Hur orkar ni leva med ADHD?

Som rubriken lyder, hur orkar ni leva med ADHD?

Jag har ADHD och upplever enorma svårigheter i min vardag. Jag skjuter upp allting tills sista sekunden. Imorgon har jag en presentation i skolan som jag ska genomföra och direkt efter åker jag bort på en resa. Jag har varken pluggat eller packat. Och denna dag är helt hektiskt då jag egentligen borde börja med allt detta för en vecka sedan.

Och nu kommer någon att säga, varför planerade du inte tidigare?. Jag har enorma igångssättssvårigheter vilket är ett stort handikapp för mig. Jag kan ligga i sängen i 3 timmar utan att göra ett skit medan jag är helt rastlös i skolmiljön.

Jag har så svårt att mobilisera energi för hemsysslor. Jag orkar inte leva ett sånt skit liv längre. Vad ska jag göra? Nu kommer någon att säga, börja planera och ha en struktur. Hur fan ska jag ha en struktur när jag har igångsättssvårigheter? Det är som en stor spärr i min hjärna som sätter stopp på mig. Jag hatar verkligen min piss diagnos!

Sen kan jag jobba på ett jobb i en månad och tröttna vilket resulterar i att jag blir arbetslös. Och när jag väl går till jobbet mår jag dåligt utan att veta varför.

Inlägget du skrev är helt korrekt och du menar väl. När jag läser det så blir det som ett perfekt hån. Det är nästan som att förklara hur man går för en rullstolsbunden. - Jo du tar högra benet och placerar framför det andra...

Liknelsen är inte perfekt men nästan. Det handlar inte om brist på kunskap.

ADHD menas att du är en människa med energi numera. Du tror att allt beror på att du har ADHD och du är född till att misslyckas. Det här gäller alla diagnoser. Vi kan alla bli bättre på det vi lägger träning på.

Jag var exakt likadan tills jag växte upp och slutade skylla ifrån mig.

Jag kan helt ärligt inte komma på något mer patetiskt än fullt friska människor men med moderna bokstavsdiagnoser som jämför sig med någon med riktiga handikapp som t.ex saknar ben och inte kan gå eller knulla.

Nåja, ni som skyller er lathet och usla uppfostran på era diagnoser kommer få exakt de liv ni förtjänar, det kan jag garantera.

Det är helt upp till er själva hur era liv blir. Skyll på er diagnos tills ni blir blå i ansiktet, det leder ingenstans alls. Mot lathet och dumhet finns ingen bot.

Jag levde i 38 år utan någon diagnos att "skylla på". Jag hoppas du inte dör - hamnar i helvetet - får uppleva mitt liv som straff.

Låter mer som du är orutinerad, och lat. Nu för tiden slängs diagnoser till vänster och höger, och tabletter med, istället för att ta itu med problemet psykologiskt.

Ryck upp dig, en sak som de flesta med bokstavskombinationer behöver är struktur, rutin, planering och ett jävlar anamma ( i början ).

Ta papper och penna, sedan så, 1) Lägg upp en plan över det som behöver göras ( strukturera i prioritering, efter viktigt/deadline ), 2) ta itu med nummer 1, 3) gör det, och sluta inte förrän du vet att du är färdig eller åtminstone behöver en nödvändig paus, 4) när du är klar, tar du nästa, och så fortsätter du tills antingen är dags att lägga ner ( sömn, möte, iväg eller vad det nu kan vara ) eller är klar med hela listan.

Nu är inte människan en robot, men om du nu verkligen har en bokstavskombination, då är struktur, rutin och planering väldigt viktigt - i början behövs också glöden, men med tiden så känner din kropp och sinne själv av att du mår bättre och det kommer gå lättare av sig själv.

Se så, sluta dega och kör. Livet springer dig förbi.

Jag var exakt likadan tills jag växte upp och slutade skylla ifrån mig.

Jag kan helt ärligt inte komma på något mer patetiskt än fullt friska människor men med moderna bokstavsdiagnoser som jämför sig med någon med riktiga handikapp som t.ex saknar ben och inte kan gå eller knulla.

Nåja, ni som skyller er lathet och usla uppfostran på era diagnoser kommer få exakt de liv ni förtjänar, det kan jag garantera.

Det är helt upp till er själva hur era liv blir. Skyll på er diagnos tills ni blir blå i ansiktet, det leder ingenstans alls. Mot lathet och dumhet finns nämligen ingen bot, och ska inte finnas.

Så TS. Här har du 3 st fantastiska svar. Ta åt dig detta, och lär av det, så kommer det nog gå bra för dig.

Kom ihåg. Eget ansvar är bäste dräng.

ADHD???

Du låter definitivt inte som någon som har den diagnosen.
De jag känner är snarast hyperkativa och jag kan bli trött bara av att ungås med dom en halvtimma.

Som rubriken lyder, hur orkar ni leva med ADHD?