Hur stor är er längtan efter kärlek?

Ja det var ett fint inlägg.

Vaknade upp från en i princip återkommande dröm för ett tag sedan.
En dröm där hon blir min igen, finns igen, fast säger att det bara kan bli ett ONS.
Tiden från att hon ger ett intryck av att 'hon lever igen/finns' fram till orden 'men bara ett ONS' är genuin lycka. Sänslan.
Som att man kommit hem efter att ha varit ute och vandrat i snölandskapet efter flera år av 'sökande' eller vad man kan kalla det.
Som himlen.
Tiden innan detta i drömmen, och efter man blivit meddelad om att det enbart gäller ett ONS i drömmen - är ett slags limbo av rädsla .
Nu så här relativt färskvaken med denna återkommande dröm och dess detaljer i huvudet glasklara så vet man vad man vill ha. Bildligt talat så går man dock i snöstormen och irrar omkring i cirklar runt det man kallade 'hemma' i vaket tillstånd.
Vet inte riktigt vad jag ska få ihop av det hela. Dels det vakna livet, hur det är, hur man själv är, hur saker och ting ligger till samt den återkommande drömmen. Vet bara att idag är en ny dag och att i snöstormen där ute kanske man snubblar på en annan stuga där det bor någon med en öppen eld färdig. Fram tills dess så får man inte sluta lyfta på fötterna och titta ordentligt med ögonen. När allt man egentligen ville ha i livet är borta så får man inte sluta leta, man vet ju vad man söker. Inte om utan, när, har jag ingen aning om. Det får ta hela livet om det så behövs. Nu jävlar känner jag 'cepe-rycket' inom mig, då vet man aldrig vart det leder, men man går iaf inte i cirklar

En vacker dag kommer du att vilja släppa de gamla stigarna i snöstormen och ge dig ut på en ny obevandrad stig. Du kan dock aldrig tvinga dig själv till det utan det kommer komma naturligt och som ett sug efter något okänt, nytt, vackert och varmt. Då kommer du lämna denna snöstorm och livet kommer få en ny vändning.

Den dagen ser jag fram emot, indeed.
Jag håller kanske fast vid något som aldrig kan återkomma. Kalla det 'lojalitet' bortom sunt förnuft.
Hade känningarna på ett sådant 'cepe-ryck' innan men de försvann efter ett par koppar kaffe, blev tröttare. Inväntar nästa 'cepe-ryck', för de leder alltid till något nytt. Positivt eller ej vet man aldrig.
Men något annorlunda. Annorlunda, ur mitt subjektiva perspektiv är oftast positivt.

"Hur stor är er längtan efter kärlek?" - en trådtitel som låter som poesi

När jag var singel längtade jag väldigt mycket. Det kändes omöjligt att träffa någon som var rätt och som dessutom skulle gilla just mig.
Mest längtade jag nog efter att ge kärlek. Värma upp någons säng och passa upp med mat och kaffe och så.

Nu när jag är i ett förhållande kan jag ibland sakna att vara själv istället. Bara ta allt som det kommer och inte planera och anpassa sig så mycket.

jag ha någon att visa min kärlek till , krama om när hon minst anar , ligga i sängen och gosa och killa varandra på ryggen , krypa nära och lukta på håret länge länge , någon att bry sej om och längta efter

Tack så mycket & varsågod!

Slitet uttryck med det finns faktiskt någon åt oss alla, någon som utan baktanke bara vill finnas där för/hos en och vara en del av ens liv samt vardag.
Känner mig lyckligt lottad som varken behövde leta eller längta men så har jag haft min beskärda del av otur i annat istället så anser det vara jämt, -hör du det Gud?

Jag har inte varit intresserad av någon på flera år. När jag gick ut ur mitt många års långa förhållande börja mitt ex nästan direkt att dejta nya tjejer. Det hade inte jag alls behov av att göra (dejta killar då) och det har jag fortfarande inte, är som att jag blivit så bekväm ensam.. Något jag förr eller senare bör förändra.. Men inte än.

Alltså delvis författade jag mig klumpigt - men delvis har jag även en rätt klinisk syn på det hela.
Ser kärlek som en kemisk explosion i hjärnan, tillsammans med ett beroende av en annan människa. Blandat med kåthet.
Allt det här "Romeo och Julia", romantik samt hur människor agerar på känslorna som uppstår - anser jag är en konstruktion. Som ej känns bekväm alls för mig.
(Do i make sense ? Känns som om jag bara gjorde allt ännu otydligare nu )

I övrigt så har du förstått mig rätt!
Ska läsa igenom dina tidigare inlägg.

Det känner jag igen. Att få lov att ge. Och visst kan jag också förstå den andra sidan, att vara sugen på att rå sig själv.

Får väl fixa mig en realdoll 😝 Tyvärr tror jag inte han är man nog att uppskatta mina talanger i köket, och de ser heller inte särskilt kramvänliga ut.

Där verkar folk vara rätt olika. Jag har varit singel i 3 år. Det är nog sista året som jag har längtat efter kärlek.
Andra vill på det igen, som ditt ex.

Det är guld att kunna vara bekväm i sitt eget sällskap (man kan ju bli lite egen också, nåde den som förbjuder mig att äta knäckebröd i sängen liksom) 😋

Aha. Jo men det är ju uppenbarligen skillnad på kärlek och romantik. Jag delar även din analys av vad kärlek rent krasst sett är men å andra sidan får man tänka på att människan i grund och botten är ett antal biokemiska och -elektriska reaktioner som kilar runt.

Vad som är romantiskt tror jag skiftar från person till person.

Hahaha


Japp. Jag är nog, tyvärr eller tack och lov beroende på hur man ser på saken, en sådan där 'Romeo'-typ.
True löööv och romantik, stark 'sänslan'.

Sitter här på en stadshotellrestaurang/uteställe och det finns kvinnor runt om kring mig i plenty.
Av de jag småpratat lite med hittills, ingen av dem har 'den sänslan'.
Du vet vad jag menar, lite halvtokiga och glimten i ögat
Så jag väntar.
Är ute efter någon, inte något typ ONS/sex.

Som sagt natten är ung och de kanske slappnar av allt eftersom promillehalten stiger. Själv softar jag med en Cola i näven

(Tänkte det kanske kan vara värt att prova *vadsomhelst förutom ensam hemma* och kanske finns sänslan här, kanske inte.)

Nähepp.. står ju iofs 45-50 åriga damer med just glimten i ögat och lite lättsamma och crazy, tänkte väl mer någon i min egen ålder dvs 32 +/- 5år.