Hur många är fortfarande kär i sitt X efter 10 år?

Skrämmande att så få flashbackare tror på evig kärlek.

I er ögon verkar evig kärlek vara en besatthet.

Livet handlar om mer än kärlek. Det finns sjukt mycket andra upplevelser där ute. Hitta en broh istället att dela upplevelser med

Jag har glömt bort hur fasen det än känns att vara "kär". Då jag blev djupt besviken av mitt ex när jag var 18 (dock inte otrohet), har jag bara varit ute efter att såra tjejer med flit. Och det känns....jävligt gött att bara utnyttja för sex och sen försvinna! Tjejer bryr sig bara om sig själva och jag tillämpar bara samma mentalitet! Kär-lek är överskattat som fan!

+1 på detta.

Hela inlägget ger starka stalker-vibbar. Det är för fan 10 år sen, släpp sargen och kom in i matchen. Att det bara skulle finnas en person som är den rätta/rätte så är givetvis bara struntprat.

Jag känner mig väl lite kär i mitt ex men det är mest för att jag känner mig trygg med henne, och tycker det är så bra att vara med henne. Men hon vill inte det, men hon är fortfarande en person som det går tycka om och är svårt att inte ha känslor för henne, och det stör mig lite för nu vill jag när förhållandet är slut att mina känslor ska ta slut.

Men efter förhållandet har jag väldigt svårt att respektera henne och vill gärna vara taskig och trycka ner henne. I slutet var det ju att jag våldtog henne och det skäms jag inte för.

Nej, evig kärlek är någonting mycket vacket men man behöver också vara realist ibland.

Du är fast i den känsla du hade för henne när hon lämnade dig efter två år. Vem vet hur du hade känt för henne efter fem eller tio år om ni fortsatt så länge tillsammans. De flesta som gått skilda vägar efter tio år var garanterat precis lika säkra som du att de hade funnit evig kärlek två år in i förhållandet.

Jag vet personer som träffats i tonåren och varit oskiljaktiga i 40-50 år. När den ene dött har den andre efter några års sorg kunnat gå vidare och funnit kärleken på nytt trots att de inte trodde att det var möjligt.

Eftersom du verkar tycka att det är skrämmande när andra försöker förklara att man kan komma vidare undrar jag vad ditt syfte med det här tråden är. Vill du höra hur fantastiskt det är att du har förmågan att känna evig kärlek trots att det gör ditt liv till ett långt lidande och i så fall varför?

Istället för att bestämma dig för att något är på ett visst sätt och göra vad du kan för att hålla fast vid och "försvara" detta trots att det är destruktivt för dig kanske du skulle tänka mer på vad ditt mål är och hitta strategier för att nå dit. Eller tycker du att det låter dumt?