Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Nej, AfS kommer väl aldrig att bli ett stort parti. Man får vara glad om de lyckas klara 4% 2022. Går inte det, blir det nog game over. För gott.

Partiet kan, som du säger, om de kommer in i riksdagen, i någon mån vrida åsiktsutvecklingen åt höger. Men knappast så mycket mer än det.

Däremot håller jag inte alls med dig om att partiet gjort allt de kunnat under valrörelsen. Det stora felet var att man lanserade partiet för sent. Där har du hybris. Minst ett år tidigare borde lanseringen ha ägt rum, åtföljd av täta kampanjer och turnéer, för att sedan låta valrörelsen bli en Grand Finale - DÅ hade de gjort allt de kunnat. Kanske hade de inte fått så väldigt många fler röster ändå, men det hade i alla fall varit en seriös satsning, istället för den kortvariga glida-in i RD-på en räkmacka-variant vi bevittnade.

Den enda chansen till verklig förändring och ett paradigmskifte i invandringspolitiken, med anslutande återvandring, är ifall några sjuklöverpartier svänger i frågan. Det scenariot tre sig givetvis osannolikt idag, men kan framtvingas dels av en djup recession, dels av andra europeiska länders ageranden. Om Salvini i Italien verkligen gör allvar av sina uttalade intentioner, kan storskalig återvandring nå acceptans i en rad västeuropeiska länder efterhand.

En nykter och förnuftig analys. Skönt läsa. Det blir ju lite tröttsamt med ständigt nya pluttepartier med entusiastiska medlemmar som är övertygade om att det är riksdagen nästa och som helt ignorerar verkligheten, sedan dör ut och så skapas ett nytt osv.

Egentligen tror jag inte heller att AFS nuvarande linje kommer räcka. Att de saknar verklighetsbild och istället tror det beror på media, judar, valfusk, svenskar som är för dumma, osv, gör också att en förändring är osannolik.

Faktum är dock att det SKULLE gå att få in ett radikalt "sanningssägande" parti. Du nämner Italien, där femstjärnerörelsen grundades av en bloggare och komiker. Den typen av rörelser hade kunnat skapas i Sverige också.

Beppe Grillo hade haft en välbesökt blogg i ett antal år där han kunnat lansera olika politiska idéer och visioner. Den 16 juli 2005 föreslog han att de som stödde förslagen som publicerats på hans blogg skulle kunna gå samman i nätverk och arrangera lokala möten. Därefter kom de första "Friends of Beppe Grillo"-träffarna igång, med det initiala målet, enligt Grillo, att "ha roligt, mötas och dela idéer och förslag för en bättre värld..."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Femstj...er%C3%B6relsen

I början av 2000-talet startade Grillo webbdagboken beppegrillo.it, som numera, enligt Technorati, är en av världens mest besökta
År 2005 utsåg tidskriften Time honom till en av Europas hjältar för hans ständiga kamp mot korruption och ekonomiska skandaler.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Beppe_Grillo

Det är så en gräsrotsrörelse skapas. Det var så jag trodde AFS skulle vara och jag anmälde mig t.o.m. till deras riksdagslista (som tur var valde de mig inte, något jag nu är glad för).

Närmaste man kan tänka sig i Sverige är kanske Janousch blogg som hon påstår är välbesökt, men faktum är att Janousch är för självfokuserad för att kunna vara politiker.
Matikainen tycker jag ger ett bättre intryck, men jag har svårt se honom starta ett parti och driva opinion. Han har inte energin/utstrålningen.
Vem annars? Jag kan inte komma på någon populär invandringskritisk figur som skulle kunna starta ett populistparti i Sverige liknande femstjärnerörelsen. Inte just nu. Det kommer nog dyka upp någon, någon gång.

Det är åtminstone så man skapar en gräsrotsrörelse, något AFS misslyckas med och inte heller har för intention att ha. Hade de byggt upp en så tror jag riksdagen varit möjlig.

Med det sagt så kan jag ju ha fel. Kanske vinner de en massa proteströster från SD-väljare.
Själv ser jag väl mest AFS som Kasselstrands misslyckade egoprojekt...

Det absolut största misstaget enligt min åsikt var att inte ställa upp i kommunvalen i Malmö, Göteborg och framför allt Stockholm. SD sköts ganska klantigt i dessa städer (i alla fall enligt det lilla jag vet), så där hade man kunnat få ett antal röster från SDare som inte ville riskera sin röst i riksdagsvalet. Sen borde både SD och AfS lagt ner klankandet på varandra, och mest att vinna på det har väl AfS, man framstår mest som småsinta losers (när SD i kraft av storlek framstår som småsinta vinnare). Och att vinna folks själar om invandringspolitiken handlar inte om att tex våga säga N-ordet (negerboll), utan att identifiera mekanismer, och lyckas kommunicera det, och det samtidigt utan att framstå som klassiska bittra "rasistnazister" av 80-talsmodell. Hela ekvationen är uppenbarligen knepig, SD är uppenbarligen de som har lyckats bäst..

Du kan ha en poäng i kommunvalsfrågan. Samtidigt fanns ju det ett omvänt incitament för SD-väljarna, att rösta AfS till riksdagen och SD till kommun. Vi var nog många som gjorde så.

Vad gäller frågan om nazister/rasister så har väl den närmast fått sin egen mytologiska prägel och handlar numera mycket om image och ytliga attribut. Inte minst förknippas det väl med anti-intellektualism och närmast white trash. Det kan förklara att SD fått den starkaste rasiststämpeln. SD gick i bräschen mot PK-vansinnet och fick därför nöja sig med många nothing-to-lose-karaktärer i leden. Dessutom har de ju en bakgrund i nynazismen, oavsett vilken vikt detta borde anses ha idag. AfS började mer med en clean slate, och man har till stor del skapat en helt annan bild av sitt parti jämfört med SD. Sedan har tonen ibland varit (väl?) hård, men jag ser också ett värde i att man tydligt särskiljer sig som ett distinkt alternativ.

Jag invänder starkt att AfS är något ego-projekt för GK. Snarare är det tvärtom. Det är många runtomkring som desperat ser behovet av ett ursprungligt SD, som det borde vara, innan den liberala svängen, som vädjat att han skulle starta något.

Vidare är det inget mått på framgång om man jämför SD som hållit på i 20 år och varit ensamma som invandringskritiska och AfS med sina sex månader i existens. Det AfS lyckades åstadkomma på sociala medier med miljoner unika visningar kommer man ha nytta av den kommande mandatperioden.

Ett parti som AfS behövs oavsett om det klarar fyraprocentsspärren eller inte. Det vore väldigt tråkigt om AfS skulle gå samma öde till mötes som ND, Svp OCH så vidare. Det vore oerhört korkat att ge upp efter en enda valrörelse, men jag antar att det till viss del är en pengafråga. Annars får man räkna med att allt kan ta väldigt, väldigt lång tid, och jag är säker på att AfS skulle göra stor nytta under tiden.
Och det är sannerligen inte fy skam, skulle jag säga. Visst, man vill ha valuta för pengarna och bla-bla-bla, men ett parti utanför riksdagen kan också fungera som samlingsplats för bra människor som vill engagera sig i politiken. Så bygger man en gräsrotsrörelse.
Jag tror absolut att detta kan hända. Hur mycket har inte hänt i samhället generellt bara sedan andra världskriget?

Ett ego-projekt är väl att ta i, men vad AfS ledning inte har fattat, är att det är en lång och svår process att etablera ett nytt politiskt parti i ett land som Sverige.

Din jämförelse med SD:s historik blir bara larvig, eftersom nog ingen kan tänka sig att vänta i 20 år - och observera att SD ännu efter 20 år egentligen inte betyder ett dugg i den politiska debatten.

Jag tvivlar också starkt på att AfS resonans i sociala medier skulle ha någon vidare betydelse under kommande mandatperiod. Risken är tvärtom stor, att många väljare istället flyr partiet. Detta p.g.a. att ledningen inte visar någon geist utåt. Lite slötwittrande och några Grodor, that's it.

Jag håller inte med om det du skrev tidigare, om att det var otaktiskt att starta 6 månader innan valet. Jag tycker det var en vettig ide, för att man på så vis skulle kunna framkalla ett momentum som man inte fått om man startat t ex ett år innan valet. Problemet är snarare att de verkar haft noll andra planer, dvs om partiet inte kom in i riksdagen. Precis som du skriver, lite slötwittrande o några grodor imponerar inte på någon. Det är riktigt dåligt.

Som partiet AfS ser ut just nu tror jag inte riktigt på någon verklig framgång, men jag tycker fortfarande det är uppenbart att högervindar blåser och återvandring är också något som bara kommer bli mer aktuellt och accepterat i och med att våra grann-nationer kommer gå i täten för det. Sverige kommer komma dit en vacker dag också, men inte inom den närmsta tiden.

Det är viktigt att inom överskådlig tid komma in i riksdagen! Med överskådlig tid menar jag inom maximalt fem år. Annars blir det en närmast hopplös uppgift att motivera kandidater, aktivister och medlemmar.

En ren penningfråga är det väl inte, utan problemet är att man inte förstått hur mycket tid och arbete som faktiskt krävs, för att kunna etablera ett politiskt parti i landet. Det räcker inte att driva en intensiv valrörelse och hoppas på sociala medier. Man skulle behöva bygga upp en landsomfattande partiorganisation, med kontinuerliga aktiviteter, torgmöten och demonstrationer i partiets regi. Saker borde hända i princip var eller varannan månad, som ger nya rubriker. Aktivister borde kunna deltidsanställas och få betalt av partiet, istället för att utnyttjas på rent ideell basis, som varit fallet i år.

Det torde finnas flera AfS-politiker, som har tid att arbeta i princip heltid för partiet. Jeff Ahl, t. ex. , har ju en ganska fet a-kassa från sin tid i riksdagen.

Men hur realistiskt är det, att hoppas på ett "momentum"? Vad hade de för anledning att göra det? Och visst, någon Plan B verkar inte ha funnits.

Det kan nog stämma, och man ska passa sig för att jämföra med SD (jag vet att du inte gör det). Eftersom SD redan är ett faktum ökar pressen på övriga partier på "den kanten" att uträtta något inom överskådlig tid, medan SD hade mer eller mindre all tid i världen på sig att bygga upp något. Vi såg dessutom hur jävla snabbt det gick sedan när partiet väl kommit in i riksdagen och fick en sjuhelvetes massa PR tack vare alla skriverier i etablerade media. Heliumballong.
Ja, allt detta är a och o. Det är i den änden man måste börja. Se på MP som började som gräsrotsrörelse och FI som snabbt byggde upp en riksomfattande organisation. Det är här jag hoppas att kapitalet kommer in i bilden: det vore inte dumt alls om AfS kunde skaffa sig ett gäng förmögna välgörare, men det räcker inte med pengar (heller). Struktur, struktur, struktur. Ett medlemskap i AfS ska givetvis vara attraktivt, och sedan ska den som väljer att jobba för partiet få något tillbaka.

Det är betydligt lättare för ett litet parti med begränsad räckvidd att få momentum genom att framkalla flera rubriker under ett kortare tidsspann än genom att med samma antal rubriker generera momentum under ett längre tidsspann. Jag tycker det säger sig själv. Då kan man framstå som mer relevant än vad man egentligen är, att man är ett parti som knackar på dörren till riksdagen. Och när folk väl tror det, så kan det bli lite av en självuppfyllande profetia. Uppenbarligen inte i detta fallet dock, här föll det hela platt.