Att dejta som 35-årig kvinna

Detta är en kontaktannons eller hur? Verkligen?

Eller har jag missat nåt ?

Varför visa upp sig i tv som ett annat hjon när man kan dejta ändå?

Om du har läst vad TS skriver så ser du att hon inte har problem att få till dejter. Gäsp.

Fin utläggning igår, medhåll på den. Du är en klipsk typ du.

Att jag som barnlös man är ett minfält vad gäller barn skriver jag under på, vet egentligen inte om jag vill eller inte vill. Har inte så stor lust vad gäller ansvaret och så, men kan jag ge några garantier för att känslorna tar över någonstans på vägen heller? Nä, tyvärr.

Haha, ja alltså, i teorin har jag dragningar åt relationsanarkisthållet, men sen när det kommer till kritan och känslorna infinner sig är det lätt hänt att jag blir som ett jävla plåster istället.

det är även ett minfällt som kille att vara helt bestämd och öppen med att vara ärlig med att man aldrig vill ha barn någonsin , många tjejer flyr och tror man är pestsmittad eller nått , vill bara ha min frihet kvar i livet på ont och gott så klart frihet betyder mycket för mej !!!

Jag har inte samma erfarenhet som du. Jag var själv singel när jag var i din ålder (är något äldre nu och dessutom i en relation). Nu var jag visserligen inga barn, vilket säkert underlättar.

Min erfarenhet är i alla fall att jag var ganska eftertraktad som singel; hade ett par manliga singelvänner som visade intresse för såväl äktenskap som barn med mig, och den korta stund jag befann mig på en dejtingsajt så var det män i alla möjliga åldrar som visade intresse. Nu kan jag visserligen inte utgå ifrån att de inte var ute efter främst en sexuell relation, men jag tror verkligen inte det eftersom sex inte kom på tal en endaste gång med någon utan diskussionerna var av ett helt annat slag. Jag kände dock att detta inte var rätt forum för mig att träffa någon då jag låste mig och inte kände intresse för någon i gengäld, oavsett hur trevliga och "bra" de än var (det krävs mer för att klicka). Många män tycka tro att en kvinna i den åldern ska fatta tycke för dem bara de "erbjuder" barn och hus, men så var verkligen inte fallet med mig (var totalt ointresserad av att skaffa det med vem som helst, i så fall hade jag gjort det långt tidigare).

Jag träffade min nuvarande av en slump, då han kontaktade mig på en plats där jag absolut inte hade trott att jag skulle träffa någon.

Jag tror nog att den största skillnaden mellan hur eftertraktad kvinnan är eller ej inte är åldersrelaterad i första hand utan snarare en fråga om att majoriteten av kvinnorna i den åldern oftast redan har barn, dvs ett etablerat liv, och därmed blir ointressanta för barnlösa män ur ett långsiktigt perspektiv samtidigt som många män som är i samma situation förmodligen inte är redo att starta ett nytt förhållande på en gång (jag räknar nu med att de flesta män blivit lämnade eftersom det oftast är kvinnorna som tar initiativet till separation och skilsmässa).

Nu är jag inte singel men när min bror skilde sig så lekte jag oseriöst med tanken, jag skulle nog inte vilja träffa någon ny på länge utan bara leva själv med halvtidsbarnen under ett par år. Sen skulle nog du ligga bra till i min lista, jag är strax under 40 år btw.

Den skulle väl se ut något såhär:
- 33-40 år
- Rolig, smart och utåtriktad
- Utbildad och bra jobb med ordnad ekonomi och boende
- Har sett mycket av välden och tycker om att resa
- Barn på halvtid, och inte vilja ha fler
- Får gärna bo i närliggande områden (men inte en deal breaker)

Jag skulle inte kunna tänka mig att bli tillsammans med en barnlös 30-åring.

Det tycks vara så att en del tror att en ensamstående mor är detsamma som småflickorna i Teen Mom på MTV. I det här fallet är det fråga om en kvinna i yngre medelåldern som har sina barn hälften av tiden. Resten av tiden bor de med sin far. Vid en separation där barn finns med i bilden och båda föräldrarna är fungerande i sin föräldraroll lär det vara det bästa upplägget.

Men genast skyndar begåvningsreserven (i dess betydelse efter begreppsglidningen som skett - motsatsen till vad det egentligen betyder - man kan aldrig vara nog så tydlig på FB - har jag lärt mig) till och pratar om oansvariga och lössläppta kvinnor med "ryggsäckar" i skriande behov av en försörjare.

Om jag träffade en 35-årig man som inte hade någon ryggsäck skulle jag bli jävligt fundersam. Jag tar en 35-åring med bagage framför en som har legat under en presenning sedan högstadiet. Alla dagar i veckan. Men det är jag det.

Man gör ett val när man går in i en relation med någon som har barn. Det står var och en fritt själv välja vem man ska vara tillsammans med och vad man i övrigt ska göra av sin tid. På en del här låter det som att de gjorde jordens uppoffring när de var tillsammans med en ensamstående moder.

Som bekant är det här med sans och nyans inte begåvningsreservens starka sida.

Något annan som är intressant är att jag som kvinna aldrig någonsin fått höra att jag ska akta mig för ensamstående fäder de gånger jag har träffat sådana. Jag har aldrig någonsin fått höra att de blott söker en ny morsa till ungarna och någon som kan dra runt hushållet ekonomiskt. Aldrig. Trots att jag tjänat mer än alla män jag någonsin träffat. Tre stycken undantaget, men ingen av dem har barn.

Hur många extra barn kan du tänka dig spruta ut ur din vagina då? Säg att jag som man skulle vilja dejta dig och ha 3 barn. Vad blir din ståndpunkt? Kanske jag är den absolut rätte för dig, kanske inte. Men ponera att jag är den rätte och vill ha barn, 3 och inte mindre, kanske 4 eller 5. Vad säger du om det? Det är i det läget jag tycker det är intressant. Dvs om du faktiskt vill ha något verkligt, eller inte. För jag tror att det bara är tomma ord. Tomma och innehållslösa som från de flesta kvinnor.

[quote=empoisonne|56313613]

Om jag träffade en 35-årig man som inte hade någon ryggsäck skulle jag bli jävligt fundersam. Jag tar en 35-åring med bagage framför en som har legat under en presenning sedan högstadiet. Alla dagar i veckan. Men det är jag det.


det finns killar som inte har tung ryggsäck som levt långt över 35 bara för att man har haft några få men riktigt långa förhållanden så betyder det inte att man legat under någon presenning alla gillar inte att ligga runt med allt och alla under sitt liv , vissa är mer seriösa och söker den äkta kärleken med att få leva med sin partner långt in i framtiden

[quote=frifart|56313687]
Vi har alla förstått vilken fin och kärleksfull man du är och med vilka lätta steg du skuttar genom livet. Tack för info!

Har inte precis erfarenhet av din situation men däremot av att relationer med män ofta fungerar så att om man som kvinna är angelägen om att det ska bli seriöst och etablerat, så drar sig killarna undan och vill hålla det på en simpel nivå, medan om man själv är rätt nöjd med att ta relationen lättsamt och oseriöst, så blir dom sugna på att binda upp en.

Jag vet inte om det direkt är något vettigt råd, mest en betraktelser över hur skumt det här med relationer egentligen fungerar, men jag tänker väl mest att om du träffade män utan att på förhand vara inriktat på att få honom till "din", kanske magin bara skulle hända ändå efter ett tag. Kan ju också var så att du testat just det och att det inte funkat och nu sitter du där du sitter förstås.

Du är långt under medioker eftersom du är 35 och har barn.

Men visst har du typ 6-10 mille på banken som du inte är rädd att spendera på din kärlek så kanske du skulle vara något högre än medioker om man väger upp olika dimensioner av förhållande.