Citat:
Ursprungligen postat av
seuss
Om du hade läst vad jag skrev så skrev jag just att man skulle få avkastning för investeringen i människorna, oavsett om det är en flykting eller en lat svensk ungdom. Du får din utbildning och din chans; möjlighet till att prestera och arbeta. Gör du det inte, då ska du inte ha några pengar oavsett vem du är.
Att vara sjuka eller ha någon medicinsk nedsättning är något helt annat och innefattar ju både flyktingar och svenskar. Är det något fel på dig ska du inte gå på soc utan tex ha sjukersättning. Då krävs att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt med minst 25%. Är den inte det då ska du ju arbeta.
Om du har kronisk smärta, depression hur nedsatt är din förmåga då? Om du tänker på självmord konstant vad är din arbetsförmåga då?
Att bedöma arbetsförmåga är helt subjektivt. Att ha"25" procent arbetsförmåga betyder ingenting.
Jag vet tex att jag inte kan jobba, oavsett vad samhället eller läkare säger. Mina problem fick jag av en propecia-kur som en läkare skrev ut till mig när jag var 17, på mina föräldrars begäran pga tidig tunnhårighet. Den avslutades pga bieffekter 2 år senare som skulle försvinna efter avslutad behandling. Jag har nu haft kronisk oavbruten smärta i prostata/skrev i åtta år, har ED, noll sexlust, svårt att koncentrera mig/kronisk deprimerad, lågt testo kaos i hormon systemet. . Jag kan inte tänka klart heller.
Googla post finasteride syndrome.
Läkarna har inte tagit något ansvar och har ifrågasatt mig hela vägen, men nu efter 8 år "kanske" jag ska bli sjukskriven.
Blir jag inte bättre dock kommer jag begå självmord i vilket fall som helst, för mitt liv med dessa symptom är inte värt att leva. Så jag blir "billig" för samhället, det är väl det enda som betyder något?
Jag är i princip handikappad och klarar mig endast pga mina föräldrars hjälp. Jag har även provat arbeta och pluggat en termin högskoleingenjör men det går inte pga symptomen.
Läkare har för övrigt ingen jävla aning om hur de ska hjälpa mig, men sjukskriven blir jag heller inte.
Min högsta dröm är att kunna jobba och studera och slippa Sveriges helvetes"välfärd".
Svennebanar som gnäller på sjukskrivna och pratar om "Välfärd" borde själva uppleva ohälsa och genomgå systemet en gång.
Sveriges sjukvård och välfärd är katastrofal, de flesta läkare är extremt arroganta med kunskaper från sjuttiotalet, och att få någon form av bidrag kräver enorm energi, som verkligt sjuka saknar. Det är bedragare som har lättast bli sjukskrivna, för de kan kämpa och spela sig till det.
För vissa är det väldigt svårt att bli sjukskrivna om symtomen är svåra att mäta och inte syns. All min energi går åt att försöka hålla modet uppe och hantera smärtan/andra symptom på olika sätt.
Tro mig, sjukvården är fruktansvärt primitiv fortfarande( i hela världen) vi vet väldigt lite om kroppen/hjärnan fortfarande och skriver ut läkemedel som verkar på sätt vi inte förstår än. Titta tex på svinvaccinet, det gjorde att unga fick narkolepsi och fick sina liv permanent förstörda.
Idag verkar det som att de som blir kroniskt sjuka skylls helt på patienten, kan läkare inte bota dig tror de arrogant nog att sjukdomen måste vara påhittad/att du är sjuk i huvudet. Det slår aldrig dessa läkare att de inte förstår allt om kroppen/sitt område. Tex fick jag testo utskrivet men kände ingen förbättring, blev snarare sämre, vilket är klassiskt för pfs. Men läkaren tyckte jag var botad då han fick upp mitt testovärde.
Hade jag gjort som vården vill hade jag nu gått på: antidepressiva, teststeron, tramadol, cipro, diklofenak, viagra. Samtidigt.
Vemsomhelst förstår att det endast är symtomlindring, och jag har testat viagra som jag inte känner något från. Tramadol dämpar inte heller smärtan, inget jag har prövat dämpar smärtan, utom cannabis som endast hjälper lite. Cipro hjälpte inget. Testo hjälpte inte. Inget har hjälpt faktiskt, vilket är hjärtskärande sorgligt.