Hur orkar ni leva med ADHD?

Som rubriken lyder, hur orkar ni leva med ADHD?

Jag har ADHD och upplever enorma svårigheter i min vardag. Jag skjuter upp allting tills sista sekunden. Imorgon har jag en presentation i skolan som jag ska genomföra och direkt efter åker jag bort på en resa. Jag har varken pluggat eller packat. Och denna dag är helt hektiskt då jag egentligen borde börja med allt detta för en vecka sedan.

Och nu kommer någon att säga, varför planerade du inte tidigare?. Jag har enorma igångssättssvårigheter vilket är ett stort handikapp för mig. Jag kan ligga i sängen i 3 timmar utan att göra ett skit medan jag är helt rastlös i skolmiljön.

Jag har så svårt att mobilisera energi för hemsysslor. Jag orkar inte leva ett sånt skit liv längre. Vad ska jag göra? Nu kommer någon att säga, börja planera och ha en struktur. Hur fan ska jag ha en struktur när jag har igångsättssvårigheter? Det är som en stor spärr i min hjärna som sätter stopp på mig. Jag hatar verkligen min piss diagnos!

Sen kan jag jobba på ett jobb i en månad och tröttna vilket resulterar i att jag blir arbetslös. Och när jag väl går till jobbet mår jag dåligt utan att veta varför.

Låter mer som du är orutinerad, och lat. Nu för tiden slängs diagnoser till vänster och höger, och tabletter med, istället för att ta itu med problemet psykologiskt.

Ryck upp dig, en sak som de flesta med bokstavskombinationer behöver är struktur, rutin, planering och ett jävlar anamma ( i början ).

Ta papper och penna, sedan så, 1) Lägg upp en plan över det som behöver göras ( strukturera i prioritering, efter viktigt/deadline ), 2) ta itu med nummer 1, 3) gör det, och sluta inte förrän du vet att du är färdig eller åtminstone behöver en nödvändig paus, 4) när du är klar, tar du nästa, och så fortsätter du tills antingen är dags att lägga ner ( sömn, möte, iväg eller vad det nu kan vara ) eller är klar med hela listan.

Nu är inte människan en robot, men om du nu verkligen har en bokstavskombination, då är struktur, rutin och planering väldigt viktigt - i början behövs också glöden, men med tiden så känner din kropp och sinne själv av att du mår bättre och det kommer gå lättare av sig själv.

Se så, sluta dega och kör. Livet springer dig förbi.

Jag känner igen mig, nu har jag inte just adhd, men lider av andra psykiska svårigheter/sjukdomar whatever.

Jag får så mycket ångest inför en presentation eller resa att jag skjuter upp allt praktiskt till sista minuten och lever i någon slags drömvärld där allting är bra. Ofta innefattar detta alkohol osv. För att kunna slappna av. Jag klarar verkligen inte press eller stress alls.

Dock brukar jag, som ett säkerhetsbehov, göra upp planer flera veckor, ibland månader i förväg för att försäkra mig om att livet kommer flyta på utan större hinder.

Det du skriver låter så lätt, jag antar att du inte har ADHD då det inte är så lätt att bara hoppa upp och ta tag i saker. Hos mig finns det ett handikapp/spärr i huvudet som sätter käpparna i hjulet för mig.

Vet inte hur det är där du bor, men i landstinget jag bor i så har jag sett att de ibland ordnar "workshops" för personer med ADHD.
Som jag har förstått det så är det ett antal träffar en kväll i veckan under ett tag där ett team bestående av arbetsterapeut och liknande ger råd, tips och hjälp med att hitta strategier för att underlätta i vardagen.
Saker som ska underlätta att skapa och hålla rutiner osv.

Vet inte om huruvida det är bra och det lär framför allt fungera olika bra för olika personer, men det kanske kan vara värt att kolla upp om det finns något liknande på orten där du bor.

Beroende på var du bor så kan neuropsykiatrin även erbjuda individuell kontakt med en arbetsterapeut. Ifall du har en pågående kontakt med vården ang. adhd så fråga om möjligheterna som finns hos dem.

Sista sekunden känner man igen, men ta de med en klackspark.
Man vet vad som ska i en väska när man ska resa bort så brukar slänga i skiten strax innan vi ska åka.

Jobbar du extra när du pluggar?
Hitta ett jobb som du brinner för, jag gillar att åka till jobbet.

Får du nån balans i livet så är det inge konstigheter att leva med ADHD.

Försök göra ett schema som du följer slaviskt trots att du kanske känner att du inte har lust att göra saken som står på schemat. Det är svårt i början men efter ett tag blir det en rutin. Annars kan du göra saker som du får på en gång. Om det är en läxa så gör du den så fort du kommer hem så att du inte glömmer av det och sedan skjuter på det tills det är försent.

Det krävs en hel del energi för att orka göra allt sånt men som jag sa så går det på rutin tillslut.

perception är nog viktigt. att ha nånting att sikta på när du jobbar. nån bil du vill ha., eller spara ihop en buffert för att vara ledig ett längre tag eller något. -- Har du ingen perception mer än att det är det du gör för att betala en dyr hyra, och "för att du är fast" så kan man nog må dåligt.

skolan och slumpmässiga betyg är inte så viktiga, räcker att då godkänt i det mesta. sikta på nån enklare yrkesutbildning sen istället som du kan tänka dig.

Jag har levt exakt så här i hela mitt liv. Jag fick min diagnos för några år sen. Då var jag 38. Jag orkar inte heller leva. Jag orkar inte leva en dag i taget. Jag antar du är ung så du kanske har chans att ändå styra upp något. För mig är det för sent tror jag. Att folk tror man är lat och borde ta sig i kragen är liksom pricken över i:t.

Lugn i stormen, du vet inget om mig.

Släpp ursäkterna, de hjälper dig inte - antingen gör du något, eller så gör du inget. Nu har du fått de tips du behöver, nu handlar det bara om att ta åt sig och börja jobba åt rätt håll.

Inlägget du skrev är helt korrekt och du menar väl. När jag läser det så blir det som ett perfekt hån. Det är nästan som att förklara hur man går för en rullstolsbunden. - Jo du tar högra benet och placerar framför det andra...

Liknelsen är inte perfekt men nästan. Det handlar inte om brist på kunskap.

ADHD menas att du är en människa med energi numera. Du tror att allt beror på att du har ADHD och du är född till att misslyckas. Det här gäller alla diagnoser. Vi kan alla bli bättre på det vi lägger träning på.