Citat:
Ursprungligen postat av
longbow4y
Finland skickade ut "Request for quotation" för nya stridflygplan idag
Hur lång distans är "Long-Range Strike" är intressant på många sätt då flera upphandlingar trycker på det.
Det kommer bli mycket intressant att se vad som avgör denna upphandling.
Fjärrverkan är definitivt inte sämre än nuvarande JASSM robotar, vilka har en räckvidd av 370 km.
-----
Svårt att få pressmeddelandet på svenska?
http://www.defmin.fi/sv/aktuellt/pressmeddelanden?587_m=9299
Citat:
Anbudsförfrågan gällande HX-projektet sändes ut
Försvarsmaktens logistikverk har 27.4.2018 sänt en anbudsförfrågan (Request for Quotation, RFQ) i projektet gällande en efterföljare till Hornet (HX-projektet) till förvaltningarna i Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien och Sverige för vidareförmedling till de fem företag som svarat på begäran om information.
Anbudsförfrågan gäller följande jaktplan: Boeing F/A-18 Super Hornet (Förenta staterna), Dassault Rafale (Frankrike), Eurofighter Typhoon (Storbritannien), Lockheed Martin F-35 (Förenta staterna) och Saab Gripen (Sverige).
Grunderna för och styrningen gällande anbudsförfrågan finns i statsrådets försvarsredogörelse samt i flera olika planer och anvisningar inom försvarsförvaltningen. Fullmakt att sända ut anbudsförfrågan gav försvarsminister Jussi Niinistö. Ärendet förordades tidigare av statsrådets finanspolitiska ministerutskott.
Föremålet för upphandlingen
Syftet med HX-projektet är att ersätta kapaciteten hos flygvapnets Hornet-jaktplan, som tas ur drift med början år 2025. HX-projektet har till uppgift att med givna resurser producera en så bra militär förmåga som möjligt som en del av försvarssystemet. Målet är att den kapacitet som erhålls genom HX-projektet inte bara ska ersätta Hornet-jaktplanets kapacitet utan den ska ge hela försvarssystemet ett så stort mervärde som möjligt.
Den kapacitet som är föremål för upphandlingen uppkommer av den upphandlingshelhet som byggs upp och förhandlas fram runt varje alternativt multirollsjaktplan. Helheten omfattar utöver 64 flygplan också övriga tekniska system, utbildningssystem, behövlig serviceutrustning, testanordningar och reservdelar samt vapen, sensorer och andra behövliga stödfunktioner per plantyp.
I upphandlingen eftersträvar man att minska den risk som är förknippad med samordningen av och en effektiv samverkan mellan olika system genom att av leverantörerna begära in heltäckande lösningar för uppfyllande av kapacitetskraven. Flygplanstillverkaren är tillsammans med landets förvaltning ansvarig för att de bästa vapnen, sensorerna och specialsystemen väljs, för integreringen av systemen och för att de stödsystem för uppdragen som förutsätts för en effektiv verksamhet fungerar.
Beslutsområden
Valet av multirollsjaktplan görs utgående från fem beslutsområden: multirollsjaktplanets militära förmåga, försörjningsberedskap, industriellt samarbete, livscykelkostnader och upphandlingens säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenser.
Eftersom upphandlingen påverkar försvarsmaktens funktionsförmåga och avgör flygvapnets hela stridsförmåga ända till 2060-talet, bör upphandlingsbeslutet i första hand leda till att man väljer det system som till sin prestationsförmåga är bäst, inklusive stödjande element och utvecklingsförmåga under hela livscykeln.
I fråga om prestationsförmågan granskas kandidaternas förmåga att hävda sig i fem typer av uppdrag: flygbekämpning (luftförsvar), markbekämpning (markmålseldverkan), sjöbekämpning (sjömålseldverkan), påverkan på fjärran belägna objekt samt i spanings- och övervakningsuppdrag. Dessutom granskas kandidaternas förmåga att anpassa sig till flygvapnets rörliga och utspridda stridssätt i baser av olika slag.
Tillverkaren måste erbjuda lösningar gällande industriellt samarbete, vilka uppfyller kraven, samt ett underhållssystem som möjliggör verksamhet i undantagsförhållanden och en tillräckligt självständig funktionsförmåga som krävs för detta. Drifts- och underhållskostnaderna för det system som ska upphandlas måste kunna täckas med medel ur försvarsbudgeten.
Anbuden rangordnas endast utgående från prestationsförmågan. I fråga om övriga beslutsområden krävs att anbudet uppfyller de krav som i anbudsförfrågan definieras för beslutsområdena.
De säkerhets- och försvarspolitiska konsekvenserna bedöms i en separat helhet utanför det egentliga anbudsförfarandet.
Upphandlingsförfarandet och upphandlingens olika faser
Fasen med anbudsförfrågan ger bindande information om de lösningar som kandidaterna erbjuder, och dessa lösningar bedöms i HX-projektet. Upphandlingsförfarandet är uppdelat i flera faser. Den preliminära anbudsförfrågan som nu har sänts inleder en första förhandlingsfas gällande anbudsförfarandet i jaktplansupphandlingen, under vilken preliminära upphandlingshelheter per kandidat fastställs. Under senare hälften av år 2019 sänds en preciserande anbudsförfrågan, varefter det slutliga innehållet i upphandlingshelheterna fastslås med varje kandidat i en andra förhandlingsfas. När den andra fasen avslutas år 2020 begärs de slutliga anbuden. Upphandlingsbeslutet fattas av statsrådet år 2021.
HX-projektets mål är att förhandla fram bästa möjliga lösning med varje kandidat.
Industriellt samarbete
Försvarsminister Niinistö har fattat beslut om att en skyldighet till industriellt samarbete ska ställas för HX-upphandlingen. Som minimiandel för det industriella samarbetet i HX-upphandlingsprocessen ställs 30 procent av upphandlingens totala värde. Genom denna mängd av industriellt samarbete, med beaktande av bestämmelserna i reglerna för industriellt samarbete och den inhemska försvarsindustriella grunden, kan man i princip säkerställa en betydande andel för den inhemska industrin när upphandlingen genomförs och samtidigt trygga en tillräcklig militär försörjningsberedskap samt en möjlighet att fördjupa finska försvarets tekniska och industriella bas.
Anskaffningsprocessen är så uppbyggd att man först har ett antal måste-kvalifikationer före man slutligen kommer till prestandautvärderingen.
Nu sk vi först komma ihåg att man inte anskaffar ett flygplan, utan ett vapensystem för joint förmåga (flygvapnet, armén, och flottan).
Bland dessa måste-krav är bl.a. att systemet kan användas i kris, vilket betyder att ingen hangardrottning kommer i fråga och att planet kan stödas från Finland, att uppgraderingar finns inom planets brukstid och att leverantören kan leverera ett komplett system, utan att finska flygvapnet blir tvunget att sköta integreringsuppgifter, samt att det kan användas inom normal försvarsbudget, även om anskaffningen sker utom ram.
Efter att måste-kraven är klarade gör projektgruppen en prestandautvärdering. Därefter rekommenderar projektgruppen det plan som klarade prestandautvärderingen bäst åt försvarsministeriet, som gör en säkerhetspolitisk bedömning och slutligen väljer (den nästa) regeringen vilket plan som anskaffas.
På måste-kraven ser jag inte att Gripen E skulle snubbla. Vi får se om F-35 klarar dem.
