Fan, sicken mediahora han är. Tror han verkligen att dagens debattartikel skall hjälpa de som är sjuka i depression? Det märks ju i hans text att detta inte var en depression, utan en plötslig insikt i hur han och hans bror lyckats ta sig fram på äldre släktingars meriter och kontakter. Bu hu hu, Calle Schulman har seglat fram på en räkmacka, får ångest av alla fester han varit på, får ångest av att hans blogg är så populär fastän den är ytlig och löjlig, buhuhu. Låt mig gissa: den stackaren stod och hulkade i en innergård i fashionabla Östermalm, åh så synd det är om honom! Detta får man läsa när man samtidigt känner till fall där folk har förlorat allt, hamnat på gatan, drabbats av allvarliga sjukdomar, mist sin partner, sitt jobb, etc. De kan, till skillnad från Calle Schulman, knappast betala för läkarvård och psykologer.
Citat:
Fasansfull ångest....Över en plats i bruset som jag skäms djupt för med en blogg som barkade åt helvete och som började ta över hela mitt privatliv. Över min totala självförnedring. Sammanfattningsvis: att jag fortfarande inte har kunnat svara på frågan: ”Vad tillför Calle Schulman det här samhället egentligen?” Det är ju inte så konstigt att man blir deprimerad om man inte kan svara på en så enkel fråga.
Ett tips till dig, Calle, om du vill känna att du tillför något: bli Moder Teresa! Hjälp de hemlösa, fattiga. Res omkring i världen och arbeta ideellt!