amfetamin - en hatkärlek

Jag tog tjack under några år mer eller mindre varje dag. Hade bestämt mig för att knarka på heltid. En fix idé. Slutade jobba och fixade pengar på skumma affärer, blev en tjyv.
Håller med ett av inläggen som beskriver att tjacket konsumerar en. Jag kände att jag förlorat min själ mot slutet. All min kreativitet försvann och jag blev ett tomt grått skal. Visst är det häftigt med nonstop sex på A och musiken går rakt in i hjärtat. Vilken resa med bra drugs o junkie-music.
Men det är en fascistisk drog som får en fungera som en kall manisk maskin, kom jag fram till på en at.
Blev allt mer paranoid och isolerade mig med mitt älskade pulver och maxade musik. (techno och produkter is a match made in heaven)
Tiden går så snabbt och man missar så mycke av "riktiga livet". Till slut rasar allt samman, det är bara en tidsfråga. Spelar ingen roll hur bra koll man tror man har.
Min enda utväg blev ett behandlingshem. Den tiden va en mardröm. Att tvingas umgås med andra trasiga själar 24/7 som förlorat sitt jag och va lika förvirrade som en själv. Alla försöker hålla fasaden uppe men det går inte att komma undan. Själen är stendöd. No way back.
Förlorade förmågan att hålla en normal konversation. Försök att va rolig blev patetiska och obegripliga.
Vet inte om jag kan klandra tjacket enbart, för jag tryckte i mig vad som bjöds. Hela konkarongen. Syra fuckar upp psyket ganska friskt också vid storkonsumtion. Älskar svamp fortfarande dock.
Glömde bort hur man går normalt. Basic grundläggande mänskliga instinkter och beteenden hade raderats i min hjärna. Startade om på 0.
Började springa trots mina fuckade knän.(av dagar framför datorn i konstiga positioner) Det dämpade lite av ångesten. Har nog aldrig vart så vältränad som jag va på "hemmet"
I ett försök till att ta tag i ångesten börja jag käka antidepp. Det gjorde saker 10 dubbelt värre och jag gick in i en psykos. Fick spendera en månad på låst psykavdelning. Där fick jag en ganska juste balans på medicineringen och jag mådde gradvis bättre.
Ett antal år senare mår jag som en människa igen. Kan snacka med en snubbe utan att tappa tråden och kuka ut fullständigt. Har börjat helgknarka och det funkar rätt bra. Kommer ALDRIG sluta med CS och Psychedelia.
Fast det blir aldrig varje dag som förut. Man hinner återhämta sig ganska bra på en vecka. Orkar inte rejsa som förr.
You know the score....hardcore

Grym text TS! Lovade mig själv att vara utan tjack ett par dagar. Gick 1 dag så var man på skiten igen Aja man lever bara en gång så njut.

Jo snacka om hatkärlek.

Är inte ens erfaren med amfetamin, provade för första gången ett tag tillbaka och kan inte sluta tänka på det, första jag gjorde var att jag satte en redig panna i mig och startade då ett race i 5 dagar, och jag gillar inte ens uppåt speciellt mycket (tidigare erfarenheter: concerta/ritalin, E och kola) och är inte så förtjust i ruset (fick ju jävla AT också i och med att jag inte skötte vatten/mat riktigt) så kan jag ändå inte släppa tanken av skjussen, värmen i hela kroppen och energin som känns i kroppen och andedräkten av värme som pumpas upp ur magen/kroppen, att jag inte kan sluta tänka på det oroar mig lite, skjussen var ju fan i mig bättre än orgasm men avtändningen var as.

Det går inte föreställa sig, så även om man går hela livet och undrar hur det är (iv), så är det ändå bättre än att leva med att veta hur det egentligen är och vilja ha det igen.

Bara min lilla erfarenhet från en noob

Tjacket gjorde så jag sumpade ett riktigt bra förhållande. Har även förlorat körkortet, massa vänner och jobbet. Har haft 2 psykoser som var cirka 20 minuter från döden också. Dragit på mig 13 betalningsanmärkningar. Ändå sitter jag här och längtar till A-kassan kommer så jag kan få köpa en större mängd tjack så jag kan sitta framför datorn och skriva musik och tro att varenda slinga jag skriver är en hit. Ska också runka något otroligt.

Började du med iv?
Du låter som en typisk kicktorsk (inget illa menat med uttrycket, men t.ex. undertecknad tyckte att just känslan du beskriver var mardrömslik ångest.
Min högst personliga uppfattning är att det är kicktorskarna som blir torskar på riktigt (sett till hur lång min tjackkarriär blev iv-perioden kort. Blod, sprutor, sjukt nerdekade människor - den personlighetsförändring många nämnt ovan blir som allra tydligast bland iv-missbrukarna kan jag också tycka - ja, sammanfattningsvis tror jag det är ett klokt beslut av dig att avstå.

Kunde inte sagt det bättre själv. Jag vill ha ruset, och helst så länge som möjligt. Det finns i min värld roligare sätt att få snabba kickar.

Ja.

Inte varit kicktorsk eller något innan, då jag aldrig riktigt fått "kickar" av det jag provat. Har inte rört något tjack sen dess. Tog även linor och bomber under dagarna och fyllde på vilket var, vad kan man säga, meh i jämförelse.

Är det verkligen så stor chans för mig? Skulle aldrig gå att göra liknande race i framtiden utan att det blir ofta?

För många år sedan bestämde jag mig för att använda mig av amfetamin som medicin och livselixir. Jag kände inte att jag levde ordentligt. Var ständigt trött, missade så mycket av livet, tyckte ingenting var roligt, orkade ingenting. Jobbet gick jag till. Men jag hade ingen geist i något jag gjorde. Det är en lång historia som jag inte ska dra. Det räcker med det jag beskrev nu.

Jag gjorde ett medvetet val efter att ha tagit det några gånger tillsammans med en bekant. Det här är den medicin jag behöver, tänkte jag. Kände jag i hela mig. Visst jag hade tagit amfetamin innan dess, men kanske inte varit där i mig själv på samma sätt. Inte haft behovet.

Hur som helst så började jag medvetet att ta amfetamin varje dag. Hade flyt som hade en vän vilken pysslade med att sälja sånt. Så jag fick det billigt och av bästa kvalitet. Jag har aldrig hållt på med några sprutor eller nån sån skit. Det blir något helt annat om man tar sprutor. Det är en helt annan bana, som bryter ner en totalt. Dra en snort eller svälj en bomb. Det är vad man ska hålla sig till. Och det gjorde jag. Ungefär samma mängd varje dag i flera år.

Och jag ångrar inte en sekund. Det var den bästa tiden i mitt liv. Jag mådde utmärkt bra dygnet runt. Aldrig nojig över något, inga AT. Jag var lugn men ändå lagom speedad. Inga problem att äta och sova.
Jag slutade endast pga att jag var tvungen. Och det av helt andra skäl än av amfetaminet i sig.

Jag gick nåt år efter det att jag slutade och gjorde en utredning för adhd. Och det visade sig att jag hade det. Kanske därför jag mådde så bra. Nu för tiden har jag Lisdexamfetamin istället, som medicin för min adhd. Visst, det funkar rätt bra. Men vanligt hederligt amfetamin av bra kvalitet funkar mycket bättre. På mig i alla fall. Men nu när jag ändå får medicin, så går jag inte tillbaka till att hålla på och köpa påsar och självmedicinera. Det vore idiotiskt.

Ska tillägga att jag inte kände så mycket svårare AT då när jag slutade än en ganska tung trötthet. Nu för tiden när jag käkar Lisdexamfetamin så känner jag heller aldrig någon sk rekyleffekt eller AT. Det funkar helt enkelt bra på mig i alla väder. Men i en idealvärld så hade jag helt klart istället föredragit samma dos som jag har idag, men med riktigt Levo/Dex amfetamin istället. Då hade jag fått må som en riktig människa.

Fattar inte hur ni som snackar om att knulla i timmar på a kan göra det, min snorre krymper till en liten spene och kan knappt pissa med den när jag tagit sånt.

en spene
för övrigt tvärtom när jag provade för en herrans massa år sedan, då sa det pang och jag blev svinkåt och kunde hålla på hur länge som helst. Fast jag är ju å andra sidan tjej

Jag saknar ihjäl mig efter tjacket men har bestämt mig för att sluta. Tänker på det varje dag. Slutade med tjacket samma dag som mitt ex drog för två veckor sen. Saknar både honom och tjacket. Speciellt dom långa meningslösa konversationerna jag hade med honom medans tjacket fanns i kroppen. Men det blir bättre.

En helt underbar drog. Har även väldigt svårt att se nackdelarna, möjligtvis blir man väll lite väll insnöad kanske.
Har dock aldrig stött på något påfyllningsbegär eller liknande, väldigt sällan iaf. Har dock lagt tjacket på hyllan på obestämd tid. Jävlar vad saker man får gjort.
Tänkte ofta när jag var påtänd att tjacket skulle få mig att göra saker som jag behöver göra. I helvete heller att jag fick det gjort.