amfetamin - en hatkärlek

Det var trevligt att kunna "se" denna tråd, jag har ingen kritik på så sätt men ämnet amfetamin bjuder på ganska spektakulära visioner. Ett monument för drogen låter för mig helt logiskt, så du förstår väl att nivån är ganska storslagen om jag får bestämma, även det mörka är viktigt.

Visst är det så. När jag skrev den hade jag dock varit ren ett bra tag, detaljer står säkert i tråden nånstans.

fan jag återvänder till den här tråden ungefär en gång om året.. Underbar text Cone

Är inne på min hatkärlek nu. Mellan klockan 1 på dagen och 00:00 på kvällen så drog jag säkert 15 linor vaket + ladd. Var nog 6 månader sedan jag tog det och var på tok för glad i lilla näsan. De första 3 krogarna jag besökte kunde jag inte ens prata i då jag kände mig helt kokt.Rookie misstake!!
Har inte sovit en blund men legat och vilat hjärnan i soffan hos en kompis innan jag tog en taxi hem. Börjar känna mig ganska bränd nu faktiskt. Trots det så ångrar jag mig inte då jag hade jävligt kul.

HATE the taste LOVE the effect

Tackar.

Jag har aldrig provat amfetamin och har heller inte för avsikt att någonsin testa.
Den här tråden ger mig vatten på min kvarn.

En sak undrar jag dock:
Är tjackisar, under pågående rus, medvetna om att omgivningen tycker att de är tjatiga och jobbiga?
Hur tror en tjackpåverkad person att han uppfattas av omgivningen?

Jag älskar det så mycket att jag hatar det..
Finns inget bättre,
Finns inget sämre.
Svart eller vitt.
Antingen eller.
I min värld finns inte lagom.
Jag hatar att jag älskar det!

Oftast tänker man inte ens på hur man uppför sig, hur man pratar och vad man gör. Men personligen kan jag berätta att jag kommer på mig själv när jag börjar "spåra ur" så att säga. När jag är speedad har jag en tendens att avbryta (typ överrösta) för att sedan avsluta andra personers meningar - eftersom jag får för mig att jag är så begåvad och överintelligent att jag förstår allt som sägs i min närhet, fast jag kanske egentligen inte gör det fullt ut. Men det är absolut inget illa menat (som om att jag exempelvis beter mig drygt eller oartigt på något sätt), utan det är en kombination av allt; överstimulering, euforiska och empatiska känslor, ökad puls/hjärtrytm, rastlöshet, mani etc.
Och då kan jag förstå att personer som observerar detta uppfattar mig som exempelvis obehaglig och "jobbig".
Men som sagt, jag har lärt mig att hantera detta nu, men jag kan säga att det är svårt ibland. Många gånger vill man ju bara fucka ur helt enkelt

Jag blir vare sig tjatig eller jobbig, som regel. Dessutom har dom flesta av oss självinsikt nog att förstå att nyktra människor inte vill ha med oss att göra. Ungefär lika mycket som jag vill ha att göra med fulla människor när jag är nykter. Att det sen finns nötter som inte alls har denna insikt må så vara.

Om man inte är totalt sönderpundad kan man punda på med bibehållen självinsikt. När man är tjackad tycker man ofta att nyktra/fulla människor är jobbiga eller tråkiga, varför det blir naturligt att umgås med personer i samma sinnestillstånd.

Får också komma in här och påpeka att amfetamin har man en riktig hatkärlek till.
När du väl öppnat påsen så går det inte att sluta ta refills, lägga upp massa linor tills hela påsen är slut.

Sen när påsen väl är slut så sitter man här och gnäller på att man har ångest och mår piss.
Men man kan inte skylla på någon annan än en själv, man hade ju inte behövt äta med näsan.

MEN, de sätter inte stopp på än för amfetamin har man en kärlek till