer av röster och sympatier eller ej. Men det har väl inte ägt rum i någon större utsträckning?


Ja, det finns definitivt ett vakuum när det gäller det alternativa Europasamarbetet, NATO, neokonservatismen, krigsinterventionerna i Mellanöstern och förhållandet till Ryssland. Här finns helt klart en efterfrågan som saknar utbud, inte minst därför att V driver dessa frågor på ett otroligt svagt och ineffektivt sätt. När det gäller kulturen, skolan och vården är vakuumet mindre p.g.a. SD, men även där finns utrymme att gå betydligt längre i socialkonservativ riktning. Däremot håller jag givetvis inte alls med om att dessa frågor har eller bör ha något med radikalnationalism att göra.


Jag avvisar radikalnationalism och ser inget behov av att äga det begreppet. Jag har problem även med mindre radikal modern nationalism och tycker att det är fullt tillräckligt att tala om nationalitet, även för folkrättens syften. Men jag har ju accepterat kompromissen att stödja och t.o.m. vara verksam i partier som använder nationalism som del av sin ideologiska självdefinition, och då blir förstås den mer exakta definitionen avgörande för mig, åtskiljandet mellan högre och lägre former. SD har alltid varit på rätt väg här, och tog från mitt perspektiv ett stort steg framåt när man övergick till att använda socialkonservatism som huvudsaklig ideologisk beteckning.

Ja, anklagelser (om nazism, fascism, rasism och antisemitism enligt ovan) kan säkert förminskas av att avfärdas, och ja, de bör avfärdas - när det man står på är en berggrund av autentisk icke-nationalism, s.a.s. Som också möjliggör att, om det ändå blir behov av det, svar ges på tal. Lågmäldhet är inte viktigt i sig. Tvärtom bör man bullra på ordentligt - men med den rätta berggrundens deltagare och budskap på torgmötena.


Ja, självklart. Du har skrivit mycket bra om detta, och på ett av AfS politiska och ideologiska planeringsmöten förra året rekommenderade jag läsning av dina inlägg här. Men nu har jag ett antal invändningar på andra punkter.


Ja, identitet i vid mening inte bara fungerar utan är viktigt i sig. Dock finns också identitetspolitik som blir alltför snäv, rigid och inte minst historiskt godtycklig, och när det talas om tribalism har man väl gått över en sådan gräns.


Ja, det är det säkert, men det har jag inte förespråkat. Nu är du ju med på att det finns ett vakuum, en nisch och en efterfrågan när det gäller just de där frågorna. Men anledningen till att jag tog upp dem här var ju bara för att förklara varför jag nu är medlem i AfS i stället för SD, och vad som därför för mig gör det särskilt beklagligt att AfS fått den nuvarande inriktningen. Det innebär givetvis inte att det inte också måste finnas andra frågor, som även de är viktiga.

I mina tidiga inlägg om SD med anledning av Tradition & Fasons synpunkter på partiet föreslog jag att man inte skulle bli ett nytt parti på den vanliga högerkanten, utan att man borde kvarhålla och ta fasta på det allmänna populistnationalistiska anspråket på en position bortom höger-vänsterskalan, en mittenposition skild från den vanliga mitten, i en egen dimension, och vidareutveckla den ideologiskt i riktning mot en mer distinkt och preciserad socialkonservatism.

Det finns inget stöd från partistyrelsen för att ska regionala eller lokala avdelningar. Därav sitter hela organisationen och biter på avklippta tånaglar istället. Jag har nämnt detta ett antal gånger här och försökt få en diskussion om det obefintliga partiarbetet

Skumt. Partiet är alltså, och är tänkt att vara en kampanjorganisation som man aktiverar vid val? Istället för partimedlemmar så har man aktivister?

Jag tror inte på detta upplägg om jag ska vara ärlig.

Hur gör man för att värva Kent? Jag gillar Jeff, men jag tror att Kents retorik fungerar bättre än Jeffs.

Värva Kent? Förhoppningsvis ingenting, då man ska hålla fritt från infiltrationsjudar. Det räcker att Ekerötherna och Bieler förstört SD. Nu kan dom ha sitt judeliberala israelvurmsparti, så har dom som är nationalister och inte sionister och "israel-firsters" AfS.