JAS-39 Gripen

Träffade han bra eller? Har svårt att bedöma en sådant test, såg ut som han mestadels missade men jag vet inte hur sådan ammunition fungerar eller om man luras av vinkeln.

Träffarna ligger ju helt rätt i sida och vad gäller höjd så beror det lite på vinkeln... men jag tycker det ser bra ut. Dvs i klass med dessa: http://www.youtube.com/watch?v=lbp6JlBpDjs

Man ska även komma ihåg att det är en Schweizisk pilot som är nyskolad på Gripen! Så det är inte illa pinkat.

Han kanske träffar 50% för högt men träffbilden är rätt jämn marginellt över marken i mål 2 med spridning över och under. Så beroende på vinkel så kan det vara perfekt eller "bara" bra skjutet.

Spridda skurar men hyfsat nära ser det ut som. Eftersom det verkar vara oerhört svårt att träffa ett mål med akan från ett stridsflygplan så ställer iaf jag mig frågan om det inte skulle vara bättre med någon typ av zonrörslösning på ammunitionen. Ungefär som 40- och 57 mm akan har. Har det testats?

Skotten exploderar ju så man behöver inte en direktträff

När man hade tyngre kanoner på flygen så tror jag det, vet att vissa Sovjetiska flygplan hade granatkastare...

Men tyngre kanon --> mer vikt --> svårare att hamna i skottläge --> färre träff... och naturligtvis så gav grövre kaliber lägre eldhastighet och lägre V0 --> svårare att faktiskt träffa.

Idag använder man laserstyrda bomber där JDAM är så billiga och träffsäkra så de räcker gott. Vill man begränsa skadan så använder man SDB eller akan vilka då förutsätter direktträff i kåkar.

I luftstrid så har man ju Aim9x, IRIS-T och t.ex Meteor så zonrör... vad skulle det vara bra för? Man behöver fortfarande rikta in flygplanet rätt och då är 23mm mauser alldeles lagom.

Har för mig att det fanns zonrörsammo till gamla hederliga hawker hunter samt lansen. Men kärrorna är ju kraftigare byggda idag så för jaktuppgifter tippar jag att vanliga hederliga anslagständare funkar. Ska bli intressant att se om flyget snappar upp de nya tekniklösningarna som markstridsplattformar har nu, ex 3p-ammo

Men om man tänker att kanonen i sig inte behöver modifieras utan endast ammunitionen.Tänk tanken att samma ammunition som används idag anpassas till någon typ av zonrörsfunktion (typ 3P) utan nämnvärt adderad vikt. Går det att åstadkomma?

Du måste byta manteln i kanonen då den har kopparräfflor som för över information till ammunitionen om avstånd till målet och typ av brisad. Tror inte det är en enkel uppgift. Så har jag förstått att tekniken fungerar. Någon annan kanske vet bättre?
Möjligen tycker man inte det fungerar på flygplan då plattformen byter hastighet hela tiden? Men det fungerar på båtar iaf.

Vet inte om diskussionen förts på gripen om detta, något för gripen ng kanske?

Du har en slide om hur tekniken fungerar inuti kanonen längre ner i denna pdf, möjligt att det är för klen kaliber att jobba med på gripen.
http://www.dtic.mil/ndia/2003gun/boren.pdf

Ok, vi lämnar 3P-funktionen, som är förprogrammerad ammunition beroende på mål (pjäsen "bestämmer") och endast tänker på zonrör, som briserar vid närkontakt.

Då jag lumpade i flottan i mitten av 90-talet så var zonrörsfunktionen standardammunition i pjäserna vid skarpt läge och det var ju ändå ett tag sedan. 3P var iofs på tapeten redan då.

Borde då inte en enkel zonrörslösning fungera även på stridsflygs-akan?

Ingen som vet hur det gick på presentationen i onsdags?

Canardvinge

Är det någon som vet hur Canardvingarna på gripen fungerar, det måste vara extremt stor påfrestning på de eftersom de styr planet. eller någon kanske har koll hur ett boning 747 höjdroder fungerar? visst är det någon slags hydraulik men gärna mer ingående. sprängskiss skulle vara kul att se.

Tekniska problem: Miniatyrisering av nödvändig elektronik, G-krafter vid avfyrning, tidsfaktorn för ammunitionen. Upplösningen i tidsenheter blir knepigare ju snabbare projektilen rör sig i förhållande till målet - när skall ens en (relativt enkel) zontändare utlösa när den relativa hastigheten till målet kan variera med kanske 1000 m /sek eller mer). Här måste man i flygplansfallet beräkna egenvektorerna hos plattformen och räkna på två variabler: hastigheten på kanonplattformen och målet (det gör man nu) OCH lägga till tidsdimensionen om man vill ha verkan strax hitom målet (det vill man förmodligen givet att man vill maximera splitterverkan. Dessutom hinner målet ändra på de värdena ordentligt även inom löptiden för projektilen. Problemet som skall lösas är prediktion av målets framtida läge i rummet relativt plattformen.

När det gäller land- och sjöartilleri är egenvektorerna för plattformen och målet enklare att handskas med helt enkelt därför att de är trögare. Här hinner man med och kan få tillräcklig effekt. Gripen (och motståndaren) är avsevärt snabbare och rörligare än stridsvagnar och fartyg. Därför är autonoma missiler med egenkorrigering ("jagar på egen hand", fire-and-forget") så bra, men ack så dyra.

Givetvis skulle det vara ytterst fräckt med en JAS-39R (R för Retiarus, utrustad med ett rete som skjuts ut för att snärja den lede fienden.