Hur många är fortfarande kär i sitt X efter 10 år?

Försök se det som något fint istället, ett betydelsefullt möte i livet liksom, och är det menat att vara ni två så kommer era vägar säkert korsas isf, flummigt, jag vet men ett skönt sätt att tänka. Utan att för den sakens skull ljuga för sig själv eller bygga ett hopp på ingenting, utan hylla hennes minne istället och låt det vara så bara.
Hon har ju ett liv nu och för din egen skull, acceptera det och försök ta hand om dig själv och ditt liv istället. Det som händer, händer liksom och det fanns förmodligen en anledning till att det tog slut där och då.

Du vet att du måste försöka släppa detta?
Jag har också varit besatt i en person jag älskat/älskar enormt men man kan inte stå ock stampa på samma ställe hur långt som helst.

Skillnaden mellan oss är att min "plåga" inte släpper mig. Så fort han märker att jag backar så drar han i dessa osynliga trådar och puff så faller jag igen.
Bryt dig loss från dessa känslor du har, tror att du kommer då att inse att du älskade tanken på att älska någon så djupt och inte henne i sig.

Träffade min stora kärlek för 18 år sedan och vi är fortfarander mycket lyckliga tillsammans. Ändå dyker HON ibland upp i tankarna, den första. Skulle absolut inte vilja byta men ibland tillåter jag mig att låta tankarna vandra... Förmodligen bara mänskligt.

Sluta med självhjälpspsykologi. Man är två och det går att skylla på andra.

Viktigt att förstå vad "älskar" är i relation till det egna jaget. Vill du "ha" henne för tillfredsställa ditt egna egoistiska behov av en sådan relation ? Väldigt många har likhetstecken mellan att "älska" och "ha begär efter"/vilja "ha". Den uppgörelsen med sig själv behöver man ha. Att säga "jag älskar" vad betyder det här ? Den ideala kärlek där du vill personen maximalt väl och mår bra även när du själv inte är med i bilden längre behöva studeras och jämföras med dina känslor. Att "tycka om" och känna saknad av minnet efter strålande tider även om personen har en annan familj nu är inte konstigt. Men det kan bli ett hinder att kunna leva obesvärad i nuet och vara öppen för nya möjligheter. Att vilja ordna sitt liv så bra som möjligt är en bra tanke. Men medan den andre lever sitt liv i en annan tillvaro och kanske har det alldeles utmärkt behöver även du tänka på ditt eget välbefinnande. Man kan träna sig att tänka sig tanken "att respektera den andres val" och se den man varit med om som en bra upplevelse. Sådana kan dyka upp även i dag om man gör sig öppen för det.

Citat:

Ursprungligen postat av Nyfikenpaallt

Jag är romantisk lagd kille och jag har alltid varit det. Det är just därför jag inte vill ha många förhållande utan jag vill hitta en. Vad är felet i det?

Det är inget fel med det, mer än att det förstås inte är en järnform som alla är stöpta i. Istället finns det olika orsaker till varför samhället har höjt upp monogamin till en dygd genom historien.

De flesta av oss moderna människor är seriellt monogama. Att det skulle betyda att det finns en avstängningsknapp för alla de känslor som tillsammans skapar kärlek är knappast troligt.

Nå. Jag är och har också alltid varit romantiskt. Det betyder dock inte att jag inbillar mig att jag passar in i relationsformer som har tagits fram av samhället av vitt skilda skäl genom historien. Det är inte en psykolog som suttit och tagit fram en lämplig relationsform som vi förväntas hålla oss till, det är byälste, hövdingar, kungar, staten och kapitalet, tomtar och troll.

Jag älskar många av mina ex och kommer alltid att göra det. Jag håller dem nära mitt hjärta och om någon av dem någon gång skulle behöva min hjälp med något så kommer jag alltid att finnas där för dem.

Jag låter dock inte detta förlama, förhindra och förstöra för mig utan njuter av de minnen som finns och också av de förhoppningar om en gemensam framtid som av olika skäl aldrig realiserades.

Längtan kan vara något vackert, men naiv längtan kan också enkelt bli en patetisk självömkan.

Du måste själv inse att det inte är onaturligt att kunna älska fler än en person över en livstid. Att detta inte behöver vara något dåligt.

Inte ens alla svanar älskar och är trogna endast en gemål för hela livet.

Att du inbillar dig att du inte kan älska en annan kvinna innan du glömt den första är bara en produkt av de livsråd du samlat på dig och en bild av vem du vill vara.

"Gammal kärlek rostar aldrig, sade gubben och slängde kärringen i sjön."

För att du ska gå vidare måste du se på dig själv och den du vill vara. Hon kommer aldrig aldrig aldrig bli din igen. Bär med dig din kärlek till henne, hennes kärlek till dig och sedan går du vidare.

Sörj henne som om hon var död och låt dina känslor av förlust, saknad, längtan och ilska över att det inte blev ni vara känslor som du tar till dig. Som du släpper in och låt dem bidra till att skänka dig ett djup.

Tro inte att det inte finns många många människor som älskar personer de aldrig kan hålla om någonsin i sitt liv igen.

Där någonstans finns en viktig del i att vara människa. Att inse att allt inte är så som de påstår under kyrkans söndagstimmar eller i Disneyfilmer eller sagostunder.

Jag är polyamorös. Det tror jag många är även om det är en så pass flummig och förbjuden tanke att många förnekar det. Alla är polyamorösa över tid. Skälet till varför så många inte kan stå för det eller inse det är för att de antingen aldrig älskat eller helt enkelt av sociala och kulturella skäl vägrar låta dessa känslor få fotfäste. Har man gjort slut så får man inte älska varandra längre.

Hjärtat är knappast logiskt och följer inte såna enkla ordningsregler.

Glöm henne inte, men bär med dig din kärlek till henne nära ditt hjärta utan att låta den begränsa dig i att leva ditt eget liv.

Ts bör absolut kontakt henne. Det gjorde jag efter 16 år det blev jätte fint.

Det kommer jag inte göra. Jag skulle önska att saker och ting var som på film men verkligheten är annorlunda. Kommer förmodligen ses nån gång det är jag övertygad om.
Jag vet ju var hon finns.

Du har alltså i mer än tio år matat dig själv med detta budskap och medvetet eller omedvetet intalat dig själv att det inte finns något annat sätt för dig att hantera situationen. Det skulle jag säga är ett av dina problem. Du gjort dig själv till ett offer och genom dina svar i tråden är det svårt att tolka det på något annat sätt än att du inte vill förändra detta.

Du måste också inse att du inte längre älskar henne utan att du älskar dina fantasier kring vem hon var för tio år sedan. Sanningen är den att du inte ens kan veta vem hon är idag. Att det blir svårt att hitta någon annan är en självklarhet eftersom ingen verklig person kan mäta sig med en drömbild som man målar upp i sitt inre.

Jag har själv några X som fortfarande betydligt mer än 10 år senare ger mig en varm känsla i kroppen varje gång jag tänker på dem och det liv vi hade då. Men jag har sedan länge slutat inbilla mig själv att det handlar om en önskan om att få dem tillbaka. Det handlar om fina minnen som jag vårdar ömt och kan tänka tillbaka på med stor glädje, men mer än så låter jag det inte bli.

Jag reagerar också på hur du på ett anklagande sätt förklarar för vissa i tråden att de inte vet vad kärlek är. Vet du det? I min värld är verklig kärlek inte att hålla fast vid en dröm om att få leva sitt liv med någon som inte vill det. Verklig kärlek är enligt mig att önska någon allt gott i livet trots att man själv inte längre är en del av det och att lära sig att gå vidare.

Hur tror du förresten att hon skulle må om hon någon gång längre fram får reda på att du under större delen av ditt liv levt ensam och mått dåligt på grund av hon lämnade dig? Att hålla fast vid något så att man riskerar att ge den man säger sig älska skuldkänslor för att den har förstört ens liv har jag svårt att se som ett kärleksfullt beteende.

Det kan inte vara kärlek, 10 år utan att ge "kärleken" mer näring än nostalgiska tankar.. Jag tror det är vanligt att man kan minnas ett X med värme och glädje, det man hade då osv. Men tiden tar ut sin rätt, känslorna svalnar och avtar. Särskilt om du vet att du har en promilles chans att få tillbaka 'na. Du behöver nog terapi.

Gå KBT eller något. Detta är inte sunt och du använder tankarna om ditt ex som en snuttefilt.

Det låter som du är kär i en drömbild, inget av det där finns ju kvar. Hon har sannolikt mognat och förändrats och så även du. Jag vet att det är svårt att släppa, men tror att det efter så här lång tid kanske är känslan du längtar efter, inte specifikt henne. Du har själv valt att hänga kvar vid bilden av henne/er, då kan du också välja att släppa den. Och få chansen att hitta den där känslan med någon annan.