Det råder lite av en masspsykos idag där många drar likhet mellan högskoleutbildad och "intellektuell/vettig/framgångsrik/samhällsbidragande". Man kanske inte riktigt känner till att det är extremt stor skillnad på olika högskoleutbildningar, både när det kommer till program och lärosäte. Vidare är det inte ovanligt att någon anser sig vara en auktoritet inom något område, med motiveringen "jag är högskoleutbildad". Missförstå mig inte; jag är mycket positivt inställd till utbildning och i många fall kan det vara rimligt att finna auktoritet i sin utbildning (se min signatur), men jag pratar här om fallen där det bara utnyttjas att man per definition har gått på högskola, helt oavsett hur erkänd eller avancerad programmet man faktiskt gick är.
Jag kan börja med att presentera några utbildningar som jag själv anser förtjäna den respekt som alldeles för många tycks vara sig förtjänta av:
- Civilingenjörsprogram, gärna från en av de större tekniska högskolorna. Det är intellektuellt krävande, hög arbetsbelastning, och utbildar människor till något som kommer till stor gagn för samhället. Var dock uppmärksam på skillnaden mellan teknisk fysik och "medieteknik" eller liknande.
- Läkarprogram. Ungefär som civilingenjör, möjligtvis att man skulle kunna anse att de här är till ännu större gagn för samhället (lite beroende på hur man vill se det), och att det är en aning mindre intellektuellt krävande. Jag vill inte gå någon på tårna här och vet att läkarprogrammet absolut inte är enkelt.
Gränslandsprogram, det vill säga program som i sig själva inte säger så mycket som man kan tro, utan gör det tvunget att kolla mer i detalj på utbildningen eller studieresultatet:
- Ekonom (ek. kand., civ. ek.): En ek. kand från en 'lanthögskola' är väldigt skilt från en ek. kand från HHS eller Lund. Det är är när den första gruppen låtsas att den tillhörde den senare som det skär sig för mig. Är med rätt (!) driv dock en bra utbildning med goda möjligheter att bidra till samhället.
- Jurist (jur. kand.): Ungefär som ekonom. Enorm skillnad på Örebro och Uppsala. Enorm skillnad mellan bra och dåliga betyg (detta gäller även ekonom). Just jurist-hybris är väl kanske extra vanlig med överklädda ungdomar som tyvärr inte förstår att bara en bråkdel av dem kommer få de jobb de önskar varav resten kommer sitta i ett trött avskärmat kontor och göra mer eller mindre rutinarbete.
- Högskoleingenjör: En vettig utbildning som ger värde till samhället och kräver viss nivå av intellektuellt kapacitet för att klara av. Varning för lantuniversitet och försök att låtsas vara civilingenjörer!
Fejkprogram, det vill säga program som har en status helt frikopplad från vad de i realiteten är för något:
- Mäklare: På den tveklösa förstaplatsen kommer för mig mäklarprogrammet. De studenter man finner här är tyvärr ofta lurade. De tror att det är ett program som leder till ett ansett yrke och beter sig därefter, för att efter examen med åren börja märka att de inte har pengar för den livsstil de lever och smått panikslaget inse att de inte är något annat än säljslavar jagade av provisionspiskan för att komma genom månaden. De undantag som finns bekräftar endast regeln.
- Psykolog: helt okej utbildning men jag hittar ingen förklaring till varför det ändå har en viss status. Det är varken särskilt krävande eller ger god karriär.
- Socionom: Som psykolog, men det går att se en viss förklaring i att vissa faktiskt tror att detta är en yrkesgrupp som "gör skillnad för människor". I realiteten är det en omotiverat lång utbildning med en katastrofal karriär och arbetsuppgifter som i mångt och mycket bara är ren rutingöra.
Utöver dessa har vi så klart också en uppsjö av rena skitprogram som antingen borde plockas bort, kortas ner, minskas antal platser, göras om till YH-utbildningar eller endast erbjudas mot egenfinansiering. Ett axplock:
- Kulturvetenskap
- Grafisk design
- Samhälls- och kulturanalys / samhällsvetare
- Dietistprogrammet
- Södertörns högskola
Så låt höra, kära flashbackare, vilka utbildningar finner ni överskattade och/eller dåliga?
Jag kan börja med att presentera några utbildningar som jag själv anser förtjäna den respekt som alldeles för många tycks vara sig förtjänta av:
- Civilingenjörsprogram, gärna från en av de större tekniska högskolorna. Det är intellektuellt krävande, hög arbetsbelastning, och utbildar människor till något som kommer till stor gagn för samhället. Var dock uppmärksam på skillnaden mellan teknisk fysik och "medieteknik" eller liknande.
- Läkarprogram. Ungefär som civilingenjör, möjligtvis att man skulle kunna anse att de här är till ännu större gagn för samhället (lite beroende på hur man vill se det), och att det är en aning mindre intellektuellt krävande. Jag vill inte gå någon på tårna här och vet att läkarprogrammet absolut inte är enkelt.
Gränslandsprogram, det vill säga program som i sig själva inte säger så mycket som man kan tro, utan gör det tvunget att kolla mer i detalj på utbildningen eller studieresultatet:
- Ekonom (ek. kand., civ. ek.): En ek. kand från en 'lanthögskola' är väldigt skilt från en ek. kand från HHS eller Lund. Det är är när den första gruppen låtsas att den tillhörde den senare som det skär sig för mig. Är med rätt (!) driv dock en bra utbildning med goda möjligheter att bidra till samhället.
- Jurist (jur. kand.): Ungefär som ekonom. Enorm skillnad på Örebro och Uppsala. Enorm skillnad mellan bra och dåliga betyg (detta gäller även ekonom). Just jurist-hybris är väl kanske extra vanlig med överklädda ungdomar som tyvärr inte förstår att bara en bråkdel av dem kommer få de jobb de önskar varav resten kommer sitta i ett trött avskärmat kontor och göra mer eller mindre rutinarbete.
- Högskoleingenjör: En vettig utbildning som ger värde till samhället och kräver viss nivå av intellektuellt kapacitet för att klara av. Varning för lantuniversitet och försök att låtsas vara civilingenjörer!
Fejkprogram, det vill säga program som har en status helt frikopplad från vad de i realiteten är för något:
- Mäklare: På den tveklösa förstaplatsen kommer för mig mäklarprogrammet. De studenter man finner här är tyvärr ofta lurade. De tror att det är ett program som leder till ett ansett yrke och beter sig därefter, för att efter examen med åren börja märka att de inte har pengar för den livsstil de lever och smått panikslaget inse att de inte är något annat än säljslavar jagade av provisionspiskan för att komma genom månaden. De undantag som finns bekräftar endast regeln.
- Psykolog: helt okej utbildning men jag hittar ingen förklaring till varför det ändå har en viss status. Det är varken särskilt krävande eller ger god karriär.
- Socionom: Som psykolog, men det går att se en viss förklaring i att vissa faktiskt tror att detta är en yrkesgrupp som "gör skillnad för människor". I realiteten är det en omotiverat lång utbildning med en katastrofal karriär och arbetsuppgifter som i mångt och mycket bara är ren rutingöra.
Utöver dessa har vi så klart också en uppsjö av rena skitprogram som antingen borde plockas bort, kortas ner, minskas antal platser, göras om till YH-utbildningar eller endast erbjudas mot egenfinansiering. Ett axplock:
- Kulturvetenskap
- Grafisk design
- Samhälls- och kulturanalys / samhällsvetare
- Dietistprogrammet
- Södertörns högskola
Så låt höra, kära flashbackare, vilka utbildningar finner ni överskattade och/eller dåliga?