Det är klokt av AfS att ducka i jude/Israel-frågan. Jag önskar att jag hade varit lika klok själv... Men nu har jag alltså gett mig in i det. Tyvärr krockar det ju nu med Almedalsstarten. Jag tänkte att man kanske skulle njuta lite av det först, innan man dyker ner i djuphavet igen...
Det minst sagt paradoxalt att denna tråd så till den milda grad domineras av judeisraelfrågan, när AfS linje är lika enkel som tydlig:
"Släpp det!" Jag tycker att det är relativt många här som inte greppat själva poängen, utan som istället börjar diskutera frågan
ännu mer. Och p.s.s. har nu även jag blivit indragen. Jag har väl någon sorts fåfäng förhoppning om att kanske kunna lösa upp några knutar, så att det inte behöver vara sida upp och sida ner här om judeisraelfrågan, utan att vi kan fokusera på att diskutera AfS istället.
Varför är det så klokt av AfS att ducka i judeisraelfrågan? För att denna fråga helt domineras av två motställda masspsykoser. Så fort man lyfter fråga så hörs inget annat än hur dessa två masspsykoser triggar på varandra. Det handlar alltså inte om huruvida men vill eller vågar diskutera frågan, utan om att det helt enkelt
inte går att diskutera frågan (jag skulle drista mig till att säga att det under rådande samhällsklimat
aldrig går i publika sammanhang; i privata sammanhang kan det funka ytterst sällan).
Psykiatern Thomas Jackson höll ett bra föredrag om fenomenet masspsykos hos Swebb-TV:
https://www.youtube.com/watch?v=E0f8oYwVeKo
En masspsykos kan göra att någon - som i andra sammanhang är helt sund och vettig - tappar koncepten, logiken och sina sunda vätskor när masspsykos-triggern lyfts.
Man kan alltså diskutera med goda intentioner, men ända vara drabbad av en masspsykos.