Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Alla framgångsrika, tror jag. De har visat sig vara eller blivit rumsrena genom avståndstagande.

Allt oftare i dessa fall. Men det är inte det jag talar om. Jag talar om vad dessa partier ska stå för, och vad de ska kommunicera att de står för. Alldeles oavsett anklagelser.

Ett utmärkt exempel. De har visat sig vara eller blivit rumsrena genom avståndstagande, och anklagelserna uteblir nu helt i många sammanhang.

Jag är inte så förtrogen med SDU:s optics i allmänhet, men om du syftar på den uppmärksammade filmen som påminde om identitärernas så ja, definitivt. Den är det enda jag själv hade anledning att kritisera hos SDU och instämma i partiledningens syn på; jag delade helt Paula Bielers negativa reaktion. Filmen var onödigt hård, kall och grå, och borde kombinerat budskapet om det allvarliga läget med en positivt bildsatt vision av Europa.

När det gäller öppen svenskhet ja, utan tvekan, det är ett bra begrepp när man talar om medborgarskapets nationalitet. Problematiserandet av svensk etnicitet är något helt annat. Det är ohållbart i sak och i sig, oavsett om man vann på det i termer av röster och sympatier eller ej. Men det har väl inte ägt rum i någon större utsträckning?

Ja, det finns definitivt ett vakuum när det gäller det alternativa Europasamarbetet, NATO, neokonservatismen, krigsinterventionerna i Mellanöstern och förhållandet till Ryssland. Här finns helt klart en efterfrågan som saknar utbud, inte minst därför att V driver dessa frågor på ett otroligt svagt och ineffektivt sätt. När det gäller kulturen, skolan och vården är vakuumet mindre p.g.a. SD, men även där finns utrymme att gå betydligt längre i socialkonservativ riktning. Däremot håller jag givetvis inte alls med om att dessa frågor har eller bör ha något med radikalnationalism att göra.

Jag avvisar radikalnationalism och ser inget behov av att äga det begreppet. Jag har problem även med mindre radikal modern nationalism och tycker att det är fullt tillräckligt att tala om nationalitet, även för folkrättens syften. Men jag har ju accepterat kompromissen att stödja och t.o.m. vara verksam i partier som använder nationalism som del av sin ideologiska självdefinition, och då blir förstås den mer exakta definitionen avgörande för mig, åtskiljandet mellan högre och lägre former. SD har alltid varit på rätt väg här, och tog från mitt perspektiv ett stort steg framåt när man övergick till att använda socialkonservatism som huvudsaklig ideologisk beteckning.

Ja, anklagelser (om nazism, fascism, rasism och antisemitism enligt ovan) kan säkert förminskas av att avfärdas, och ja, de bör avfärdas - när det man står på är en berggrund av autentisk icke-nationalism, s.a.s. Som också möjliggör att, om det ändå blir behov av det, svar ges på tal. Lågmäldhet är inte viktigt i sig. Tvärtom bör man bullra på ordentligt - men med den rätta berggrundens deltagare och budskap på torgmötena.

Ja, självklart. Du har skrivit mycket bra om detta, och på ett av AfS politiska och ideologiska planeringsmöten förra året rekommenderade jag läsning av dina inlägg här. Men nu har jag ett antal invändningar på andra punkter.

Ja, identitet i vid mening inte bara fungerar utan är viktigt i sig. Dock finns också identitetspolitik som blir alltför snäv, rigid och inte minst historiskt godtycklig, och när det talas om tribalism har man väl gått över en sådan gräns.

Ja, det är det säkert, men det har jag inte förespråkat. Nu är du ju med på att det finns ett vakuum, en nisch och en efterfrågan när det gäller just de där frågorna. Men anledningen till att jag tog upp dem här var ju bara för att förklara varför jag nu är medlem i AfS i stället för SD, och vad som därför för mig gör det särskilt beklagligt att AfS fått den nuvarande inriktningen. Det innebär givetvis inte att det inte också måste finnas andra frågor, som även de är viktiga.

I mina tidiga inlägg om SD med anledning av Tradition & Fasons synpunkter på partiet föreslog jag att man inte skulle bli ett nytt parti på den vanliga högerkanten, utan att man borde kvarhålla och ta fasta på det allmänna populistnationalistiska anspråket på en position bortom höger-vänsterskalan, en mittenposition skild från den vanliga mitten, i en egen dimension, och vidareutveckla den ideologiskt i riktning mot en mer distinkt och preciserad socialkonservatism.

Som jag ser det så behövs det ett radikalt svensknationalistiskt parti i Riksdagen. Svenskarna behöver en röst. Men att bara gå in för att i någon typ av vendetta med SD är inte meningsfullt. Deras väljarbas är trots allt bara ca. 20 procent. Väljarna måste kunna rekryteras också från annat håll.

Som ett riktmärke så skulle kanske radikal (nationalistisk) skattesänkarpopulism kunna fungera? Men allt sådant måste provas ut genom systematiskt arbete. Att bara köra nationalism som idé rakt av fungerar inte. Den måste kopplas till sakpolitiska frågor som berör människor i deras omedelbara vardag. Nationalism är en abstrakt idé och människor röstar inte på abstrakta idéer. De röstar på konkreta frågor.

Hemvandringen för att återuppbygga deras egna länder är bra. Det ska finansiera skattesänkningar. Utlänningar kan avtjäna straff i fängelser utomlands skulle också kunna flyga liksom obligatorisk utvisning vid grövre brott och återfall etc. Varför inte köra frågan om hårda prov för medborgarskap? Fungerade bra för Folkpartiet. Lyfte dem i två val.

"Människor röstar inte på abstrakta ideér. De röstar på konkreta frågor." Mycket bra sammanfattat. Det var precis DET som fattades i AfS valrörelse. Partiet fångade inte upp självklara frågor som varför svenskar ska stå sist i bostadskön och varför ingen gör något åt massvåldtäkterna och gängmorden? Det handlade tyvärr istället mycket om repressalier mot institutioner. Lägg ner migrationsverket, lägg ner SVT, lägg ner skattesystemet. Att pilla på folks ekonomi ger inga röster. Inte heller abstrakta frågor om att stärka försvaret, när folk har större problem med att fixa en dagisplats eller en lägenhet till sin tonåring.
Det var en massiv missbedömning av svenska folket när man släppte foldern UTAN att ha förankrat den i de stödgrupper internt som man använt sig av när partiprogrammet sattes upp. Foldern smälldes ihop lättvindigt. Hade de tänkt efter lite så hade den blivit utformad på ett annat sätt. Gett mer utrymme för tolkningar och förhandlingar; Reformera skattesystemet, reformera migrationsverket, reformera SVT. Nu målade vi in oss i Annie-Lööf hörnet. Det blev bara skoningslöst och kompromisslöst. Vox populi gäller: Folkets röst (har talat) med känt resultat...

Lite kort. Min uppfattning är dock att vad folket tyckte - jag det vet vi inte. De flesta svenskar kände nog inte till AfS eller uppfattade det som ytterligare ett litet parti på högerkanten. Inget att räkna med. Att arbeta sig in i väljarnas sinne kräver längre tid. De flesta är inte löpande intresserade av politik utan har ett liv att leva.

Ett intresse för ett parti är färskvara. Man kan inte ta intresse-resultatet från precis efter valet och tro att det gäller EU-valet 8 månader senare. Som du öven skriver så gäller det att fortlöpande bedriva aktivt partiarbete. Självklarheter, men tyvärr gäller inte det inom AfS.

Valresultat får till stora delar spegla vad folk tyckte. Svårare än så behöver man inte göra det. Att sedan 8 partier har full tillgång och lyfts fram av en synkroniserad propagandaapparat är en annan sak men visst korrelerar de.

Media tillsätter media avsätter. De som äger informationsflödena styr i precis samma stund också vad som finns på dagordningen, medborgarnas tankar från uppvaknandet till sängdags inklusive den allmänna oppositionen. Det är inte svårare än så här.

Varför kan annars SD kommunicerar exempelvis det fullständigt sinnessjuka i att förfäkta Israels existensberättigande och självklara rätt till folkrätten à la blod- och jordprincipen samtidigt som man storligen kränker den svenska och förnekar att en svensk etnicitet överhuvudtaget existerar?

Jag skulle nog tyvärr säga att en majoritet av människor ser på partier som de ser på fotbollslag. Man ärver eller väljer favorit och så hejar man på det laget.

Det krävs något omvälvande eller en kraftig kris för att människor ska våga välja nytt och oprövat. Även då krävs det att man funnits på banan och i folks medvetande ett tag.

Säger inte emot dig vad gäller media. Men det går att slå sig fram. Bert & Ian var ett exempel. Trump ett annat.

En övervägande majoritet av svenskar funderar överhuvud taget inte kring Israels regler för äktenskap. Tankarna stannar vid att man läste i skolan att det var synd om judar.

Precis.
Hur kan detta då komma sig?

För att inte missuppfatta, menar du allvar att Bert & Ian kunde slå sig fram utan hjälp av media?
De fick 6,7% i valet 1991 pga av medias intensiva bevakning inte avsaknaden av densamma.

Media har lärt sig läxan från Ian & Bert och Bonniers minne är långt. Jan Gullio varnade för den utvecklingen redan på 1980-talet efter att ha förstått hur Mogens Glistrup lyckats i Danmark. Men Greven och betjänten blev helt enkelt för lockande. Sverige var också i tumult vid den tiden med fastighetskris mm.

Trump löste det problemet på sitt sätt. Men det var för att han var Trump och en kändis och det gick inte att motstå att gå i strid med honom eftersom han förklarade att media var motståndarna.

Låt säga att AfS:arna läste faktiskt läste dina inlägg, oyto. Vad blev resultatet?

Jag tar inte upp det här för att vara sarkastisk utan för att det är väldigt svårt att hitta rätt i den här frågan. Det går inte att höfta till det och bara hoppas på det bästa. Vi två har diskuterat detta många gånger och när diskussionen inte längre är hypotetisk, d.v.s när resultaten är inne, inte bara i Sverige, så måste man ta in vad som hänt, vad som gått fel och vad som kan förbättras. Varje premiss i resonemangen måste undersökas och vara föremål för revision.

Hela västerlandets agendastyrning med resultat orkestreras idag från kulturmarxistiska propagandacentraler, från småskolan till tidningsredaktionen. Inte heller särskilt svårt finna den röda tråden för den som önskar avkoda dessa ägarstrukturer. Det handlar om att kontrollera båda polerna på sfären - en mycket lyckad och framgångsrik härskarteknik.

Det är ett krig om informationen hur mycket du än önskar och vill att det inte är så.